G.I
Joe är en serie som var megapopulär i USA i MÅNGA decennier, men som
först på 1983 tecknades som en TV-serie. Serietidningar kom redan under
andra världskriget och 1964 den första kollektionen leksaker. G.I Joe
är ett gäng amerikanska elitsoldater med olika vapen och stilar som
kämpar mot dom onda terroristerna Cobra, ledd av den onda Cobra
Commander, som alltid har mask för ansiktet. Precis som Transformers
var G.I Joe alltså leksaker som sen blev en tecknad serie och
likheterna är många. Leksakerna för båda är gjorda av Hasbro och då G.I
Joe-serien gick kloss i kloss mellan dess nedläggning och Transformers
startande 1986 så används ofta samma bakgrundsmusik i båda serierna.
Samt att Cobra Commanders röst låter väldigt lik en viss förrädisk
Transformers-robot vid namn Starscream, eftersom båda har samma
skådespelare, Chris Latta.
Jag ska
dock erkänna att jag aldrig såg G.I Joe som ung eftersom varken Sky Channel
eller någon annan kabelkanal här visade den serien, utan den
första kontakten jag fick av G.I Joe var i ett nummer av
Transformers-tidningen där både elitstyrkan och robotarna samarbetar.
Numera kan jag se på G.I Joe i lagom dos, men hade jag sett den som
barn så tror jag att jag hade dissat den för M.A.S.K och Transformers,
vars karaktärer är mycket mer utvecklade. Problemet med G.I Joe är just
det att det finns så otroligt många personer i serien att hålla reda på
och bland dom goda G.I Joe-soldaterna så är majoriteten vanliga
människor som knappt sticker ut alls. Vem som är egentlig ledare i G.I
Joe är väldigt luddigt. Den som sticker ut mest är väl
wrestlingstjärnan Sgt Slaughter (Robert Remus) som själv röstspelade
sin patriotiska soldatliknande wrestlingkaraktär i tecknad form i
serien.
I
Cobra däremot är
majoriteten av skurkarna väldigt egna, speciella och med typiska
cartoonutseenden och stilar, förutom en klar ledare i Cobra Commander,
den mystiska förklädningsexperten Baroness, metallmaskförsedde Destro,
den barbröstade vetenskapsmannen med mustash, Dr Mindbender,
tvillingarna Tomax och Xamot och den sminkade och långhårige Zartan.
Till slut sitter man och är mer glad över att se dom udda
badguys-karaktärerna före dom bleka goodgye-soldaterna, samt att
nostalgiskt höra Transformers-musiken i bakgrunden. Men en populär
80-talsserie var det likväl och den har sina klara stunder trots allt.
Den tecknade filmen som kom 1987 är till exempel helt OK.
