Jim Henson var under
många år kungen i USA på området pedagogiska barnprogram. Redan 1969
skapade han ett program där man med hjälp av barn och dockor lärde
barnen olika saker. Vad höger och vänster var, orden "Lite, mindre,
minst", vad mycket och lite är och så vidare. Så han gjorde dockor som
radarparet Ernie och Bert, det gluffsiga Kakmonstret, den klantige och
vimsige Grover och samt grodan Kermit, som faktiskt började sin karriär
i Sesame Street, för "Mupparna" kom först 1976.
Sesame Street är det längsta pågående barnprogrammet i världen och det
går nya avsnitt dagligen i USA än, trots att Jim Henson dog 1990. När
serien först kom till Sverige så ändrades grundhandlingen i serien, som
enda land i världen, och handlingen här blev en teater som ständigt
hotades av rivning. Man anlitade "Fem myrors" tecknare Owe Gustafsson
för att skapa papegojan Hansson och flodhästen Fia Jansson som inledde
alla program. Man behöll givetvis dockorna, om än i ett begränsat antal
i jämförelse med i USA, och satte emellan dit sketcher regisserade av
Birgitta Götestam och Peter Flack (som också medverkade) och som
kretsade
kring den hotade teatern. En del av Sveriges skådespelareelit
medverkade där Magnus
Härenstam var den hysteriske "Dirren" som slog sig titt som tätt, Lill
Lindfors var hans tuffa sekreterare Millejor, som tröstade Dirren var
gång han slog sig med en sång följt av:
"Tulle lille tulle!!!"
Gunilla Åkesson var
operadivan Primadonnan och Nils Eklund spelade uppfinnaren Pom-Pom.
Bland dockornas svenska röster så fanns flera andra stora skådisar.
Gösta Prüzelius var Grover, Ernst Günther var Kakmonstret, Lars Amble
var Kermit, Carl Billqvist var Bert och Peter Harrysson var Ernie.
Man kan se detta med den amerikanska och svenska versionen av Sesam ur
två synvinklar. "Sesame Street" är originalet och så stort och populärt
världen över att en svensk version där man spelar upp sketcher med
svenska skådisar istället för att visa serien som den är kan ses som
lite B. Men och andra sidan så gillade jag aldrig "Sesame Street",
främst eftersom det är "Svenska Sesam" som för mig har nostalgivärdet.
För som liten var "Svenska Sesam" ett av mina favoritprogram, inget
snack. Jag terroriserade mina vänner och min syster som barn med att
vilja leka "Svenska Sesam" och figurerna där . När "Sesame Street" till
slut visades i dess original i Sverige dök det plötsligt upp dockor som
jag aldrig hade sett och inte tyckte alls var roliga eftersom figurer
som Big Bird och Greven aldrig användes i Sverige.
Sesam har givits ut som skiva där flera undervisningssketcher från
dockorna finns samt en del barnsånger. Leende nostalgi!
