Äldre artiklar från Kuriosakammaren

Vinylskivans återkomst i popularitet är ingen hemlighet längre. Folk har förhoppningsvis insett hur mycket roligare det är att behålla musiken istället för att bara ha den som skval på en ipod. Och är det något som också blivit på modet så är det LP-skivornas omslag. Aldrig förr har det funnits så många sidor på nätet om bästa respektive sämsta skivomslag och oftast när folk samlas kring en skivback på någon loppis så tittar man på omslaget. Tyvärr landar det här i Sverige oftast kring att håna diverse fruktansvärda omslag. Och jag ska inte förneka, många skivomslag är fruktansvärda. I kölvattnet på det så finns det en hel del hemsidor som visar upp de mest fruktansvärda skivomslagen i historien, och jag är inte bättre. Det vet ni som besök min blogg "Skivguiden" och avdelningen som kallas "Kultstämplat". Men här och nu tänkte jag istället för en gångs skull göra det motsatta. Jag tänkte visa upp några av mina favoritomslag från min 80-talssamling av skivor. Och ni som kanske inte håller med mig om kvaliteten på omslaget kanske blir inspirerade att vilja höra på skivan istället, eller tvärtom. Retrogalaxen försöker tillgodo se många smaker.
Några av dom här skivorna har jag skrivit om eller kommer att skriva om i "Skivguiden" eller här i Retrogalaxen.
Som ni ser på flera omslag så märks en del ungdomliga tabbar, så som att sätta lite etiketter på skivan och skriva omdömen av musiken. Dessutom är jag mindre förtjust i skivaffärernas prislappar här och var, men det får man tyvärr leva med. Jag tror att andemeningen går fram ändå; att visa upp och hylla LP-skivan och dess snyggaste del, omslaget. Sånt kan aldrig ersättas av mp3!

Klicka om skivomslaget för en större bild!

                                                              
                    Modern Talkings skivomslag brukar vara sköna                                        Som en snygg tavla, fylld med spänning och
                    80-talistiska tavlor och riktigt snygga. Jag valde här                                  

                   bandets bästa platta, den andra, "Lets talk about love".                              Factorys platta "Throw the wrapped wheel out".


                                                             
                     Många omslag är av stilen där artisten visas i en                                      Liknande är denna, Sandras tredje platta "Into a secret
                     ointressant pose. Men vissa sköna undantag finns.                                   land". Förutom att titta på söta Sandra så blandas det
                     Som Daryl Halls soloplatta "Three hearts in the                                      en skön havsbild som på ett sätt visar upp musiken,
                     happyending mashine", en spännande mix av dröm                                  luftig, svävande och vackert.
                     och verklighet. Med Daryls ansikte snyggt redigerad i
                     skogen. Som synes är det tyvärr en cutout!

                                                               

                     hoppfullt ut.


                                                                         
                         Jag vet inte varför egentligen omslaget till The Alarms                               Ett av 80-talets mest klassiska omslag, men så är det också
                    fantastiska platta "Declaration" lockar mig. Den förenar                             ett riktigt bra album, Dire Straits "Brothers in arms".
                    nog det enkla i bakgrunden med en väldigt snygg och                                Ännu ett bevis på att enkelhet i ett omslag kan vara lika
                    proffsig innerbild samt mäktig titeltext.                                                     mäktigt. Gitarren i riktigt snygg närbild mot den blå himlen.
                                                                                                                                        Ett omslag ska vara locka till musiken och det gör den verkligen!


                                                                           
                         Schweitziska Yello har oftast målade omslag man inte                                Detta är nog en av mina absoluta favoriter, Tears For
                    riktigt fattar, men "Flag" är nog det roligaste omslaget.                               Fears "The seeds of love". Ett omslag som aldrig blir
                    En udda och kul teckning med Boris Blank och Dieter                              tråkigt och fullt med saker att titta på som samtidigt
                    Meier i en udda wrestlingmatch med varandra.                                          flirtar med den psykodeliska stil som "Sowing the seeds
                                                                                                                               of love" bjöd på.


                                                                           
                         OK, en väldigt stor del nostalgi är det över Paul                                      Svenska artisters omslag var under 80-talet otroligt
                    Hardcastles självbetitlade skiva. Detta är min allra första                           trista och fantasilösa och egentligen är detta ett gräsligt
                    skiva nånsin, köpt 1986. Men omslaget är väldigt                                      omslag, Peter LeMarcs debut "Buick". Men den är så ful
                    tidstypisk i den sciencefiction-tid som var då och samtidigt                        att man inte kan låta bli att  tycka om den. Blåsinstrumentena
                    väldigt snygg med de flygande kretskorten i rymden.                                 är som hämtade ur en tecknad utflippad Disneyfilm från
                                                                                                                               50-talet.


                                   
                                  Mitt absoluta favoritband när det gäller att göra omslag är dock Earth, Wind & Fire. Dom allra bästa omslagen med Maurice
                           White & co är dock från 70-talet, "I am" och "All n' all". Men dessa från 80-talets första år, "Raise!" och "Electric universe",
                           är riktigt snygga också. Och som synes på "Electric universe" så är bandets omslag bäst om man väklar ut dom.

Äldre artiklar från Kuriosakammaren