Musik

Om Retrogalaxen Musik TV Radio Händelser Kontakt/Andra sidor

Dom flesta har en åsikt om 80-talets musik. Antingen hatar man den för att den är för synthig, kommersiell och utspacad eller så älskar man det för det är nostalgi eller man tycker att det var så pass många låtar som levt vidare genom åren eller man gillar synthar och starka melodier helt enkelt. Sen har vi också den tredje fallangen som tycker att 80-talet var töntigt, kult eller cringe. På 90-talet hörde man många från den delen. Numera har 80-talet sen länge haft en revival så stor att tillräckligt många numera kan stå upp och erkänna att man gillar musiken då, mode och trender eller inte. Många av dagens artister gör låtar som bara osar 80-tal i soundet, coverlåtarna från 80-talet blir fler och fler och vi har fått svenska band som 1984, Eurotix och Italove som har gått all in och gör 80-talsdisco som sin grej. Sånt är förstås beundransvärt och bra, även om det förstås inte matchar mer originalen. För 80-talsmusiken var ikonisk och är ännu en gigantisk del av mitt liv. Jag upptäckte 80-talets popvärld sommaren 1985 och har aldrig lämnat det sen. Jag älskar 80-talets new wave-våg fortfarande och lär alltid göra det. Seriöst, varför ska jag sluta gilla en sorts musik bara för att almanackan säger ett annat år? Däremot har jag utvecklat mitt intresse för den musiken, låtit det mogna och hittat många fler subgenrer och artister som jag har fallit för.

Den här delen av Retrogalaxen har kortats ner avsevärt sen förut. Borta är USA- och Englandslistor och det långa rabblandet av artister från förr och deras största hits. Kvar är låtarna, samt Melodifestivalen, som trots allt är en stor del av det svenska 80-talet. Här nämns dom, alla dom stora hitsen och för dom som vill veta mina personliga favoriter så finns det top 50-listor över dom bästa låtarna för varje år på min blogg Stafrins Skivguide.

ÅRETS HITS:

ABBA - The Winner Takes It All

ABBAs karriär ligger ju först och främst på 70-talet, men detta år hade de också ett par hits som skulle komma att få samma legendstatus, dels denna och dels "Super trouper". Jag ska inte måla upp mig som nåt stort ABBA-fan, men "The winner takes it all" har en luftig och skön produktion och en mycket bra text som på ett snyggt sätt beskriver ett förhållande på väg att dö. Kanske bland det bästa ABBA har gjort...

Blondie - Call Me

Precis som med ABBA så hade även Blondie flera av sina största hits bakom 80-talet. Men "Call me", musik från filmen "American gigolo" och skapad av Giorgio Moroder, skulle komma att ligga länge på den svenska försäljningslistan med en tredje plats som bäst. Blondie är ett klart bra band som gjort många bra plattor, samt en del lågvattenmärken i låtar och den här är klart en av deras bästa! Men som så många gånger förr kunde ödet ha sett annorlunda ut, för från början var det Stevie Nicks som var tillfrågad att sjunga den.

Buggles - Video Killed The Radiostar

Fenomenet med att sjunga genom telefonen var ganska vanlig under 80-talet, men det tycks dock ha totaldött idag. Australiensiska Flash & The Pan var de som lyckades bäst med få det att låta som om man sjöng genom en telefonlur. I denna låt kombinerade detta med det relativt hippa och fräscha instrumentet synthen. The Buggles var en engelsk "one-hit-wonder"-grupp som gjorde denna låt. Den blev en jättehit och var den första låt som nånsin spelades på MTV. Refrängen innehöll en tjej som med tillgjord röst sjöng:

"VIDEO KILLED THE RADIOSTAAAR!! VIDEO KILLED THE RADIOSTAAAR!!"

Kanske inte den bästa låten under 80-talet, men lyssningsbar.

Lipps Inc - Funky Town

En låt som på ett finurligt sätt utnyttjade fenomenet synthen var denna låt. Det var ingen renodlad "new wave"-synthlåt men hade en synthslinga som gick genom hela låten. Dessutom så användes en annan uppfinning som också dog ju närmare 90-talet vi kom; datarösten.

"Funky town" blev en listetta i flera länder och har blivit en popklassiker från det tidiga 80-talet. Men jag får dock känslan att låten hade dött och glömts bort om inte australiensiska Pseudo Echo hade gjort låten på nytt 1987 i en ny och häftig version, som jag personligen tycker överglänser Lipps Incs version. Pseudo Echos version blev också en stor hit och väckte intresset hos gemene man för originalet.

