LILLA HUSET PÅ PRÄRIEN

Min mor och far ser varje kväll bandade avsnitt av "Lilla huset på prärien" och kan i stort sätt varje avsnitt som har gått. En gång i tiden, i det tidiga 80-talet, så såg jag också på den serien. Den var dock ännu äldre än så, redan 1974 så började serien. Det var bolaget NBC som ville ha en ny framgång efter att "Bröderna Cartwright" gått i graven och de ville också ha med Michael London, som även spelade "Little Joe" i serien. Så de skapade denna serie, baserad på en bok av Laura Ingalls Wilder. Serien handlade om familjen Ingalls, fadern Charles (Landon) och hans fru, Caroline (Karen Grassle) och tre barn, Mary (Melissa Sue Anderson), Laura (Melissa Gilbert) (alltså Laura som har skrivit boken) och Carrie (Lindsay Greebush och sedan Sidney Greenbush). Serien var knappast en deckare eller en tuff western. Snarare så handlade serien om katastrofer, sjukdomar och mänskliga problem. Och det var sorgliga avsnitt. Jag brukar driva med serien och säga att det inte går ett avsnitt utan att någon av barnen stortjuter. Enda gången som det brukade bli lite skratt var när den snobbiga familjen Olsen, Nels och Harriet (Richard Bull och Kathrine MacGregor) trillade dit på eget grepp.

     Serien pågick till 1982 då Michael Landon ägnade sig mer åt att producera serien än att skådespela i den och serien bytte namn till "Little House: A new beggining". Laura Ingalls och hans man Almonzo (Dean Butler) var huvudrollsinnehavare och den pågick till 1983. Efter det följde tre TV-filmer "Little House on the Prairie: Look Back To Yesterday" (1983), "Little House: The Last Farewell" (1984), and "Little House: Bless All The Dear Children" (1984).
     Då tyckte jag att Lilla huset på prärien var hyfsad, men idag tycker jag att den är något tillgjort sorglig och ointressant.



Välj ny TV-serie

Free Web Hosting