PRYLARNA DU ANVÄNDE (ELLER INTE)!

Något som jag tror är efterlängtat är en liten påminnelse om alla prylar, apparater, leksaker och manicker som 80-talet begåvades med. Flera kom och vände för att endast hittas på loppmarknaderna, vissa stannade kvar i popularitet i över ett decennium och en del kanske man än idag undrar vad de egentligen var bra för. Mycket nöje!

- Slinky: Slinky, den levande spiralen, var en populär sak som kom i mitten av 80-talet. En lång spiral som man lade i en trappa och spiralen vandrade ner för trappan en bit av sig själv. En av de saker som var jättekul en gång och som sen lades i skrivbordslådan.

- Supertrumf: Häftigaste spelet för unga pojkar. Ett kortspel med bilar, båtar, rymdraketer och andra häftiga fordorn som såg ut som ett vanligt kvartettspel och kunde också användas som ett sånt. Men vi grabbar använde dessa till annat, för man kunde även spela Supertrumf med det. På korten stod det också fakta om fordornen och på bilspelen, som var häftigast, stod det saker som toppfart, antal hästkrafter, antal sekunder från 0-100 och annat. Dessa skulle man jämföra och den som hade kortet med den bästa bilen vann omgången. Men på ett av korten stod det Supertrumf. Den var det överlägset bästa fodornet av alla och vann alltid (i bilserien var det en Lambourgini, om jag inte minns fel).

- Sällskapsspelen: Då som nu spelade man sällskapsspel, men bland de titlar som då var roligast och intressantast fanns spel som idag finns, men inte är lika intressanta. Precis som i de flesta fall idag känns det som att speltillverkarna idag lever efter mottot "Större, dyrare, roligare" och att det är roligare att snickra ihop en spelversion av en TV-serie, än på 80-talet då man lät fantasin flöda betydligt mer. "Den försvunna diamanten" var en klassiker där man skulle gå runt på en karta föreställandes Afrika och samla stenar och akta sig för rövare. Eller varför inte bokstavsspelet "Spingo", med den åttakantiga tärningen med alla bokstäver på som man skulle få ut ord ur. "Nya Finans" var en av art till "Monopol" som kom då i en tid då aktier var aktuella i yuppins tidevarv. Mina personliga favoriter fanns i "Tjuv och polis", där en skulle vara tjuv och den andre polis och man skulle fånga den andre, samt "Mix max", ett spel där man skulle slå med en tärning, plocka kort med kroppsdelar av folk på och sen sätta ihop en gubbe av dom.

- Viewmaster: Hemmabion för alla barn. Såg ut som en kamera där man stoppade ner runda kort med små diabilder och berättelsetexter på. Sen klickade man sig fram med att titta i kameran och trycka på knappen. Dog väl mer eller mindre ut när videon tog över mer och mer i hemmen.

- Ormkuben: Detta var en avart till Rubriks kub och var avlång med två färger (vit och antingen röd eller svart). Denna orm kunde man vrida och böja åt alla möjliga håll så att den bildade olika figurer. En leksak som jag känner på mig hamnade i skymundan efter Rubriks kub och därför är mycket svårare att hitta på loppmarknader.

- Spelkulor: Själva fenomenet med spelkulor är väl knappast en 80-talsuppfinning. Kula har barn spelat i alla tider. Men på 80-talet blev det mode med de färgglada kulorna med olika namn och stil. Jag får ännu nostalgiska rysningar när jag ser kulor och hör namn som Spagge, Porse, Olje eller Dank. Den som hade en dank eller en stor Olje hade stor status hos grabbarna.

- Game & Watch: Dessa var föregångarna till Gameboy och de andra bärbara TV-spelen. Ett handdataepel med ett eller två fönster. Spelgrafiken var väl inte det bästa, men vilken spelkänsla. Dessa var med och gav karriärer åt Super Mario och Donkey Kong, för vem har väl glömt det klassiska spelet med dubbelfönster där Mario skulle rädda prinsessan från Donkey Kong i det översta fönstret och klättra i stegar medan apan kastade brandbomber.

- Gashandtag för cykel: När man var ung och inte hade fyllt moppe än så fanns det ett sätt att ändå verkar lagom cool och tuff, nämligen att sätta på en sorts handmotor med högtalare på cykelhandtaget och vrida om så lät det som en moped i motorhögtalaren och kompisarna trodde att man norpat brorsans båge eller nåt. Lite uppmärksamhet fick man i nåt halvår, innan en riktig motorcykel konkurrerade ut leksaken på handtaget.

- Nyckelfinnaren: Den perfekta uppfinningen för alla oss med uselt närminne. Man satte denna lilla apparat kring nyckelkedjan och förlade man nycklarna så behövde man bara vissla så pep manicken. Sen visslade man bara till dess man hittat nycklarna. Lysande uppfinning om det inte hade varit för att varenda unge i landet också tyckte den var lysande och snart hade det tömda och dyra batteriet gjort nyckelfinnaren verkningslös.

- Luktsudd: Intressant uppfinning var dessa suddgummin som var formade och liknade olika saker och som dessutom luktade som dessa. Dessa luktsudd var främst använd av tjejer och fungerade i nån månad innan lukten försvunnit. Däremot var de helt värdelösa att sudda med, utan då fick man hålla till godo med den klassiska gröna skolkautschuken med röd rand runt. Den luktade hemskt, men kunde i alla fall sudda.

- Commodor 64: Det är skillnad på lort och pannkaka. Idag så ser man filmer till spelen, spelgubbarna är 3-dimensionella och spelen ska vara så verkliga som möjligt. Men på 80-talet så såg man att det var ett spel man spelade och spelreglerna var mycket enklare och krävde inte en hel film för att man skulle hänga med. Nu kanske jag låter gnällig men C-64 hade nästan allt som man behövde i spelväg. "Bionic commando" var en av mina favoriter. Också var ju musiken bra.

- Trickskidor: Trickskidor var ett sorts små breda skidor i blast med räfflad ovansida som man kunde åka både utför och på längden med. Några pjäxor behövdes inte utan man knöt dom utan på skorna, vilket gjorde att bindningarna inte höll sörskilt länge. Som barn var dessa skidor ett kul alternativ när man inte hade råd med riktiga längdskidor och tyckte det var för svårt att åka på slalomskidor, även om dom var lite klumpiga för att det skulle gå fort. Att hitta en bild på detta fenomen 2010 var inte lätt, men skidorna ni ser på cykeln på bilden när ni klickar på ordet är såna skidor.

- Moonhopper: En underlig leksak var dessa moonhoppers som var en sorts boll med en rund platta mitt emellan som man studsade på. En sorts rund hoppstylta i plast alltså. Enda skillnaden var att en hoppstylta var lättare att hoppa på. Här skulle man både hoppa högt och samtidigt hålla ihop bollen med fötterna. Konsentration var ordet och hade man inte det så kunde man riskera att bryta både armar och ben.


Äldre artiklar