Bill Lovelady - One More Raggae For The Road

Ska man försöka sig på en karriär så är kanske en smart idé att inte skriva den mest perfekta singelhiten under sommaren för då är risken som allra störst att man blir en "One-hit-wonder". Ett sånt fall är engelsmannen Bill Lovelady. Denna låt var en somrig reggaelåt som kom mitt i juli och som var perfekt för landsvägarna och för att ha i bandspelaren när man cruisade runt. Låten blev en jättehit och toppade den svenska försäljningslistan. Den gjorde till och med en ny vända 1993 när den var med i en reklamfilm. Men kan nån säga vad uppföljaren till låten hette? Nä, tänkte väl det. Den hette "She done me in" och var in och vände i två veckor på singellistan. Sen dess har Bill Lovelady varken hörts eller synts i musikaliska sammanhang. Men låten lever vidare än idag, om än så sönderspelad att jag inte riktigt har samma glädje för den som förr.

Barbara Streisand - Woman In Love

Redan 1980 hade Barbara Streisand en gedigen musikalbakgrund och skådespelarvana. Men detta året så spelade hon in en skiva med Barry Gibb, från Bee Gees, "Guilty". Från den plattan blev den här balladen en megahit. Den toppade hitlistorna i de stora musiknationerna, inklusive Sverige. Jag lyssnade på låten redan då, vilket bevisar att den tilltalade både yngre och äldre skivköpare. Än idag tycker jag att det är en av de bästa balladerna som har gjorts. Den är avkopplande, svalkande, fantastiskt sjungen och ett riktigt snyggt sound av Gibb.

Gyllene Tider - När Vi Två Blir En

Julhandeln detta år dominerades av ett ungt svenskt band som med sin första singel pulveriserade all konkurrens på den svenska försäljningslistan. Den toppade de två sista veckorna i december detta år och fortsatte att dominera hela januari och februari 1981. Gyllene Tider hade nobbats av flera skivbolag och det var först när man kom i kontakt med Lasse Lindbom som det blev napp. Denna låt om tonårsförälskelser och "myggbett som svider och gyllener tider" blev starten på en otrolig karriär, dels för bandet och dels för en viss Per Gessle. Låten har alltså överlevt alla år och är en svensk tonårsklassiker. Runt 1982-83, när Gyllene Tider var som mest i ropet så bildade jag och några kompisar på mitt fritids en popgrupp där vi mimade och spelade på plastkuber till bland annat denna låt och visst, den är ännu en av Gyllenes bättre låtar från den gamla eran.

John Lennon - Woman
1980 var också året då John Lennon sköts till döds av Mark David Chapman. Månaden innan hade Lennon släppt sitt nya album "Double fantasy". Från början så var recensionerna rätt negativa, men det blev en av Lennons mest sålda album. Två av singlarna från albumet blev också riktigt stora Lennon-klassiker. Dels den lite rockabilly-doftande "(Just Like) Starting Over" och dels den här låten. "Woman" skrevs när John Lennon satt och funderade kring alla goda saker som kvinnan gör. Låten alltså inte bara om Yoko Ono utan om kvinnorna generellt sett. Låten blev postumt en riktigt stor hit och jag är inte något stort Lennon-fan, men den här låten är en otroligt bra och snygg ballad med snyggt arrangemang! Utan tvekan värd sitt omdöme som Lennon-klassiker!

