VEM ÄR JAG SOM HAR SKAPAT RETROGALAXEN?

Jag heter Jörgen Stafrin och är 38 år från Sundsvall. Jag är ett stort musikfreak som samlar på skivor och kassettband och har gjort det sen jag var 8 år. Jag bodde vid Tracks ända fram till 90-talets slut vilket gav mig mitt intresse och kunskap . Som ni har märkt i mina recensioner så är jag väldigt bred i min musiksmak. Jag har skaffat mig ett litet förråd av kunskap kring artister, låtar och producenter genom radio, tidningar och TV och tycker att det är mycket intressant med hitlistor!  Jag har sänt närradio i Sundsvall i 10 år och har gjort/jobbat på diverse lokala tidningar. Dessutom har jag ett stort intresse för media, mediahistoria och nöjeshistoria och skriver krönikor, tidigare för närradion, numera på nätet.
     Jag tycker att man ska respektera all sorts musik (OK då, rasistskivor undantaget). Oavsett om man själv inte gillar den så finns det folk som gör det. Sen ska man mycket gärna ha en åsikt om den och kritisera det man inte gillar, men jag tycker att man ska fundera både en och två gånger innan man kastar ur sig att "det och det borde sluta spelas" eller "det är stenute" bara för att man själv inte gillar det.
     Från början var alltså detta en ren recensionssida. Anledningen till att jag gjorde Retrogalaxen var att jag saknade recensioner av bra skivor i medierna. Jag var (och är) trött på att medierna idiotförklarade folk som gillade annan musik än det som medierna gillade och på att aldrig hitta riktiga recensioner av skivor av blandad sort. Sen gick jag runt bland hemsidorna på internet och såg att det fanns oändligt många fler sidor om 80-talet bland de amerikanska sidorna än de svenska. Så jag gjorde helt enkelt en sida om det som jag förknippar med 80-talet. Jag hoppas också att det är vad många andra förknippar med 80-talet.  
     Varför då detta intresse för 80-talet? Har inte karln fattat att det är 2000-talet, kanske nån tänker... Mitt svar är...nej. Ålder är bara en siffra. Jag är trött på denna fixering av att allt måste vara så nytt som möjligt. Min far gillar 50- och 60-talet, därför att det är det han är uppväxt med. Sak samma med mig, 80-talet är det jag är uppväxt med och istället för att förbanna och spy ut dynga om det så har jag fått åsikten om hur mer normalt det egentligen var då. Och då syftar jag inte på livsstilen med yuppies och finansvalpar, utan på underhållning, nöje, musik, kultur och så vidare. Det var inte lika vattnigt och krystat bara för att det skulle sälja. Därmed inte sagt att allt var bra då, som ni märker på diverse recensioner. Men jag kan gå ut och säga klart att jag anser musiken på 80-talet var långt mycket bättre än den är idag. Samhället är faktiskt mer ytligt idag än på 80-talet! Yuppiestilen då var bara en personlig trend, idag är det en påtvingad livsstil. Jag lever efter att man ska leva efter sin egen vilja och förnuft, inte efter vad andra säger och vill.

     Har ni kommentarer om sidan, om nån recension eller dylikt så skicka dem till min mail . Samma om ni ser nåt negativt som ni vill att jag tar bort, så skicka ett mail och jag ska försöka ordna det. Detta är trots allt ingen sida som är till för att sälja något, bara informera om och hylla ett decennium. Vill ni veta mer om varför jag gillar 80-talet så läs denna krönika från 14 juli 2002 som skrevs för ett radioprogram jag hade då i Sundsvalls Närradio.



Så här såg den första Retrogalaxsidan ut
för 10 år sen. Då var det bara en sida
för skivrecensioner samt en nyhetshörna
för musik kallad Löpsedeln. Som synes är
logotypen inte så proffsig och sidan var rätt enkel.
2003 växte Retrogalaxen till denna hyllning till
80-talet. Klicka på bilden för större storlek!


Jag har en blogg också som är mer samhällsinriktad och där jag skriver krönikor om samhället, media och Sverige. Adressen är:
http://stafrin.bloggsite.se.
Dessutom har jag en blogg där jag skriver om skivor och musik samt minnen kring dessa på:
http://skivguide.blogspot.com


"Jag har grunnat på kritikerkåren i många år. En pjäs anses vara skriven för publiken, men om kritikerna gör tummen ner får publiken aldrig chansen att se den. Vem var det som från början hittade på att kritikernas uppgift är att "fostra" publiken? Om premiärpubliken gillar en föreställning och vill ha den, varför skulle då inte resten av teaterpubliken få se den"
~ Ur Groucho Marx biografi "Groucho och jag". Intressanta ord och aktuella än trots att texten är skriven för 30-talets teatervärld. Byt bara ut orden teater och pjäs mot musik och skiva. Betänk det när ni läser mina recensioner. Recensioner ska inte fostra, de ska väcka nyfikenhet, vilket jag hoppas att även mina recensioner gör, hyllningar som sågningar...
Free Web Hosting