KULTHITS PÅ 80-TALET

Jag försökte hitta nån vettig beskrivning av ordet "Kult" i en ordlista och på nätet, men lyckades bara hitta följande beskrivning av ordet "Kultförklarad" på susning.nu:
"Dokument/händelse/epok som dyrkats, haft ett stort inflytande och lever kvar."
Det känns som en väl vid förklaring. Kanske ett bevis på att det är så personligt vad som är kult och inte. Men för mig är kultlåtar den typen av låtar som man inte riktigt vet om de är seriösa eller inte, som låter väldigt oseriösa, men som ändå mottagits eller framställts som seriösa hits. Idag ska alla låtar vara i det närmaste perfekta och denna typ av låtar har i det närmaste försvunnit, vilket jag beklagar. Främsta anledningen är troligen att artister som åstadkommer såna brukar inte ha så mycket till artistkarriär efter det. Det närmaste jag kommer på av hits efter 2000 ska i så fall vara Tommy Nilssons totala kärleksförklaring till sin Malin Berghagen i "Vill du ha sex med mig" från 2005. Musik måste få vara rolig ibland också, inte bara en väg till plånboken och därför vore det kul med en ny rejäl kulthit bland all Darin, Mando Diao och Anna Ternheim. 
     60- och 70-talet har annars varit de gyllene åren för dessa mer skojseriösa låtar som man inte vet om man ska skratta eller gråta åt. Vem minns inte Trashmens kvackningar i "Surfing bird" eller Napoleon XIVs utflykter på sinnessjukhuset i "They coming to take me away" för att inte tala om Serge Gainsburg och Jane Birkins stönanden i "Je t´aime moi non plus". Och i Sverige gjordes den ännu kultigare och porrigare av Lena Skoog och Anders Thunberg, fast då på svenska. Och givetvis får inte min favorit glömmas bort heller, när Erki Tosavainen 1972 tog sig an Niel Sedakas "Oh Carol" och sjöng den till discokomp på tillgjord amerikansksvenska.
     Även 80-talet hade sin beskärda del av kultlåtar. Dock försvann nästan England och USA helt från marknaden under denna period var på alla utom en i den kommande listan är svenska låtar. Inte allt för ofta blev de hits också, titta bara på "Köppebävisan". Här har jag försökt att samla en del av dessa låtar som vi minns, kanske vill glömma, men likväl gillar nånstans ändå. De självklara, som ovannämnda "Köppebävisa" och Svullos "För fet", finns ju dock redan omtalade på musiksidorna. Flera av låtarna nedanför har koppling till en och samma man, Bert Karlsson, som var en flitig leverantör av kultmusik på det tidiga 80-talet. Dessutom så vore det väldigt kul att veta vad folk i USA och Asien tycker om våra folkkära kultförklarade nycker som vi får ibland. Håll till godo!

- Bert & His Willis Boys "Hoppa hulle" (1987): För er som irriterade er på Bert Karlssons elaka påhopp i "Fame Factory" kan jag meddela att han själv är tre gånger sämre på att sjunga än dessa uppkomlingar nånsin var. I melodifestivalen 1987 ställde de lata israelerna i gruppen Lazy Bums upp med en låt som hyllade latmasken. Originaltiteln, som inte särskilt många kommer ihåg idag, var "Shir ha'batlanim". Bert Karlsson gillade låten extremt mycket och valde att spela in den med sig själv vid mikrofonen. Hade nån annan än Bert Karlsson sjungit in den hade denna version helt glömts bort, men nu är det "Mr Fame Factory" själv som sjunger och Bert sjunger inte en ton riktigt. Han får Victoria Silvstedt att framstå som Whitney Houston. Låten lyckades dessutom komma in en vecka på Svensktoppen och det ska sägas att detta var då det var en jury som röstade och inte som tidigare, röstning via telefonen.

- Di Få Under Bordi "Domus-Palais" (1986): Bakom namnet Di Få Under Bordi dolde sig ett gäng skämtare från Göteborg som skulle skapa sig en mycket större karriär senare under det mer kända namnet Black Ingvars. Här hade de gjort en parodiversion på Styles då superaktuella melodifestivalhit "Dover-Calais", fast med handlingen förlagd mellan två populära ställen i Göteborg, Domus och Palais. Här var det två raggare som möttes vid en korvbar och kärleken blev passionerad och de fick både ketchup och mos på varandra. Även de vokala insatserna av bandet var lätt humoristiska där den i bandet som skulle föreställa tjejen i historien mer lät som en transvistit.