ANDRA HITS DETTA ÅR:; ABBA - Super Trouper; Blondie - The Tide Is High; David Bowie - Ashes To Ashes; The Korgis - Everybody´s Gotta Learn Sometime; Ebba Grön - Staten Och Kapitalet; Johnny Logan - What´s Another Year; The Police - Don´t Stand So Close To Me; Tomas Ledin - Just Nu; The Pretenders - Brass In Pocket; Queen - Another One Bites The Dust; Leo Sayer - More Than I Can Say; Stevie Wonder - Masterblaster (Jammin'); John Lennon - (Just Like) Starting Over; Diana Ross - Upside Down; OMD - Enola Gay; Michael Jackson - Rock With You; The Brothers Johnson - Stomp; Olivia Newton-John & Electric Light Orchestra - Xanadu; Leo Sayer - More Than I Can Say; Visage - Fade to grey; MELODIFESTIVALEN/EUROVISION 1980:; 80-talets första melodifestival en hel del intressanta namn i startfältet. Det sena 70-talet och tidiga 80-talets version av Robert Wells hette Janne "Lucas" Persson, eller Jannes Lucas som hans artistnamn var. Han ställde upp två vändor i festivalen, 1981 och 1980, även om den första är det som alla minns för "Växeln hallå" har blivit en schlagerdänga som levt vidare genom åren.; Om man ville tillhöra den verkliga eliten av svensk popmusik på 80-talet så skulle man anlita Lasse Lindbom som producent. Det gjorde artister som Marie Fredriksson, Anne-Li Rydé och Gyllene Tider. I denna festival så presenterades Lasse Lindbom för den stora publiken i en låt som ironiskt nog var skriven av Per Gessle, "För dina bruna ögons skull". Detta var första gången av två då Gessle, då ännu begynnelsen av Gyllene Tider, figurerade i festivalen. Andra gången skrev han texten till Lena Philipssons "Kärleken är evig", 1986. Sen dess har han helt tagit avstånd från festivalen och stämplat den som tradig.; I 1979 års festival så dök det upp en ung tjej med jättekrulligt hår och släpig röst som framförde sin egen låt, "Om jag skriver en sång", till en fin 3:e plats. Denna tjej var med i år också och hette fortfarande Eva Dahlgren. Men denna andra festivallåt lyckades inte lika bra som den första och "Jag ger mig inte" slutade som nummer 7. Eva Dahlgren var inte så pigg egentligen att vara med i tävlingen en andra gång och tröttnade rejält på allt tjat om att hon skulle se gladare ut på scenen. Hon höll inte sin titel efter det utan gav sig. Hon lämnade festivalen och har inte ens varit i närheten av den efter sina succéskivor.; Mest uppståndelse skapade artisten med artistnamnet Kenta, med efternamnet Gustafsson, en långhårig proggare med jättemustasch och ölmage med kändisskap från filmen "De kallar oss mods". Denne Kenta gick tvärtemot alla andra i klädsel och tog inte på sig det finaste han hade i garderoben. Han tog på sig ett par jeans, en kavaj och en tröja med texten "69 - Try it, you´ll like it", alltså en rent pornografisk text. Sen framförde han sin "Utan att fråga" med festivalhistoriens mest drogade och hesa röst. Normalt brukar detta belönas med jumboplats, men låten hade skapat en stor splittring i landet och många av de yngre i juryn gillade det och låten blev 6:a.; Bland andra mer kända ansikten fanns Ted Gärdestad, som kommit hem från sin "satellitresa" till Jerusalem från festivalen innan och ville ha revanch. Han och dåvarande flickvännen Annica Boller tog antikärnkraftslåten "Låt solen värma dig" till plats 5. Mindre bra gick det för schlagersmörsångaren Paul Paljett, nuvarande sångare i dansbandet Matz Bladhs, som slutade som 9:a med sin "Tusen sekunder. Men likväl är det den enligt mig den kanske bästa låten i startfältet detta år.; Vann gjorde Tomas Ledin, som snubblat vid mållinjen året innan med låten "Hollywood", men som i år var först med sin rockiga "Just nu".; Stora festivalen gick i Holland, eftersom Israel inte hade råd att ha festivalen för andra året i rad (man vann ju både 1978 och 1979). För säkerhets skull valde man att inte ställa upp alls (på grund av religiös högtidsdag). Många gånger har man ju ifrågasatt vad Israel har i en musiktävling för Europa att göra, eftersom landet ju tillhör Asien, men 1980 skulle gå till historen för att man då gick ett steg ännu längre. Israel ersattes av Marocko, som ju ligger i Afrika. Samira Bensaid framförde "Bitaqat hob", men Afrikas, hittills, enda bidrag till tävlingen slutade inte så bra, en 18:e plats, Ja, detta var ju många decennier innan Australien valde att