SOMMARTOPPEN
När
Tracks tog sommarledigt 1986 så startade P3 upp en gammal favorit igen,
Sommartoppen. Programmet hade gått på 60-talet och gick ut på att man
åkte runt i olika delar av Sverige och lät lyssnarna rösta på plats med
hjälp av mentometrar. Då hade man Pekka Langer som färgstark och
lysande programledare.
Samma koncept fortsatte man med även nu, fast
med ännu mer showande och tävlingar. Under 80-talet så hade man
systemet att man var ute i folkparkerna på lördagarna istället för
Tracks och satt i en studio på söndagarna (under programnamnet "Sommar
é toppen") och presenterade alla låtar igen, inklusive de nya utmanarna
till den kommande veckan. De första åren hade man systemet med fem nya
utmanare och en 60- eller 70-talslåt som utmanare vilken kallades för
"Veckans Joker". Vad detta var bra för förstod jag aldrig, men
gamlingarna kom faktiskt in och både Flamingokvintettens 60-talshit
"Happy birthday sweet sixteen", Martin Ljung med "Rockfnykis" och
Olivia Newton John och John Travoltas Grease-låt "You´re the one that i
want" gjorde nya segertåg på Sommartoppen 1988.
1989 försökte man exprimentera med en hemlig spökröst, den s k "Vita
frun", som mellan varje röstningslåt avslöjade för publiken hur mycket
poäng låten hade fått. Detta hade även använts på 60-talet, både i
"Sommartoppen" och "Tio i Topp", och var en ganska värdelös metod,
eftersom det fråntog spänningen helt och man redan visste, innan listan
slutligen presenterades, vem som hade vunnit. "Vita Frun" skrotades
till året efter.
Programmet har skiftat programledare genom åren, men mellan 1986 till
2000 så såg programmet i stort sätt likadant ut, med skillnaden att man
under senare delen av 90-talet inte längre åkte till folkparkerna utan
till de stora festivalerna i Sverige.
Efter 2000 så hamnade programmet hamnat i något av en identitetskris och dalade helt i kvalitet. Man
visste inte riktigt hur programmet skulle se ut och nya saker kom och gick
varje år. 2000 så hade man sju utmanare istället för fem vilket var
lite för mycket så man gick tillbaka till de ursprungliga, fem stycken.
2001 så ändrade man programmet igen. Listan var numera i form av en
kortare mix och showandet på scenen var huvudattraktionen vilket,
tillsammans med sämre musik, var en av anledningarna till att jag
långsamt övergav programmet. Vilken nytta har jag som radiolyssnare av att veta
vilka foton till exempel Joppe Pihlgren i Docenterna har tagit bland
publiken? Det var alltså mer ett program för de som var på plats
och listan låg långt i skymundan.
2002 blev programmet nästan 3 timmar långt vilket var i längsta laget.
Dessutom blev programmets lyssnare och besökare allt yngre efter
"Grynets" entré som programledare och 2002 undrade i alla fall jag om
det var "Bolibompa" som hade förflyttats till P3. Men annan anledning till att programmet
förstördes var diverse gästartister som man tog dit. Förutom
att listan åter var i skymundan så inbjöd man artister som fanns på Sommartoppslistan för framträdande på scenen och som gästprogramledare i sändningen.
Personligen kallar jag det fusk och påverkan av juryn och självklart
klättrade de medverkande artisterna uppåt på listan. Lite intressant
eftersom P3 själva 2002 diskade Robin Cooks då aktuella sommarhit
"Susanna" efter att hans skivbolag gått runt under sändningen och
försökt påverka juryn med att dela ut singeln.
2007 så var turnerandet slut och cirkeln slöts. 1986 var
enda året som man inte var ute bland folk utan satt i en studio och
2007 sände man från en studio med livepublik omkring. Året efter lades
programmet ner och jag har kanske låtit kritisk nu ett tag, men
Sommartoppens nedläggning var också väldigt synd.. För genom
Sommartoppen så skapades flera av dom som vi idag känner som
sommarplågor och stora sommarhits som vi minns från våra semestrar.
Idag så lyser dom rena sommarplågorna nästan med sin frånvaro och
badstränderna spelar skvalradio med Rix FM eller Radio Guld istället.
Man kan ha olika åsikter om Paradisios "Bailando" eller Lou Begas
"Mambo no 5", men jag saknar dessa plågor som satt som ett knytnävslag
i magen och som man sen inte kunde låta bli att nynna på, vare sig man
ville eller inte.
För listfreaks så finns de flesta sommartoppslistor ner tecknade på denna sida.
Och för er som vill uppleva lite minnen från sommartopparna på 80-talet
så har jag skrivit lite om de hits som förgyllde radioapparaterna under
somrarna här.
Här är alla programledare av sommartoppen, från nystarten 1986 till slutet 2007:
1986: Helén Benno och Janeric Sundquist/1987: Helén Benno och Janeric Sundquist/1988: Helén Benno/1989: Anders Lundin och Lotta Brommé/1990: Anders Lundin och Lotta Brommé/1991: Anders Lundin och Lotta Brommé/1992: Anders Lundin och Lotta Brommé/1993: 1993
hade man ingen fast programledare utan man lät olika programledare och
nöjesprofiler agera programledare varje vecka, t ex Erik Blix, Ulf
Elfving, Tomas Tengby, Helén Benno, Pontus Enhörning o s v/1994: Pontus Enhörning, de första tre programmen, Vicky Benkert och Max Lorentz, resten av sommaren/1995: Gry Forsell och Kaj Kindwall, de första programment, de följande tre programmen, Gry Forsell och Per Dahlberg /1996: Gry
Forsell och Kaj Kindwall, de första tre programmen, Gry Fosell och
Petra Wangler, de följande två programmen, och slutligen Gry Forsell
och Kalle Dernulf, de sista två programmen./1997: Gry Forsell och Petra Wangler, de första sex programmen, Gry Forsell och Pelle Gustafsson, de sista fyra programmen./1998: Gry Forsell, Pelle Gustavsson och Gustav Carlsson/1999: Gry
Forsell och David Batra, de första fem programmen, Sara Edvardsson och
David Batra, det följande programmet, Sara Edvardsson och Henrik
Olsson, de sista fyra programmen./2000: Ylva Nilsson och David Batra/2001: Henrik Olsson och "Grynet" (Elin Ek)/2002: Martin Ekeholm och "Grynet" (Elin Ek)/2003: Agnes-Lo Åkerlind och Anton Berg. 2004: Sanna Bråding och Anton Berg. 2005: Sanna Bråding och Anton Berg.
2006: Sanna Bråding och Anton Berg. 2007: Mogge Sseruwagi och Ayesha Quraishi