Janne "Loffe"
Carlsson var i början av 80-talet ett vanligt förekommande namn. Han
gav, som den trummis han var, ut skivor med en orkester där han spelade
partyhits i bästa James Last-stil, han tävlade på Göta Kanal i filmen
med samma namn, dök upp i reklam- och anslagstavlefilmer och han hade
egna TV-program där hans karaktäristiska galna stil och skratt fick
fritt spelrum. Det program som kanske är mest ihågkommet sändes direkt
från Cirkus i Stockholm och hette helt enkelt "Janne Carlsson Show" och
var ett program där allt kunde hända. Det var artistinslag,
överraskningar och tävlingar av alla möjliga slag, där priserna är mest
minnesrika. Loffe slängde ut till deltagarna stora ananaser,
korvringar, blommor, frukter, krabbor och mer ätbart, ibland så mycket
att de tävlande knappt kunde få ut allt. Det var alltså ett program
full av galenskap, musik och happenings. Plus den där löjligt
äppelkäcka signaturen som jag hade så svårt för, där Loffe och gästerna
sjöng för fullaste hals: "ÄÄÄR MAN GLAAAD
SKAAA MAN SJUNGAAA!!! NÄR MAN SJUNGEEER SKA MAN GE HAAAAALS!!!"
Efter denna enda säsong, plus en specialsändning av 1981 års
Melodifestival, så gick Loffe vidare till andra saker. Men 1990 så
plockades programmet tillbaka med nytt namn, "Kulan" (eller "Carlssons
kula"), men som hade ungefär samma programstil och signatur. Siw
Carlsson, senare från Stefan & Krister-gänget, fick sitt genombrott
där och som en sorts spinoff på "Varuhuset" så lät man Heinz Hopf agera
ilsken hyresvärd i varje avsnitt med samma namn som i såpan, Ericsson.