ställa upp.; Norges bidrag skapade en del diskussioner. Man ställde upp med den äkta samen Sverre Kjelsberg, som till gitarrkomp och sameklädsel gick omkring och jojkade:; "Hej-lo-lo-le-lo-le-lo-lo-le-loa!"; Åter igen ett bevis på att man värnade om det etniska i festivalen på ett helt annat sätt förr än idag. Låten slutade på plats 16.; Tomas Ledin slutade 10:a och blev utskåpad av en irländare som med tiden skulle bli Eurovisions stora kung, Johnny Logan. Han vann 1980 med "What´s another year", som blev en jättehit.; ÅRETS HITS:; Attack - Oah Hela Natten; Att ha en storebror som heter Tommy Körberg och försöka slå sig på en sångkarriär kan inte ha varit en lätt uppgift för Rosa Körberg. Så hon bildade en grupp istället och slog sig in på en helt annan musikbranch än Tommy. Hon och hennes mannar fick jackpott direkt när de skrev en rocklåt som skulle komma att hemsöka landet i ett par decennier. För vem har inte skrålat:; "FÖR JAG SKA OAH HELA NATTEN, OAH HELA DAN! OAH HELA NATTEN, SKRÄMMA SLAG PÅ HALVA STAN"; Idag så är låten något av en vattendelare. Antingen så är den en festklassiker som man vrålar halvpackad på krogen eller vid karaoken, eller så är man, som jag, så less på låten att man dör lite inombords när den börjar att spelas. Det fanns andra låtar med bandet som var LÅNGT bättre!; Bandet släppte en platta, "Rätt stuk", som sålde hyfsat. Men den efterföljande singeln "Natt och dag" (enligt mig faktiskt bättre än "Oah...") floppade och efter det så valde Rosa Körberg att gå solo och vara med i Melodifestivalen 1984. Där fick hon ju på nöten av Herreysbröderna så efter några år så gick hon tillbaka till Attack och de kör än idag nostalgikonserter, tillsammans med andra tonårsband i samma stuk och tidsera som Magnum Bonum och Factory. Detta kan ju ses som lite imponerande eftersom Attack ju bara är känd för en enda låt.; Phil Collins - In The Air Tonight; Phil Collins hade sen slutet av 70-talet varit både trummis och sångare i Genesis, men 1981 så beslutade han sig för att göra sin första soloplatta, "Face value". "In the air tonight" blev en omedelpar succé. Låten var en lågmäld och stillsam ballad med en ganska spacad video (för att vara 1981, alltså...). Phil Collins sjöng mer tillbakadraget än han borde göra. De flesta minns kanske den välbekanta refrängen:; "I can feel it calling in the air tonight, oh Lord"; En skön, otroligt välgjord och vacker låt som visar upp Phil som bäst! Låten har alltid kommit tillbaka som en av Collins största hits genom karriären och gjorde en ny vända under 2000-talet när rapparen Eve använde den i en låt.; Depeche Mode - I Just Can´t Get Enough; Depeche Mode bildades 1979 redan, men första singeln "Dreaming of me" kom detta år och blev inte nån jättesuccé. Inte heller den andra singeln, "New life", blev nån större hit, men däremot började det röra på sig med den tredje hiten, "I just can´t get enough". Än idag räknas låten som en stor synthklassiker och en milstolpe i synthpophistorien. Vid denna tidpunkt bestod Depeche Mode av Dave Gahan, Martin Gore, Andy Fletcher och Vince Clarke. Detta skulle dock bli den sista låten som Clarke medverkade på, innan han vandrade vidare för att bilda Yazoo, The Assembly och Erasure. New Wavevågen hade precis inletts i Europa och från många låtar på Englandslistan så blipp-bloppades det med synthar, men Depeche Mode visade upp en mer poppig och snygg variant med Martin Gores låtar i centrum. "I just can't get enough" är kanske den mest spelade Depeche Mode-låten någonsin, men för mig är den inte alls sönderspelad utan jag blir ännu lika glad av den pigga och charmiga synthlåten.; Electric Light Orchestra - Hold On Tight; ELO hade haft stora framgångar på 70-talet och vandrade in i 80-talet med en ny platta som hette "Time". Från den plattan fick de en stor hit med en riktig rockrökare som doftade en blandning mellan 80-talet och 50-talet. Låten har sen dess gjorts i ett otaligt massa covers och spelats på dansbandsställerna under hela 80-talet. Även Samantha Fox har sjungit denna låt som blev en mindre hit från hennes debutplatta från 1986. Jag har dock aldrig varit något större fan av låten eftersom jag har lite svårt för den här hybriden mellan pubrockigt 60-tal och samtidigt välpolerade synthar. Men så är jag inget ELO-fan i överhuvudtaget.

