Svenska
långfilmslånga thrillerserier var verkligen på modet i mitten av
80-talet. Det fanns både Hasselserien och Trenterserien, men en av de
mest omtalade och hyllade var serien "Skånska mord", som var
filmatiserade verkliga händelser ur den skånska brottshistorien. Och
uppmärksamheten var kring mannen som spelade huvudrollen i tre av
filmerna (utom "Yngsjömordet" och "Bessingemorden"),
Ernst-Hugo Järegård. Jag såg faktiskt serien när den gick 1986 och
minns än hur jag redan då som 11-åring häpnade över Järegårds förmåga
att framstås så otroligt trovärdig och kuslig i sina rollfigurer. Man
kan väl säga att han verkligen var ondskan personifierad i filmerna och
"Veberödsmannen" är väl den som än idag anses som Järegårds mest
ondskefulla rollfigur. Själv ska Järegård ha egentligen avskytt att
göra dessa filmer och mådde dåligt och drömde mardrömmar om sina karaktärer
emellan filmerna. Totalt fem filmer gjordes:
- Veberödsmannen
- Esparparen
- Hurvamorden
- Yngsjömorden
- Bessingemorden
Filmerna nådde
mycket stor publik och finns utgivna på både VHS och DVD. Dock har det
framkommit en del kritik från vetare och kriminalhistoriker om att
filmerna är något förskönade i manus jäntemot verkligheten. I
"Veberödsmannen" så är Martin Svensson en tyrannisk och ond person som
med hjälp av sin son minderårige Emil både mördar och mordbränner. I
filmen beskrivs Emil som ett offer som under hotet av misshandel
tvingas av sin far att hjälpa till med grymheterna. I verkligheten ska
Emil Svensson ha varit en buse och vildbas som inte alls hade nåt emot
att hjälpa.
