80-talets kultskådisar bland barnprogrammen var skåningarna Per Dunsö och Ola Ström. De hade två program som gav dem genombrottet. Dels "Toffelhjältarna", som gick på julloven och dels "Solstollarna". "Toffelhjältarna" var Per Dunsö och Ola Ströms första program under 80-talet. Denna utspelade sig på ett hotel och duon använde sig av i princip samma skådespelare i båda serierna. Bo Mårtensson spelade en betjänt som var inte helt olik Lurch i familjen Adams. Mest uppmärksammad blev unga Martyna Lisowska, som spelade dottern i en spökfamilj som bodde på hotellvinden. Hon drömde om att vara ett vanligt barn och få leka som alla andra barn, men det var bara hotellpojken Oliver (André Gjörling) som kunde se henne. Sen avslutade hon varje program med att sjunga den sockersöta balladen "En väv av legender". Däremellan visades tecknade serier i form av Snurre Sprätt, Gummibjörnarna, Musse Pigg osv. En mer framträdande roll hade också sångerskan Carina Svensson, som 1993 skulle ställa upp i melodifestivalen i gruppen Cayenne. En uppföljare till serien kom två år senare betitlad "Toffelhjältarna går igen". Jag måste erkänna att Toffelhjältarna inte är den
första serien av Dunsö/Ström som jag minns. Den känns rätt tråkig idag.
    
Dock är det "Solstollarna" som skapade mest uppmärksamhet. 80-talet var alltså decenniet när avklätt i medierna inte var några som helst problem och det märktes också i det här programmet, med bikinitjejer som det kladdades på och en uppmärksammad sjöjungfru med nakna bröst som simmade i introt. Än idag diskuteras det huruvida detta egentligen verkligen var ett barnprogram eller inte. Här har tiden verkligen ändrats, eftersom introt till "Solstollarna" idag inte går att finna på Youtube.
     I serien drev då Per och Ola ett sommarhotell, Knegoffs, där kända artister och märkliga personer brukade checka in. Hotellets VD, direktör Knegoff, var en skum och gravt schitzofren typ som blev till hans utflippade sekreterare Ulla-Bella (roller som Ström spelade själv), som var vimsigare än någon annan människa och flaxade omkring som en 3-åring. Jag störde mig rejält på Ulla-Bella, eftersom man dels inte hörde vad hon sa och Ola Ström överspel blev oerhört påfrestande. Vem minns inte Ulla-Bella när hon hade fått i uppdrag att ringa upp någon och hon slog på telefonens samtliga nummerknappar och ylade det välbekanta numret:
"ÅTT-ÅTT-ÅTT-ÅTT-ÅTT-ÅTTAAAAAAAAAAAAA!!!!!"
Semesterparet Gösta och Hjördis från Toffelhjältarna fick följa med till detta hotell också och var de enda karaktärerna i båda serierna.
     De artister som var där var oftast tonårsstjärnor som var aktuella vid tillfället, Anna Book, Style, Lili & Sussie, Britt Dahlén, Pernilla Wahlgren, Style och så vidare, men till och med utländska stjärnor som Samantha Fox och Mandy Smith var med. Ulla-Bella brukade dyka upp och ofta försöka lägga på skönhetsmedel i form av lera eller annat på kändisarna, innan de framförde sin aktuella hitlåt. Emellanåt gjorde de reklamfilmer för fejkade Kengoffsprodukter, givetvis ofta gravt och pinsamt översspelande.
     Däremellan dök en svartklädd, glasögonprydd, skummis upp, ja, han hette just Skumberg (Bo Mårtensson), med en påse, med wienerbröd som han hade köpt i Köpenhamn. Aldrig förr hade väl wienerbröd fått sån reklam, framför allt de bruna med "chokläääde".
          En otroligt tramsig, men ändå stundtals kul serie som hade ganska bra musik, om man då bortser från den fruktansvärda "Ulla-Bella rap" som
kom runt 1987. Vad få dessutom vet är att Skumberg och Ulla-Bella spelade tillsammans i popbandet The Gonks på 60-talet.