Dolly Parton - 9 To 5; Vid denna tidpunkt var country inte alls främmande på hitlistorna, framför allt om artisten hette Dolly Parton. Hon sjöng "Island in the stream" med Kenny Rogers till en jättehit och dessförinnan hade hon gjort originalet till Whitney Houstons "I will always love you". 1981 var hon även aktuell som skådis i filmen "9 to 5". Dolly Partons karriär som aktris har väl aldrig fått nån fart, men titellåten till filmen blev en storsäljare. Låten och filmen gav karriärkvinnan ett ansikte där Dolly i blond krullfrisyr flänger omkring med papper varje dag mellan nio till fem, ett jobb som låter ungefär lika roligt som låten, men så har jag aldrig haft något förhållande alls till Dolly Partons musik.; Soft Cell - Tainted Love; Vid denna tidpunkt så kom några av de mest klassiska synthitsen. Soft Cell bestod av Marc Almond och Dave Ball. Deras debuthit var en enkel och dansant syntklassiker som låg rekordlånga 43 veckor på amerikanska hitlistan och 22 veckor på den svenska listan. Men låten faktiskt är en cover. Originalet gjordes av Marc Bolans framtida fru Gloria Jones, 1964, men blev en flopp då. Jones version är inte dålig men långt ifrån så rolig som Soft Cells version, som jag hörde första gången först 1986 men fastnade vid från början och den är än idag en synthikon utan dess like. Lite sönderspelad, men fullt lyssningsbar ännu!; Soft Cell släppte ett par plattor som aldrig lyfte, men sen var det god natt för bandet. Det gick mycket bättre för Marc Almond som soloartist då han gjorde klassiska popdängor som "Jackie", "The days of Pearly Spencer" och duetten med Gene Pitney, "Something´s got an hold of my heart".; Dave Ball lyckades inte så dåligt han heller. Han bildade ett exprimentellt technoband vid namn The Grid som 1994 släppte ett utmärkt album vid namn "Evolver" och fick en stor hit med countrytechnolåten "Swamp thing".; X-Models - Två Av Oss; Det fanns gott om "One-Hit-Wonder"-hits detta år. X-Models största affischnamn var sångerskan, Efva Attling. Hon sjöng en riktig myslåt som säkert fick många par i det tidiga 80-talet att krypa ännu mer intill varandra. Dock har jag aldrig fastnat för låten. Först och främst så sjöng Efva Attling ganska falskt på den här låten, för det andra så är texten ganska kass och för det tredje är produktionen ett sömnpiller. Låten har ändå blivit en stor svensk 80-talsklassiker med tiden. Men bandet X-Models hördes aldrig ifrån igen på listorna. Efva Attling som soloartist nådde aldrig heller några högre platser på topplistorna, men släppte ett antal plattor som mottogs väl av pressen och den vuxna skivpubliken. Sen gifte hon sig med Niklas Strömstedt och fick barn med honom innan hon klev ut ur garderoben och gifte sig med Eva Dahlgren. Idag är Attling en av Sveriges mest berömda smyckedesigners.; Bengt Pegefelt - Köppebävisan; Vem som helst kan bli en artist heter det ju idag, men det var inte så särskilt svårt i det tidiga 80-talet heller. Bengt Pegefelt var en musiklärare i Dalarna som skrev en barnvisa med barnkör (bestående av flera av hans elever). Av nån anledning blev ett skivbolag intresserad och låten släpptes på singel och blev en monsterhit. Alla gick och nynnade:; "Få´nt ja´ en körv så hoppe´ ja´ i älva´!!"; Givetvis med tydlig daladialekt till. Även jag, märkväl. Då var jag 7 år och tyckte låten var jättekul, vilket kanske förklarar vilken målgrupp som köpte singeln. Idag är låten som en sån låt jag helst aldrig mer vill höra i mitt liv. Den är inte ens kult, den är bara pinsamt dålig. Och givetvis syntes Pegefelt aldrig till på skivdiskarna igen.; Diana Ross & Lionel Richie - Endless Love; De fem första åren av 80-talet var verkligen de stora åren i Diana Ross solokarriär. Vem minns inte hits som "Muscles", "Why do fools fall in love", "Up front", "Eaten alive" och "Touch by touch", låtar där hon samarbetat med både Bee Gees och Michael Jackson? "Endless love" var dock en ballad av det finaste slaget, som hon gjorde tillsammans med Lionel