LILLA HUSET PÅ PRÄRIEN- Jag hade lite våndor över huruvida jag skulle klassa den
här serien som en 80-talsserie. Visst, den visades i svensk TV under
hela 80-talet, men samtidigt skapades serien redan 1974. Men då drygt
40 % av serien spelades efter 1980 så godkänner jag "Lilla Huset På
Prärien". Det här är en westernserie som jag genom åren haft ett
väldigt tveksamt öga till. Kanske för att den vevades om och om och om
och om igen av mina föräldrar och jag alltid tyckte den var väldigt
mjäkig. Det var bolaget NBC som ville ha en ny framgång efter att
"Bröderna Cartwright" gått i graven och de ville också ha med Michael
London, som även spelade "Little Joe" i serien. Så de skapade denna
serie, baserad på en bok av Laura Ingalls Wilder. Serien handlade om
familjen Ingalls, fadern Charles (Landon) och hans fru, Caroline (Karen
Grassle) och tre barn, Mary (Melissa Sue Anderson), Laura (Melissa
Gilbert) (alltså Laura som har skrivit boken) och Carrie (Lindsay
Greebush och sedan Sidney Greenbush). Dom flyttar till staden Walnut
Groove (japp, stan finns på riktigt) och försöker finna sig till rätta
där. Serien var knappast en deckare eller en tuff western utan snarare så
handlade serien om katastrofer, sjukdomar och mänskliga problem. Jag
brukar driva med serien och säga att det knappt går ett avsnitt utan
att någon av barnen stortjuter. En av få gånger som det brukade bli lite
skratt var när den elaka, snobbiga och högfärdiga affärsinnehavarinnan
Harriet Olesen (Kathrine MacGregor) eller
hennes bortskämda dotter Nellie (Alison Arngrim) trillade dit på eget grepp. - Serien pågick till 1982 då Michael Landon ägnade sig mer åt att producera serien än att skådespela i den och serien bytte namn till "Little House: A new beggining". Laura Ingalls och hans man Almonzo (Dean Butler) var huvudrollsinnehavare och den pågick till 1983. Efter det följde tre TV-filmer "Little House on the Prairie: Look Back To Yesterday" (1983), "Little House: The Last Farewell" (1984), and "Little House: Bless All The Dear Children" (1984).
- Som sagt, jag hade svårt för
serien många flera år, men med åren så har aggen svalnat något. Det är
fortfarande inte en serie jag frivilligt sätter på, men jag kan
tolerera den mer och se den om någon sätter på den vid tillfälle.
