Naturprogrammen har alltid förekommit i någon form i TV. Numera sänds dessa uteslutande från naturen även om andelen av dom har blivit något färre med åren. Två naturprogram dominerade 80-talet, lustigt nog båda ledda av TV-personligheter som egentligen inte kunde nått om djur och natur, ”Ett med naturen” och ”Mitt i naturen” och dessa program turades om varannan vecka. Skillnaden på programmen var dock rätt stora. Den ena var mer internationell och den andra var mer lokal. I ”Ett med naturen” presenterade Arne Weise inköpta utländska naturdokumentärer som han dubbade till. Och, nej, han ska enligt egen utsago inte ha haft någon kunskap alls om det programmen handlade om. Mest uppmärksamhet av dessa filmer blev David Attenboroughs otroligt välgjorda filmserie om ”Den levande planeten” som visade djurlivet från alla världens hörn och klimat. Den är ännu riktigt bra och sevärd!
    
”Mitt i naturen” var av en helt annan karaktär. I en hemtrevlig studio i Sundsvall satt Gunnar Arvidsson och Bertil ”Bisse” Wallin och läste tittarbrev och visade hemgjorda och inskickade filmer där tittarna hade filmat djur och natur. Allt avslutades med att papegojan Roland skrockade och skrattade medan ägaren i bakgrunden hördes ropa: ”Roland! Roland!".
     ”Ett med naturen” var förstås den mest lärorika av dom båda och ”Mitt i naturen” kan kännas ganska seg och intetsägande i jämförelse, men var ändå mysig och trevlig. Att Gunnar Arvidsson egentligen sen var tämligen novis och ointresserad av natur och inte alltid lyckades dölja det väl kan man bortse ifrån.
     Men det var dock ”Mitt i naturen” som överlevde, om än bara till namn. Redan 1988 togs herrarna Arvidsson och Wallin bort och ersattes med Lena Liljeborg och Aftonbladets dåvarande naturexpert Jan Danielsson som stod i naturen och visade tittarvideor istället. Dock fortfarande producerat i Sundsvall. ”Ett med naturen” togs bort och med tiden även formatet med inskickade tittarvideor och ”Mitt i naturen” tog över att visa inköpta naturfilmer. Med TV4s naturprogram kom till sist också den nya formen naturprogram, dom mer direkta med reportage och där programledaren reste världen runt och visade djur och natur på plats. Vilket format som är bäst är väl tycke och smak. Den senare varianten är väl menad att vara den mest spännande sorten, även om jag saknar Arne Weises kunniga dokumentärinläsningar och Gunnar Arvidsson och ”Bisse” Wallins lite småmysiga köksbordsprogram.