Richie. Richie var då mest känd som avhoppad medlem i The Commodores som nu gått solo. "Endless love" var USA-etta i en lång tid och har blivit en sån populär ballad att när Mariah Carey gjorde den, tillsammans med Luther Wandross 1994, så marcherade även den upp till USA-listans topp. För Lionel Richie så vandrade karriären på, för Diana Ross gick det utför efter 1986. Och ska jag välja så blir det trots allt Mariah Carey och Luther Vandross version. Originalet är inte alls dåligt, men jag lyssnar bra mycket hellre på Mariah Careys ljuva stämma än Diana Ross, vars röst jag aldrig gillat. Hon låter ungefär som den lilla rädda polisen Hooks i "Polisskolan", vilket jag inte tycker är en särskilt bra egenskap hos en sångerska.; Ultravox - Vienna; Ultravox var punkbandet som blev synthare och sen dess var långt mer kända som just synthare än sina första versioner. Och genombrottet kom 1981 med den här ikoniska klassikern. För det finns låtar som man är så stora att man inte orkar höra dom, och många av dessa kommer senare här, och sen finns det ikoniska klassiker som man bara kan höra på om och om och om igen och Ultravox "Vienna" är en sån! Med den blytunga inledningen med den långsamma och lätt domedagsatmosfäriska synth trumman i inledningen som sen steg för steg byggs upp till något snabbt, sentimentalt och vackert för att sen gå tillbaka igen. Detta är så enormt snyggt och välgjort att man nästan tuppar. Bandet uppträdde med låten i "Måndagsbörsen" och intervjuaren Staffan Schmidt försökte övertala medlemmen Warren Cann att Vienna på svenska var Venice, var på Cann till slut väldigt tveksamt frågar:; "Is Venice really Vienna in Swedish"?; ANDRA HITS DETTA ÅR:; Caramba - Hubba Hubba Zoot Zoot; Bucks Fizz - Making Your Mind Up; Kim Carnes - Bette Davis Eyes; Tomas Ledin - Sensuella Isabella; Blondie - Rapture; Noise - Dolce Vita; Duran Duran - Planet Earth; Dave Stewart & Barbara Gaskin - It´s My Party; Curt Haagers - Fågeldansen; Sheena Easton - For Your Eyes Only; Hall & Oates - I Can´t Go For That (No Can Do); Human League - Don´t You Want Me; Björn Skifs - Fångad I En Dröm; Kool & The Gang - Celebration; John Lennon - Woman; Freestyle - Vill Ha Dig; Olivia Newton-John - Physical; Police - Every Little Thing She Does Is Magic; Queen & David Bowie - Under Pressure; Shakin´ Stevens - This Ole House (Mer känd som Per Myrbergs "34:an"); Kim Wilde - Kids In America; Secret Service - Flash In The Night; Bruce Springsteen - The river; Adolphson & Falk - Blinkar Blå; MELODIFESTIVALEN/EUROVISION 1981:; Detta år bjöd man in de fem specialinbjudna kompositörer som hade lyckats bäst på Svensktoppen de senaste åren och lät Janne "Loffe" Carlsson presentera en minifestival med fem låtar. Det resulterade i låtar framförda av Janne "Lucas" Persson, Anders Glenmark, Chips (som nu hette Sweets ´n Chips), Björn Skifs och unga stjärnskottet Kicki Moberg. Den sistnämnda hade många stora förhoppningar på, framför allt eftersom hon hade Agnetha Fältskog som skapare av låten, men efter två svensktoppshits så försvann hon helt i glömska.; Vann gjorde Björn Skifs för andra gången, nu med en låt som egentligen var menad för hans och Bengt Palmers musikal "Spök" men som passade lika bra i dessa sammanhang. "Fångad i en dröm" har med åren dock hamnat lite i skuggan av Skifs första festivallåt, "Det blir alltid värre framåt natten" från 1978.; Av låtarna från den stora finalen så var det bara vinnaren, engelska Bucks Fizz, som klarade sig efteråt, samt Tysklands Lena Valaitis "Johnny Blue", som skulle bli en dansbandshit. Två killar och två tjejer fanns i Bucks Fizz som gjorde typisk buggmusik. Tjejerna var sockersöta i röda och blå knälånga klänningar, som via ett ryck från grabbarna, förvandlades till tyllkjolar av midjelängd. Huruvida det var denna lättklädda kupp som hjälpte låten är osäkert, men gesten hade säkert funkat idag också...; Av startfältets 20 låtar så hamnade Björn Skifs precis i mitten, som nummer 10.; ÅRETS HITS:; Electric Banana