Denna text kan man ha vissa invändningar mot. Jag skrev 2004 en hyllningskrönika till Tracks när programmet fyllde 20 år och nu kommer en till när programmet läggs ner. Är programmet så viktigt att det är värt två krönikor? Ja, för mig och mitt musikaliska intresse har det varit det. Lördagen den 11 december går till historien som en av de mest surrealistiska dagarna i mitt liv. Det känns overkligt. Tracks läggs ner. Programmet har funnits varje vecka i mitt liv sen september 1985, även om mitt intresse för programmets innehåll varit minst sagt lågt under nästan hela 2000-talet. Det var en fritidsfröken på mitt gamla fritids här i Sundsvall som frågade mig i april 1985, när hon upptäckt att jag redan då var musiknörd och satt i uppehållsrummet och spelade in från radion:
”Har du hört på Tracks som går på onsdagskvällar mellan 18 och 20?”
Jag hade inte det förstås, men testade programmet en gång då, men eftersom det gick samma dag och tid som jag var bunden vid TVn så fick det vara till hösten, då programmet flyttade till lördagseftermiddagarna och jag började lyssna på allvar. Mitt intresse för popmusiken var skyhögt och både musiken och Kajs kunnande var min drivkraft att lyssna varje vecka på programmet. Så flöt det på genom hela 80-talet och de tidiga 90-talet och varje lördag längtade jag till Tracks för att få höra mina favoritlåtar och favoritartister och vart på listan de låg!
1994 ebbade intresset ut en del, främst för att jag tyckte musiken blev sämre och genrer som jag då inte gillade, punken och eurodiscon, tog över. Så i september 1994 så var jag med i ett radioprogram i P3 som hette ”Minnesluckan” där man kunde önska bitar ur gamla radioprogram. Jag önskade att få höra en bit ur Tracks föregångare ”Poporama” var på Kaj intervjuades efter åt. Jag tänkte inte mycket mer på det efteråt förrän Kaj Kindwall själv ringde mig en dag hemma och bad mig vara med och tävla i Trackskunskap när programmet firade 10 år. Självklart tackade jag ja till frågan och tävlade mot en annan kille på jubileumsprogrammet. Detta är jag faktiskt ganska stolt över, trots att jag förlorade, dock med bara två poäng.
Jag fortsatte dock att följa programmet så ofta jag kunde fram till 2001 då musiken blev för dålig och jag följde programmet allt mindre till dess att jag endast nöjde mig med att kolla listan och utmanarna på hemsidan för att hitta eventuella nya musikinfluenser. Men fortfarande blir jag lycklig när artister som aldrig tidigare fått ligga där, men som försökt under lång tid, får komma in med en låt. Eller när udda artister kommer in, nåt som avtagit tyvärr allt mer sen P3 delades i två kanaler 1993. Som när en gammal artist som Sylvia Vrethammar i år fick ligga på listan (med Kristian Antilla). Hade nån sagt det till mig bara fem år tidigare hade jag skrattat. Eller när gamla Kraftwerk för några år sen till sist komma in med en låt, även om den försvann veckan efter. Och jag ler skönt när jag följer Kent och Robyns framgångar på listan år efter år, eftersom det är artister jag ännu gillar.
Som jag skrev när programmet fyllde 20, Tracks gav mig mitt musikintresse som det ser ut idag, det lärde mig den kunskap kring artister, branschen och låtar som jag har idag och det fick mig att själv börja syssla med radio. Därför känns det märkligt att Tracks inte längre kommer att finnas där varje lördag längre, fast jag inte lyssnar aktivt längre.
Jag kan förstå dock varför det läggs ner. Som Kaj säger så håller inte programmet som musikvärlden ser ut idag. När Takida kan ligga ett helt år med en låt och när var och varannan låt ligger mer än 15 veckor (betänk att rekordet på listan under fem år på 80-talet var 14 veckor) så håller det inte. Samtidigt så har Tracks ännu idag varit den enda lilla koll på ny musik jag har, genom att kolla på Tracks hemsida och få titlar och namn som verkar intressanta och sen höra på låten där. Och där kan man också få koll på artister och låtar som inte alltid ligger högst upp på topplistan. Ska man hitta en låt som man kanske inte får höra så många gånger till, men ändå tycker är bra, så har det varit Tracks hemsida man ska vända sig till.
Och självklart, trots att Tracks är ett program som bara handlar om att spela musik och prata, så finns det många minnen med programmet som alltid kommer att vara där. Så jag lyfter på hatten efter 26 år och säger till Kaj Kindwall, tack för allt! Tack för minnena, tack för musiken, tack för inspirationen och tack för allt musikalisk information! Tracks kommer att vara saknad och lördagarna kommer aldrig bli det samma igen!