När Varuhuset lades ner 1988 så var SVT på det klara att man måste hitta en ny serie som kan trollbinda tittarna, men på samma gång måste det vara något helt nytt. Ett år senare var räddningen färdig: Det var då, en serie om tre nära vänninor och hur deras familjer utvecklas från 60-talet och fram till dags datum. Nostalgin var TV-seriens säljmotiv. Man skrev mycket om hur serien utspelade sig i 60-talet med många filmklipp och referenser till klassiska saker och hur äkta det skulle vara. Man till och med hade en berättare som här och var i avsnittet berättade nyheter om vad som hände just det året avsnittet utspelade sig. Jag minns att jag 1989 försökte följa serien med samma entusiasm som Varuhuset, men blev snart uttråkad. Om man sitter och är inne i en dramaserie så är kanske inte ett plötsligt nyhetsstick från 1966 just det man sitter och längtar efter.
    
En stor del av skådespelareliten fanns med i rollistan, Birgitte Söndergaard, Per Myrberg, Carina Lidbom, Lena Söderblom, Lars Lind (mannen i alla serier då), Lil Terselius och Janne "Loffe" Carlsson, som den hygglige Kotten Ahlgren. Med åren så är det i stort sätt bara han och Söndergaard man minns när man säger "Det var då...". För trots stor satsning och PR från SVT så floppade serien grovt, vilket är rätt förståeligt. Åren flög fram i serien och man hade lagt mer energi på nostalgikänslan än ett vettigt manus, som nu blev väldigt spretigt och ointressant. Varuhuset hade haft en storpublik tack vare sin kombination av action och intriger och att ersätta en sån serie på samma tid med en serie där det praktiskt taget inte hände nåt var kanske inte så smart. Serien blev bara en säsong gammal och den planerade andra säsongen skrotades. Intressant nog lyckades SVT bättre många år senare med idén att skapa en serie som vandrar genom 1900-talshistorien, och det utan dokumentärinslag, "Vår tid är nu".