Goda Grannar var en
serie från 1987 om ett antal familjer i ett fallfärdigt höghus, om
deras problem och om deras relationer till varandra. Det fanns en
patriark, Bror Öster (Birger Malmsten), tillika fastighetsägare. Bland
de familjer som bodde i huset fanns också en överste, Cleas (Jan-Olof
Strandberg) och hans neurotiska hustru Charlotte (Meg Westergren), den
förre detta kriminelle Kent (Lennart Jähkel, som fick sitt genombrott
här) och hans gravida hustru Birgitta (Louise Reader), den ständigt
skämtsamme tobakshandlaren Axel (Per Eggers), den skumme
fastighetsskötaren Pierre (Peter Dalle) och helylleparet Helge och Iris
(Anders Nyström och Helena Brodin). Den sistnämnda var ägarinnan av
Iris Café, som fanns på bottenplanet av huset. Som synes så fanns även
här en lång rad av de mest kända skådespelarna.
Serien är en svensk TV-klassiker, trots att det egentligen inte hände
så mycket i serien. Ibland fastnade hissen, ständiga problem med
avloppen, snickaren Helge blev bestulen på en stol i sin verkstad,
Charlotte och Pierre hade en hemlig romans och så vidare. Men ändå
följde jag den minst lika mycket som Varuhuset för jag tror inte det
fanns någon serie på 80-talet som gav en sån skön "feel good"-känsla
som Goda Grannar.
