När Tracks tog
sommarledigt 1986 så startade P3 upp en gammal favorit igen,
Sommartoppen. Programmet hade gått på 60-talet och gick ut på att man
åkte runt i olika delar av Sverige och lät lyssnarna rösta på plats med
hjälp av mentometrar. Då hade man Pekka Langer som färgstark och
lysande programledare.
Samma koncept fortsatte man med även nu, fast med ännu mer showande och
tävlingar. Under 80-talet så hade man systemet att man var ute i
folkparkerna på lördagarna istället för Tracks och satt i en studio på
söndagarna (under programnamnet "Sommar é toppen") och presenterade
alla låtar igen, inklusive de nya utmanarna till den kommande veckan.
De första åren hade man systemet med fem nya utmanare och en 60- eller
70-talslåt som utmanare vilken kallades för "Veckans Joker". Vad detta
var bra för förstod jag aldrig, men gamlingarna kom faktiskt in och
både Flamingokvintettens 60-talshit "Happy birthday sweet sixteen",
Lovin' Spoonfuls "Summer in the city" och Olivia Newton John och John
Travoltas Grease-låt "You´re the
one that i want" gjorde nya segertåg på Sommartoppen 1988.
1989 försökte man exprimentera med en hemlig spökröst, den s k "Vita
frun", som mellan varje röstningslåt avslöjade för publiken hur mycket
poäng låten hade fått. Detta hade även använts på 60-talet, både i
"Sommartoppen" och "Tio i Topp", och var en ganska värdelös metod,
eftersom det
fråntog spänningen helt och man redan visste innan listan presenterades
vem som hade vunnit. "Vita Frun" skrotades till året efter.
Programmet har skiftat programledare genom åren, men mellan 1986 till
2000 så såg programmet i stort sätt likadant ut, med skillnaden att man
under senare delen av 90-talet inte längre åkte till folkparkerna utan
till de stora festivalerna i Sverige.
Efter 2000 så hamnade programmet hamnat i något av en identitetskris
och dalade helt i kvalitet. Man visste inte riktigt hur programmet
skulle se
ut och nya saker kom och gick varje år. 2000 så hade man sju utmanare
istället för fem vilket var lite för mycket så man gick tillbaka till
de
ursprungliga fem.
2001 så ändrade man programmet igen. Listan var numera i form av en
kortare mix och showandet på scenen var huvudattraktionen vilket,
tillsammans med sämre musik, var en av anledningarna till att jag
långsamt övergav programmet. Vilken nytta har jag som radiolyssnare av
att veta
vilka foton till exempel Joppe Pihlgren i Docenterna har tagit bland
publiken? Det var alltså mer ett program för de som var på plats och
listan låg
långt i skymundan.
2002 blev programmet nästan 3 timmar långt vilket var i längsta laget.
Dessutom blev programmets lyssnare och besökare allt yngre efter
"Grynets" entré som programledare och 2002 undrade i alla fall jag om
det var "Bolibompa" som hade förflyttats till P3. Men annan anledning
till att programmet förstördes var diverse gästartister som man tog
dit. Förutom att listan åter var i skymundan så inbjöd man artister som
fanns på Sommartoppslistan för framträdande på scenen och som
gästprogramledare i sändningen. Personligen kallar jag det fusk och
påverkan av juryn och självklart klättrade de medverkande artisterna
uppåt på listan. Lite intressant eftersom P3 själva 2002 diskade Robin
Cooks då aktuella sommarhit "Susanna" efter att hans skivbolag gått
runt under sändningen och försökt påverka juryn med att dela ut
singeln.
2007 så var turnerandet slut och cirkeln slöts. 1986 var enda året som
man inte var ute bland folk utan satt i en studio och 2007 sände man
från en studio med livepublik omkring. Året efter lades programmet ner
och jag har kanske låtit kritisk nu ett tag, men Sommartoppens
nedläggning var också väldigt synd. För genom Sommartoppen så skapades
flera av dom som vi idag känner som sommarplågor och stora sommarhits
som vi minns från våra semestrar. Idag så lyser dom rena sommarplågorna
nästan med sin frånvaro och badstränderna spelar skvalradio med Rix FM
eller Radio Guld istället. Man kan ha olika åsikter om Paradisios
"Bailando" eller Lou Begas "Mambo no 5", men jag saknar dessa plågor
som satt som ett knytnävslag i magen och som man sen inte kunde låta
bli att nynna på, vare sig man ville eller inte.
För listfreaks så
finns de flesta sommartoppslistor ner tecknade på denna sida.
Här är programledarna av
sommartoppen, från nystarten 1986 till slutet 2007:
1986: Helén Benno och Janeric
Sundquist/1987: Helén Benno
och Janeric Sundquist/1988:
Helén Benno/1989: Anders Lundin
och Lotta Brommé/
1990: Anders Lundin och Lotta Brommé/1991: Anders Lundin och Lotta
Brommé/1992: Anders Lundin och
Lotta Brommé/1993: 1993 hade
man ingen fast programledare utan man lät olika programledare och
nöjesprofiler agera programledare varje vecka, t ex Erik Blix, Ulf
Elfving, Tomas Tengby, Helén Benno, Pontus Enhörning o s v/1994: Pontus Enhörning, de första
tre programmen, Vicky Benkert och Max Lorentz, resten av sommaren/1995:
Gry Forsell och Kaj Kindwall, de första programment, de följande tre
programmen, Gry Forsell och Per Dahlberg /1996: Gry Forsell och Kaj Kindwall,
de första tre programmen, Gry Fosell och Petra Wangler, de följande två
programmen, och slutligen Gry Forsell och Kalle Dernulf, de sista två
programmen./1997: Gry Forsell
och Petra Wangler, de första sex programmen, Gry Forsell och Pelle
Gustafsson, de sista fyra programmen./1998:
Gry Forsell, Pelle Gustavsson och Gustav Carlsson/1999: Gry Forsell och David Batra,
de första fem programmen, Sara Edvardsson och David Batra, det följande
programmet, Sara Edvardsson och Henrik Olsson, de sista fyra
programmen./2000: Ylva Nilsson
och David Batra/2001: Henrik
Olsson och "Grynet" (Elin Ek)/2002: Martin
Ekeholm och "Grynet" (Elin Ek)/2003: Agnes-Lo
Åkerlind och Anton Berg. 2004:
Sanna Bråding och Anton Berg. 2005:
Sanna Bråding och Anton Berg. 2006:
Sanna Bråding och Anton Berg. 2007:
Mogge Sseruwagi och Ayesha Quraishi
