-
PLATT-ETYDERInnan jag bänkade mig för Tracks på lördagseftermiddagarna på 80-talet så gick alltid ett, enligt mig då, konstigt program kallat Platt-etyder. ”Skivövningar på blanka förmiddagen” (eller ”kvällskvisten” som det hette i början av 80-talet då programmet gick på kvällstid) var underrubriken och programledare var Kjell Swanberg och Bengan Wittström. Då gäspade jag och tittade på klockan, önskandes att Tracks skulle börja nån gång.
Bengan Wittström var för mig en av de tråkigaste och sävligaste radiopratarna i Sveriges Radios historia och hade varit helt outhärdlig om det inte varit för Platt-etyder. Om någon är ett ansikte för att lösa manus när man sänder så är det nog han. Men här hade Swanberg och Wittström sketcher, skämtade med varandra och lyssnarna och spelade gammal schlager, jazz och allehanda udda melodier emellanåt. Skådespeleriet från herrarna Wittström och Swanberg var kanske inte var det allra bästa utan man hörde ganska klart att de läste innantill, men det var stundtals roliga manus och skön humor blandad med udda och kul musik. Eller vad sägs om denna underbara ordväxling mellan programledarna ur ett program från 1982:
”Det är bara att bita i det sura äpplet, Bengan, och inse att vi inte kommer att ha en käft som lyssnar på oss!”
”Ja, då blir det extra svårt att bita i det sura äpplet, om vi inte har en käft med oss, menar jag."
Musiken man spelade var gammal musik som aldrig skulle spelas av Sveriges Radio skulle sända annars. Udda orkestrar, låtar med humorinslag och
artister som inte alltid sjöng jättevackert.
Som vuxen har alltså åsikten om programmet svängt åt det lite mer positiva, även om det kunde vara rätt svår humor. Man bör nog ha ett öppet sinne för skruvad humor och udda musik när man lyssnar på det.
