Få program har hängt med så länge i radion som improvisationsprogrammet ”På minuten”, där man får ett ämne och ska på en minut hålla en berättelse gående. Programmet går än, i P1, och får än räknas som ett av Sveriges Radios populäraste program, numera med namn som Olof Wretlind, Hans Rosenfeldt, Pia Johansson, Fredrik Lindström och David Batra. Men redan 1969 startade programmet med Lennart Swahn som programledare och hade en då klassisk kvartett bestående av Stig Järrell, Margaretha Krook, Catrin Westerlund och Moltas Eriksson. 1982 avled Catrin Westerlund och eftersom detta handlar om 80-talet så är det Järrell, Krook, Eriksson och den tillkommande medlemmen Hasse Alfredsson som är den officiella fyrklövern här. Jag hörde programmet ofta i hemmet på 80-talet och eftersom jag sen barnsben alltid gillat Hasse Alfredsson så var han min favorit. Trots allt ligger detta inte jättelångt bort från hans improvisationsövningar med Lindeman under Hasse Å Tage-tiden. På den här tiden var programmet mer likt den engelska förlagan, ”Just a minute”, och hade som huvudregler: inte upprepa, inte tveka och inte lämna ämnet.
     1988 lades programmet ner under några år efter Moltas Erikssons bortgång och togs tillbaka 1996 med Ingvar Storm som programledare och fick efter ett tag det nuvarande något mer stojiga och galna utseendet. Fast i det här fallet så erkänner jag att detta är en av få program där den nya versionen faktiskt är något bättre än den gamla. Jag gillar än Lennart Swahns version och hör på den ofta, men Pia Johanssons dialekter, David Batras otroliga fantasi, Fredrik Lindströms lite mästranden och den totalt galna Olof Wretling och med Hans Rosenfelt som försöker bringa ordning i detta som programledare är faktiskt snäppet roligare.