Någonstans känns det som
om det inte behövs några presentationer. Redan på 70-talet klev J.R Ewing
(Larry Hagman), Bobby Ewing (Patrick Duffy), Jock Ewing (Jim Davis),
Cliff Barnes (Ken Kershwal) och Pamela Barnes (Victoria Principal) in i
amerikanska TV-rutor och skapade enorm diskussion. Var detta bra TV
eller inte? I Sverige blev debatterna ännu högre, för att inte tala om
kritiken mot att det dracks så mycket i serien.
För den som mot all förmodan aldrig har hört talas om eller sett ett
avsnitt av "Dallas" så handlar det om ett oljeföretag, driven av en
familjen Ewing, om maktspelet kring det, om fienderna och om lögner,
svek och oäkta barn. J.R är den som ser sig själv som den store
arvtagaren till pappa Jocks imperium, men pappan ser hellre att J.Rs
bror Bobby tar över, trots att denne hellre jobbar på gården. J.R
kämpar genom ca 13 år om makten i Ewing Oil, oftast som en hal och elak
person och mot slutet som en lite små komisk person också.
Serien var från början en vanlig TV-serie, med avslutande avsnitt, men
efter hand så blev det tvådelade avsnitt och snart var det en
evighetsserie med fortsättning vecka efter vecka. "Dallas" blev allt
populärare och snart diskuterade man mer om handlingen än det etiska i
serien. Serien var en så kallad "Prime time soap", en såpopera som gick
en gång i veckan med mer action. I USA fick "Dallas" avynglingar i form
av liknande serier som "Falcon Crest" och "Dynastin". "Falcon Crest"
hade en trogen fansskara, men när SVTs dåvarande programchef Hannes
Oljelund ville lägga ner "Dallas" och byta ut det mot "Dynastin" så
blev det ramaskri. Klagobreven regnade över Oljelund och till slut
meddelade man 1986 i nyheterna att man lade ner "Dynastin" i svensk TV
till förmån för "Dallas". Japp, i "Rapport" meddelade man att en såpa
skulle ersättas av en annan såpa på Sveriges enda TV-bolag.
Men visst var "Dallas" en spännande serie, inget snack om saken. Vem
har inte glömt avsnitt som när J.R, med hjälp av en legosoldat och
psykopat, försöker starta krig mot arabvärlden för att få billigare
olja, när J.R lägger in sig själv på sinnessjukhus för att få tillgång
till konkurrenten Westars aktier eller när Jock omkom i en
helikopterolycka och tillade i sitt testamente att J.R och Bobby skulle
slåss i ett år om arvet efter Ewing Oil. För att inte tala om den
världsberömda "drömsäsongen", alltså då Bobby dör i en bilolycka (efter
att Patrick Duffy slutat i "Dallas") och serien lever sitt liv under en
säsong, bara för att sen se Bobby (då Duffy återvänt till serien) stå i
duschen och meddela att hans fru Pamela har drömt allt som hänt under
ett år. Såpavärldens absolut sämsta planering och största nödlösning
blev också den mest berömda historien i såpavärlden.
Men "Dallas" blev en storindustri där det
gjordes böcker, både hämtade från TV-serien och egengjorda berättelser
till Veckotidningarna, det gjordes serietidningar och det såldes
mercendise överallt. Man gjorde en egen speciell film betitlad "Dallas:
The early years" där man fick följa vad som hände innan serien, alltså
när Jock och Miss Ellie var unga och det finns till och med ett
brädspel med "Dallas" utgivet i Sverige. VILL HA!
Självklart var det givet att en storsuccé som
"Dallas" också skulle ha en spin-off också, en spin-off som väl får ses
som en av dom mest framgångsrika i sitt slag, "Knots Lanting", som
skulle följa yngste brodern Gary (Ted Shackelford) när denne hade
lämnat Texas. Den spin-offen varade också i 14 säsonger, lika länge som
"Dallas".
Men 1991 så kom ändå slutet och Bobby, J.R och Cliff Barnes var ensamma
kvar av originalbesättningen. Två TV-filmer kom 1994 och 1996, "J.R
Returns" och "War of the Ewings". Av dessa är "J.R Returns" något
bättre än "War of the Ewings", eftersom den innehåller fler av det
gamla gänget och har en bättre story. Hollywoodbranschen hotade att
göra en biofilm av "Dallas", fast med nya och mer
Hollywoodaktuellaskådisar. Man snackade om John Travolta som J.R och
Cathrine Zeta-Jones som Pam och annat och jag säger bara:
"Don´t fall for cheap
imitations!"
Allvarligt, om Larry
Hagman och Victoria Principal gjorde "Dallas" stor i mer än 10 år, kan
man då få en succé genom att byta skådis, oavsett om det är John
Travolta? Tveksamt...
Däremot kom en ny vända "Dallas" 2012 med mer fokus på JR's och Bobby's
söner John Ross (Josh Henderson i nya serien) och Christopher (Jesse
Metcalfe i nya serien). Serien gick på TV 4 och var OK, även om
skådespelarna bakom John Ross och Christopher och deras nya fruar
kändes väldigt bleka och drunknade i karisman hos JR, Bobby och Sue
Ellen, som fortfarande var kvar i serien. Jag såg första säsongen, men
intresset dog för mig när Larry Hagman dog. Ett bevis på JR's betydelse för
serien...