Vem har lyckats glömma den hetlevrade streckgubben som gav pausprogrammen ett ansikte. På 80-talet var det oftast två saker man visade i TV om man hade fem minuter till nästa program, antingen "Anslagstavlan" eller "Linus på linjen". Linus var alltså streckgubben som ömsom gapskreck åt allt, ömsom gapskrattade åt allt. Man fick följa en honom i en tecknad värld gåendes på ett streck där allt var i streckgubbeform och där allt hände. Blev han irriterad på nåt så skällde han på sin tecknare och en hand med en penna dök upp och ritade det som Linus behövde för att klara problemet. Då brukade han bli så lycklig så han klämde i med ett garv där han skrattade så att saliven sprutade. Ja, ni minns väl:
"Pfffttrrr Hahahaaa!"
Programmet brukade avslutas med att Linus ramlade utför ett stup med ett skrik och handen skrev "Fine".
Personligen tyckte jag att Linus på linjen blev ännu roligare i senare avsnitten då tecknarhanden hade fått konkurrens av en elak hand med prickig handske som var där för att rita saker som skulle sabotera för stackars Linus.
Linus röst, som jag ännu inte vet vem som gjorde, är väl den som blivit mest kultförklarad. Han lät ungefär som en kråka som blir strypt. Och språket som han kvävde ur sig på var italienska, eftersom Linus tecknades av italienaren Osvaldo Cavandoli, detta redan 1969. Och "La Linea", som programmet heter i original, finns faktiskt utgiven på DVD, ett måste i kultsamlingen!
Linus på linjen, tillsammans med sin
hand, tillhörandes tecknaren Osvaldo Cavandoli,
var populärt som pausprogram förr.
