ALLÅ ´ALLÅ
´EMLIGA ARMEN
"Hallå hallå hemliga armén" var en brittisk dramaserie om
andra världskriget som blev en hygglig succé på sin tid. Inte
långt därefter så gjordes en parodi på samma serie om
den franska motståndsrörelsen och den stackars caféägaren
René (Golden Kaye) som, motvilligt, dras in i kampen mot nazisterna.
René är en kvinnocharmör med stor mage, mustasch och tunnt
hår som har en ganska vass tunga och en förmåga att hamna i
de mest bisarra situationer. Han är gift med Edith (Carmen Silvera),
som är domderande och lättlurad. Varje gång som hon kommer på
René med nån donna i en skrubb, oftast snygga servitrisen Yvette
(Vicky Michelle), så ryter han i med:
"You stupid womaaaaan...", åtföljt
av någon superlögn som Edith sväljer med hull och hår.
Emellan åt dyker allehanda, dåraktiga,
typer upp, som använder igenkänliga fraser. Vem minns inte den brittiske
polisen Crabtree (Arthur Bostrom), som försöker prata franska
och som öppnar varje morgon med "God muuurning!", motståndsledaren
Michelle (Kirsten Cooke) som
dyker upp i helt fel och knepiga situationer med ett uppdrag och som
inleder med "I shall say this only once", den ständigt allvarlige, men
smått sexfixerade Gestapomannen Herr Flick (Richard Gibson och senare David Janson) eller den lätt homosexuelle, översten Hubert Gruber (Guy Siner), som
hatar våld, men älskar René.
1992
så avslutades serien med att en åldrande René rymde med sin Yvette. Sen
dess har skådespelarna inte direkt glömt sina roller utan har använt
dom vid olika tillfällen på revyscener i England. Sue Hodge, som
spelade den kortväxta blodtörstiga servitrisen Mimi, plockade upp sin
roll igen i en revy hon spelade i London för några år sen. 2007
samlades hela gänget, de som ännu var i livet, för ett
återföreningsavsnitt, ett avsnitt som finns att se på Youtube.
Detta var en lysande
komediserie, som lyftes upp av lysande skådespeleri och vass tunga av
Golden Kaye och en brilliant parodi på nazismen.
Serien blev en
gigantisk succé i hela Europa och det gjordes, till och med, en singel
med René och Yvette, där de gjorde 60-talets stönlåt
"Je t´aime" på ett eget och komiskt sätt. En singel som finns
i min ägo och som bör avnjutas. Man kan lyssna på den, och signaturen,
på denna sida!
Mer kult och humor för man leta efter!