- Curt Haagers "Fågeldansen" (1982): Av nån anledning så har svenskarna haft väldigt lätt för att haka på de mest knasiga modedanser som dyker upp och låtarna som ackompanjerar dessa danser har därefter blivit mer ihågkomna än själva dansen. Både Macarena, Ketchupdansen och Lambadan har kommit och gått och 1981 lärde dansbandet Curt Haagers oss att dansa Fågeldansen, eller "The Duck Dance" som dess originaltitel är. Man viftade på armar och händer och skakade på ändan och dansade runt varandra. Om man vill se mer närmare hur dansen såg ut kan man titta på slutet av "Sällskapsresan II" där den förekommer. Låten och dansen har holländskt och schweitziskt ursprung och låten kom till redan på 50-talet, men blev en succé först 1977 i övriga Europa. Efter ett tag så fanns det inte en firmafest eller party som inte innehöll fågeldansen. Låten, som var en hurtig och lätt folkmusikinspirerad instrumental dansbandslåt, blev en gigantisk succé och Curt Haagers blev för alltid förknippad med dansen. Säkerligen körde de den också på sin sista spelning, när bandet lade av 2006. Skivans utgivaren och producent? Bert Karlsson så klart!

- Caramba "Hubba hubba zoot zoot" (1983): Mikael B Tretow är en annan stor producent av mer komiska låtar. "Caramba" var ett studioprojekt som vill hålla sina namn hemliga, eller vad sägs om pseudonymer som "Carlos Ih Lura", "Zoltan Zull" och "Dr Fritz Höffner". Låten sägs vara en parodi på hawaiimusik och eurodisco och innehöll sång på ett nonsensspråk och en refräng som ingen kunde glömma. Men låten blev en större hit och låg på Poporamas lista "Heta högen" i flera veckor. Senare kom det fram att Tretow inte var ensam bakom denna låt. Claes af Geijerstam var involverad, vilket inte kanske var förvånande. Lite svårt är det dock att tro att även Ted Gärdestad var med i bandet Caramba. En platta släpptes som var lika obegripligt som hiten innan alla dessa herrar gick tillbaka till sina ordinarie karriärer.

- Professorn "Den makalösa manicken" (1986): Tre år senare lanserade Tretow ett nytt komikerprojekt, som dock bara blev en singel lång. Låten var en ljudeffektslåt där en reporter skulle intervjua en vimsig professor som låten igenom beskriver funktionen på en obegriplig maskin med förklaringen:
"Det är en eeevighetsmaskin!"
Tretow spelade såklart båda rollerna och låten slutar med att Professorn avslöjar att det enda maskinen gör är att den kokar gröt i tratten någon gång då och då. Låten blev en överraskande hit och låg faktiskt trea på trackslistan och fanns på Svensktoppen i tvåsiffigt antal veckor.

- Byfånarna "Åsa Bodén" (1980): Ytterligare ett hemligt projekt var Byfånarna och efter noga undersökande så kom man på att det var Björn Skifs och Claes af Geijerstam som låg bakom denna singel. Bandet och låten var en ren parodi på Village People och på singelomslaget så har man porträtterat olika yrkesmänniskor, fast istället för cowboy, MC-knutte och indian så blir det mer svenska yrkesgrupper, som same, fiskare och bagare. Låten var en svensk version av "Y.M.C.A", fast där man istället sjöng om 70-talets Tone Bekkestad, Åsa Bodén, som var väderpresentatören på modet då. Låten blev en mindre hit och efter det så hände inget mer kring projektet.

- Kesselofski & Fiske "Going to the loo" (1985): Paul Kessel (eller "Kesselofski") och John Fiske var två engelska komiker som under flera år jobbat i Sverige på Reginateatern i Uppsala. De hade upptäkt att Sveriges båda schlager-EM-vinnare då handlade om "loo", alltså "toaletter", "DiggeLOO" och "WaterLOO". Så de komponerade en sång där de konstaterade att Sverige i schlagerfestivalen älskar att sjunga om att gå på toaletten. Låten glömdes bort först, men fick ett rejält uppsving 1987 när Lotta Engberg vann med "Fyra bugg och en Coca-Cola". Engelsmännen skrattade sig fördärvade när Engberg fick döpa om låten till "Bugga-LOO" och låten spelades friskt under året i radio och TV. Vänder man på singeln så hittar man en annan kultinspelning, en kultversion av en kultlåt kan man säga, där de gör en engelsk version av Arne Quicks berömda 60-talsschlager "Rosen".

- Di Sma Undar Jordi "Snabbköpskassörskan" (1985): En stor svensktoppshits detta comebackår för programmet. Göran Ringbom fick sitt genombrott med detta band när han med dragspel och fiol bräkte fram på gotländska om kassörskan som han spenderade hela dagar i kö för att träffa. Gotländska på skiva var nåt väldigt ovanligt då vilket gjorde att det blev rätt komiskt när man var van att höra Susanne Alfvengrens mjuka gotländska sångröst och sen samma dialekt med Göran Ringboms rivjärnsröst. Låten blev årets låt på Svensktoppen 1985 och flera år senare kom det fram att den som skrivit låten egentligen var Tomas Ledin, fast under pseudonym.

- Hemliga Byrån "Hej hej, hemskt mycket hej" (1986): Det var under denna tid som författarna Sören Olsson och Anders Jacobsson fick sina genombrott med sina böcker om Sune. Men de hade också en karriär på platta också under namnet Hemliga Byrån. Hela sju skivor släpptes under det namnet, men de hade bara en hit, denna. Låten var en låt som äckligt gnagde sig kvar och med en refräng som var helt omöjlig att bli av med, där de sjöng om den lilla farbrorn som gick omkring och ignorerade alla problem med ett "Hej hej, hemskt mycket hej". Till slut blev frasen en mening i var mans mun och man till och med svarade i telefon med "Hej, hej, hemskt mycket hej".