Band - Banankontakt Av Tredje Graden; Under 70- och 80-talen så var barnens största idoler Lasse Åberg och Klasse Möllberg. Men då gick han klädd i leopardfärgad väst, käkade bananer och gjorde roliga sketcher och program för barnen. Klasse Möllberg var klädd i chimpansdräckt och röd näsa. Tillsammans kallade de sig Trazan & Banarne. Men mot 80-talet så utvecklades detta program till ett helt popband, Electric Banana Band, som spelade calypsobaserad pop med djungeltexter.; "Banankontakt Av Tredje Graden" var deras största hit och hade en av 80-talets coolaste texter som ett mycket ungt musikfreak visste då:; "Banankontakt i din takt, banankontakt i min takt, och din kontakt i min takt och min kontakt i din takt!"; För alla föräldrar var det säkert tungvrickning på högsta nivå, men alla barn kunde detta utantill. För mig har denna låt ganska stor betydelse eftersom det var en av de första favoritlåtar jag hade nånsin just på grund av texten och den fräscha produktionen och melodin signerad Janne Schaffer, i bandet kallad "Zebran". Än idag tycker jag låten känns oerhört fräsch för sin ålder. Aftonbladets Jens Petersson recenserade en samling med bandet på 90-talet med orden:; "Det närmaste vi kommit ett svenskt Kid Creole & The Coconuts!"; Electric Banana Band gör ännu ett par framträdanden per år även om bandet idag har vandrat från hitlistebaserad barnmusik till enbart barnmusik. Låten finns för övrigt på engelska under namnet "U.F.B (Unidentifying Flying Banana)".; F R David - Words; Fitussi Robert David var en tunisiskfödd fransk artist som blev en äkta "one-hit-wonder" detta år. Under artistnamnet F.R David fick han en megahit med sin tuggummituggande gympingdiscolåt "Words". Det jag minns låten mest från var Susanne Lanefelts gympaprogram på TV där hon enivsades att "knipa" till denna låt. Dessutom gjorde dansbandet Tonix om låten till svenska, året efter, under namnet "Ord". Men visst är det en skönt bubblande poplåt med en bra produktion som håller än. Låten toppade den svenska försäljningslistan under mars detta år och stannade på listan i ett halvår.; Gyllene Tider - Sommartider; Populariteten för Gyllene Tider tycktes aldrig vilja släppa. Men hur stora "Flickorna på TV2" och "När vi två blir en" än var så hade dessa ingen chans mot det som komma skulle. För några av tidernas mesta sommarklassiker kom detta år. Gyllene Tider skapade den låt som än idag räknas som signatur till alla gatufester och grillpartyn. För jag tror att det snart bara är jag som inte har stått med ena armen i vädret vrålandes:; "SOMMARTIDER, HEJ, HEJ, SOMMARTIDER!!!"; Varenda coverband med självaktning måste spela den på sina konserter och man vet att går man in i ett öltält på vilken festival som helst så kommer denna att spelas.; Jag har dock aldrig gillat låten och idag är den dessutom ganska uttjatad och sönderspelad. Per Gessle sa vid en intervju att han bland sommarplågorna mycket hellre föredrar "Gå och fiska" numera och jag kan bara hålla med honom.; Tomas Ledin - Sommaren Är Kort; På tal om svenska sommarklassiker... är det nån som har beskrivit den svenska sommaren under 80-talet mer än Tomas Ledin? Självfallet kom låten under sommaren, men blev ingen monsterhit på direkten. Det är på senare tid som den har vuxit till den svenska sommarens officiella soundtrack. Den kan ju beskrivas som totalt söndertjatad genom åren, men här är min åsikt orubblig. Textmässigt har nog ingen låt beskrivit den svenska sommaren bättre än denna låt och ännu är det kanske bland det bästa Ledin nånsin har gjort. Låtens popularitet än idag bevisas av att låten blev vald till tidernas allsångslåt på "Allsång på Skansen" 2002.; Imagination - Just An Illusion; Ännu en "one-album-wonder"-grupp, denna gång från England och Västindien. Låten gavs först ut på skivbolaget Arrival, men efter ett tag gavs den ut på nytt på ett annat skivbolag, R & B. Därför finns det två olika omslag på denna singel. Låten var en spännande och riktigt bra souldiscolåt med