Om man jämför SVT på
80-talet och idag så kan jag fundera: "Vad mycket mer tid man hade på
80-talet än idag". Idag ser man till att fylla varenda liten tid av tid
med sina program och finns det tid över så ska det gå till trailar för
att göra reklam för de andra programmen. Allt ska gå kloss i kloss i
programschemat. Men på 80-talet så kunde man slänga in pausprogram titt
som tätt om det fanns lite tid över. Man slängde in nån "Linus på
linjen" eller nåt barn som sjöng nån sång. Vid sällsynta tillfällen
visade man även en rockvideo. Men allra mest slängde man in programmet
"Anslagstavlan" där man visade samhällsinformation i form av
skolreklamfilmer. Det var information från polisen, Försäkringskassan,
Vägverket eller larmnumret, filmer som var beställda av staten. Ibland
kunde det vara mycket värdelöst vetande över filmerna också, som om
livmedelsverket försökte informera hur mycket kött det får vara i korv
och annat som välter världen omkull. Filmerna i sig var dock inte det
som fastnade hos folk, även om de säkert gjorde stor nytta. Men
signaturen blev desto mer uppmärksammad. En tecknad gubbe vaggar fram
meden lapp till en smockfull anslagstavla, nyser bort alla lapparna och
sätter upp sin lapp på den nu tomma tavlan och går sen. Signaturen
levandegjordes också i Lasse Åbergs "Den ofrivillige golfaren" för den
som minns det.
"Anslagstavlan" finns numera på SVTs hemsida
och är därmed inte helt oväntat långt mer bortglömd än den var när den visades i rutan.