- Werner & Werner "Vår julskinka har rymt"(1988): Werner & Werner var förstås de tyska kockarna som blev rikskända i programmet "Nöjesmassakern". Programmets popularitet var så stor att det släpptes flera skivor med flera av deras alter egon, även Werner & Werner. Sven Melander och Åke Cato var alltså bakom rollfigurerna och i denna annorlunda julsång sjöng de om att deras julskinka hade rymt och att deras släkt kom om en timme. Givetvis var låten komplett med tysk brytning och som de flesta såna här låtar vid denna tid så var de ackompanjerad av schlagermusik passande för Svensktoppen, på vilken låten också kom in under några veckor.

- Bröderna Djup "Vi bor på landet" (1980): Ett bevis på att det ibland krävs lite för att göra musik och få en hit. Bröderna Djup gjorde stor succé när de i Bosse Larssons "Nygammalt" den 7 december 1979 sjöng denna folkmusikklassiker med såg och lie och djurimitationer som komp. Och för varje djur de kom på att de måste skaffa till sin ladugård så blev refrängen längre och längre och mer djur kunde höras. Så fort det blivit 1980 kontaktade Bert Karlsson bröderna och skrev skivkontakt med dom och låten sålde stort. Man kan väl säga att låten fick nån sorts modern Snoddas-effekt, för över en natt blev Bröderna Djup rikskändisar och de slog folkparksrekord på sin turné 1981. Två av ursprungsmedlemmarna, Pelle Djup och brödernas systerson Ingemar Axelsson, är idag avlidna.

- Balla Balla "Ballongdansen" (1983): I det tidiga 80-talet så kunde man i programmet "Nöjesmaskinen" se ett udda inslag där tre engelska komiker dansade nakna med ballonger framför bröst och könsorgan och där de lekte med dessa ballonger. Dansen fick namnet "Ballongdansen" och gjordes senare i svensk version av Sven Melander, Lasse Åberg och Bosse Larsson. Dansen i sig har sen dess blivit populär på diverse personalfester. Låten som spelades var en konstig instrumental låt som i original hette "Wheels", men som bandet Balla Balla gjorde på svenska. Jag tror att detta var den första svenska versionen av "Ballongdansen", men här är jag inte lika säker. Vilka som låg bakom det namnet har jag ingen aning heller om för bandet försvann lika fort sen. Men låten blev en gigantisk kulthit och varenda dansband med självaktning spelade sen in "Ballongdansen" på sin reportoar. Minst lika kult är omslaget på Balla Ballas singel där tre nakna herrar med ballonger framträder, Lasse Holm, Bert Karlsson och (tror jag) Torgny Söderberg. Om nån har mer information om bandet Balla Balla eller om låten i sig så kan ni ju maila mig.

- Kärlekens Vampyrer "Lilla hjärtat (jag vill så gärna ha sex med dig)": Stockholmsbandet Kärlekens Vampyrer dök upp 1989 med denna svenska lalliga popdänga och fick en mindre hit och en tracksbubblare. Låtens text var minst sagt av det plojigare slaget och refrängen satte sig som seg kola:
"Lilla hjärtat, jag tror så på dig.
Jag vill så gärna ha sex med dig."
För att göra låten än mer kultstämplad så anlitades Mona Seilitz (som vid denna tidpunkt var ihop med bandets sångare Edwin von Verder) som vampig röst mitt i låten, vilket gjorde låten än mer komisk än bra. Hon uppfann ett helt nytt begrepp i Sverige, "Rårätt". Bandet Kärlekens Vampyrer släppte uppföljarsingeln "Höjdarpudding" som floppade grovt och därefter syntes bandet aldrig till igen.

- Stefan Remmler "I don´t go to USA" (1987): Den enda icke svenska kultlåten här är med österrikiske Stefan Remmler. Han var från början sångare i bandet Trio som 1983 hade en hit med en låt som i och för sig skulle kunna räknas som en kulthit bara den, "Da da da", en låt som bestod av en blippande dataspelssynth och refrängen "Da da da... da da da". Den här låten kom fyra år senare, då Remmler dessutom hunnit bli skådis i hemlandet. I original heter låten "Keine sterne in Athen", men det var den engelska versionen som slog. Låten var en uppoppad österikisk "ompa pompa"-schlager där Remmler berättade, med sin lågmälda robotröst, att han vägrade flytta med sin tjej när hon ville flytta till USA. Han skulle sitta på sitt berg och höra joddlingen med orden "I don´t go to USA"! Låten spelades ett antal gånger under 1987 innan Remmler spelade in en duett med Status Quo ett år senare. Idag producerar den 60-årige Remmler sina söner.

Äldre artiklar från Kuriosakammaren