Det här är en serie som
jag
aldrig har brytt mig i och som jag alltid tyckt har varit rätt tradig
och trist. På 80-talet så talades det ofta om huruvida man var ett fan
av He-Man eller Transformers och för mig var det mycket hellre robotar
med laservapen än muskelknuttar med svärd i mörka fantasyslott. Men den
är förstås ändå en stor del av 80-talets tecknade värld och blev en
gigantisk succé, trots att den bara gick i två säsonger som tecknad
serie då. Begreppet "He-Man", som ett sorts muskelknippe, lever kvar
ännu i våra dagar, trots att namnet nog kan vara bland det sämsta som
kommits på. "He-Man", "Han-mannen", smaka på den logiken!
Seriens fulla titel var
alltså "He-Man And The Masters Of The Universe" och handlade om Prince
Adam, som när han lyfter sitt svärd och skriker "By the power of
Grayskull! I have the power!" förvandlas till universums starkaste och
kraftfullaste person, He-Man, och som ska försvara sin planet Eternia
från den onde Skeletor och hans mannar. Däremot så blev serien hårt
diskuterad på sin tid i och med att det var en tecknad film där
personerna slog till varandra och He-Man stämplades för att vara för
våldsam för barn då. Detta kompenserade man med att likt M.A.S.K och
G.I Joe ha en liten moralkaka för barnen i slutet av avsnitten.
När en serie blir
framgångsrik så kommer det förstås spin-offs och i He-Man fall så blev
det hans tvillingsyster, She-Ra, eller Princess Adora som civil, en
serie som också gick i två säsonger. Det gjordes förstås också ett par
tecknade långfilmer, med både He-Man och She-Ra, samt en
liveaction-film med Dolph Lundgren som He-Man.