Förutom såporna,
deckarserierna och komediserierna så fanns det en serie som alla
tittade på och som vann den stora publikens hjärtan och det var "Nord
Och Syd", serien som blev det stora genombrottet för Patrick Swayze.
Serien bygger på John Jakes tre böcker om det amerikanska
inbördeskriget och handlar om familjen Main och familjen Hazard, med
sönerna Orry (Swayze) och George (James Read) i spetsen, och om deras
vänskap genom hela kriget. Problemet är att Mains tillhör sydstaterna
och Hazards tillhör nordstaterna. Serien gjordes i tre miniserier med
sex avsnitt i de två första och tre avsnitt i den sista. Den första
1985, som utspelar sig före kriget, den andra 1986, som utspelar sig
under kriget och den tredje 1994, som handlar om tiden efter kriget.
1994-delen är den som anses som den svagaste länken eftersom de flesta
kända namn från de två första delarna, inklusive Swayze, är borta. Men
i de två andra från 1985 och 1986 så är det en väldigt stor
skådespelarlista, både av tidigare kända namn och såna som senare
skulle bli stora i allehanda TV-serier, eller vad sägs om Kirstie Alley,
Elizabeth Taylor, Gene Kelly, Linda Evans ("Krystle" i "Dynastin"),
Lesley-Anne Down, Wendy Kilbourne (senare "Devon King" i "En röst i
natten"), Parker Stevenson (som var både livräddare i "Baywatch" och
knarkare i "Falcon Crest"), Mary Crosby ("Kristin" i "Dallas"), Terri
Garber ("Leslie" i "Dynastin"), Robert Mitchum, Morgan Fairchild
("Racine" i "Modedockorna" och "Jordan Roberts" i "Falcon Crest") och
till och med sångaren Johnny Cash.
På den tiden tyckte jag att "Nord och Syd" var riktigt bra och
spännande och lätt den bästa rollen Patrick Swayze nånsin gjorde och
jag tror jag såg alla avsnitten ur del 1 och 2. Jag tycker att serien
håller än idag, även om jag kan reta mig på flera skådespelares olika
saker, som Wendy Kilbournes usla fejkirländska och Terri Garbers lätt
överspelande och löjligt dåliga försök till sydstatsdialekt. Men
Kirstie Alleys maniska och galna antirasistkaraktär Virgilia är svår
att inte gilla.
