Önskeprogram var
verkligen något unikt på sin tid. Innan man kunde gå ut på Spotify och
klicka på en knapp för att höra nästan alla låtar man vill så var dessa
program något som var otroligt viktigt! Bengt Grafström presenterade
detta program och spelade låtar som ungdomar önskade. Programmet
startade redan 1976 och hoppade mellan dagarna under 80-talet. Runt
1985 låg programmet på lördagkvällarna och hette "Lördagsbiten" och sen
så låg det på onsdagkvällarna och hette "Onsdagsbiten". Grafström var
runt 40 och gjorde sitt bästa för att låta poppig och kul för
ungdomarna.
När jag hade gamla
Retrogalaxen så var Bengt Grafström själv snäll nog att maila mig och
berätta följande historiska bakgrund till dessa "bitar":
"Lördagsbiten startade mycket riktigt 1976
och sändes mellan kl. 13 och 14. Ja, från början tror jag till och med
att det bara var en halvtimma långt, men det ska jag låta vara osagt.
Populärt blev det i alla fall, så till den milda grad att det var
Sveriges Radios näst mest avlyssnade program när det sändes på
lördagseftermiddagarna! Jag vill minnas att "Ring så spelar vi" låg
etta. Till programmet kom c:a 1.000 önskebrev i veckan och det gjorde
att posten gav programmet ett eget postnummer för att förenkla
sorteringen både för posten själva och vaktmästeriet på SR i Malmö.
Lördagsbiten
flyttades sedan till bl.a. både måndagar, och torsdagar.
Onsdagsbiten var
faktiskt ett "Livemusik-program" med publik. Sänt från Studio 7 i
radiohuset i Malmö. Programmet hade tidigare hetat "Fredag med
Ungdomsredaktionen i Malmö". När det byttes ut hamnade det på onsdagar
och bytte då även namn till "Onsdagsbiten". Kanske en smula
förvirrande, men tanken var att Onsdagsbiten skulle vara ett komplement
till det andra skivbaserade programmet. Live kontra skiva alltså. I de
livemusikprogrammen har halva mängden av dagens svenska musikelit
medverkat. Allt i från Mikael Wiehe och Hoola Bandoola Band till Janne
Schaffer, Kim Larsen, Secret Service, Totte Wallin, Staffan
Hellstrand.... you name it!"
Tack Bengt för
informationen!
1991 så bytte programmet programledare till radiosportens Gunnar Brink
och dag till måndagar (och blev följdaktigen "Måndagsbiten"). Bengt
Grafström var ganska påläst om artister och låtar, men Gunnar Brink lät
mer som om han läste direkt ur ett lexikon. P3 var redan då mitt i sin
föryngringsperiod och programmet satte en åldersgräns på 15 år,
passande precis när dess målgrupps ordinarie önskeprogram "Upp till 13"
precis gått i graven. Dessutom fick Gunnar Brink för sig att om man
inte spelar hela låtarna så hinner man med flera önskningar. Kort sagt
så klippte han av introt
och 3/4 av låten, med förklaringen:
"Låtarna hör ni ju
så mycket av ändå i radion"
Som om det inte
vore nog så fick han också nog av lyssnarnas långa listor av hälsningar
och satte en gräns på max 3 hälsningar per brev. Exakt hur tänker man
när man gör ett önskeprogram där man får önska sina favoritlåtar och
bakbinder brevskrivarna, sätter en liten gräns på hur många man får
hälsa till och sen ignorerar ungdomarnas önskan att höra hela låten man
har önskat med åsikten att i en kanal där ungdomsmusiken redan var
begränsad så "spelas låtarna så ofta ändå"? Kanske onödigt att säga att
programmet därmed inte överlevde P3s omstrukturering 1993.