en lättigenkännlig refräng som blev en stor succé och nådde tredje platsen på singellistan. Även albumet "Body talk" sålde hyggligt, men albumet efter, som kom redan fyra månader efter debuten, blev en flopp och bandet försvann in i glömskan.; Joan Jett & The Blackheart - I Love Rock N' Roll; "IIII looove rock n´ roll!!! Put a dime in the jukebox, baby" har snart varenda rockcovergäng spelat in, samt även Britney Spears. Originalet kom 1975 av gruppen Arrows, men det var först när en rocktjej med kolsvart sprethår och läderklädsel vid namn Joan Jett tog upp den som den blev en hit. Hon hade tidigare varit med i legendariska tjejrockbandet The Runaways och fick nu sitt genombrott med eget band. Personligen är jag dock rätt allergisk mot dessa skråliga pubhårdrockslåtar som ska malas på varenda fest och av alla coverband och då den dessutom är sönderspelad till max så stänger jag hellre av när den låten går igång.; Nicole - Ein Bischen Frieden; I årets melodifestival så var segraren totalt överlägsen. Den tyska flickan med den vita gitarren sjungandes om fred på jorden blev en omedelbar succé. Nicoles låt blev en av de mest sålda schlagersegrarna nånsin och till och med de schlagerhatande engelsmännen sprang och köpte skivan, så till den milda grad att låten blev englandsetta. Låten var en skön låt i gränslandet mellan visa, schlager och pop och fanns efter det på varenda dansbands reportoar vid danskvällarna. Numera så finns det eurovision-vinnare jag hellre lyssnar på än den här då den är rätt uttjatad, men visst är den ännu ett örhänge.; Survivor - Eye Of The Tiger; "Rocky"-filmerna har ju kommit i sex olika delar och det har släppts ett otaligt massa filmlåtar till alla filmerna. Men mest kända låten från dessa filmer är nog den till "Rocky III". Amerikanska Survivor hade inte haft många hits innan denna kom, men när "Eye of the tiger" kom så blev de gigantiska. Låten blev en låt som än idag används som partyklassiker och olika idrottsevenemang och är en av den långa rad av söndertuggade rockhits som jag helst duckar för idag.
Survivor fick en mindre hit några år senare med låten "Burning heart", som även det var en "Rocky"-låt från filmen efter och den är i mina öron långt bättre än den mer kända låten.; Ulf Lundell - Öppna Landskap; Ulf Lundell har ju på senare år inte gjort sig känd för några listhits utan det är i första hand hans plattor som sålt bra. Men man kan ju undra om han själv visste hur stor denna låt skulle bli när han spelade in den. Lundells text om frihet, längtan till havet och landskapet lockade miljontals att köpa singeln och låten blev en av de mest kända och största svenska låtarna nånsin. Kan man en låt från Ulf Lundell så kan man "Öppna landskap". Svensktoppen låg ju nere när denna låt kom och man kan ju leka med tanken om inte Hootynanny Singers dåvarande svensktoppsrekord på 52 veckor hade rykt om programmet hade fått överleva. Under några år runt 1994-95 så drog Expressen till och med igång en kampanj för att slopa "den gammelmodiga" "Du gamla du fria" som nationalsång och införa "Öppna landskap" som det istället. Det skulle ha varit kul att leka med tanken om att en raspig Ulf Lundell vid ett OS sjunger denna låt vid en guldceremoni.; Men låten skapade också en viss debatt, eftersom texten enligt en del förespråkade hembränning i textraden "där bränner jag mitt brännvin själv och kryddar med Johannesört". Genom åren har jag varit rätt likgilltig till den, enligt mig då, sega låten, men numera har jag lärt mig att om inte annat smågilla den natursköna stämningen i låten. Sen kan man ju idag fundera om den texten riktigt skulle passa in, eftersom det ju inte finns så mycket "öppna landskap" kvar i Sverige. Men det är en debatt för sig.; ANDRA HITS DETTA ÅR:; Chattanoga - Hallå Hela Pressen; Irene Cara - Fame; Joe Cocker & Jennifer Warnes - Up Where We Belong; Culture Club - Do You Really Want To Hurt Me; Dexy´s Midnight Runners - Come On Eileen; Frida - I Know There´s Something Going On; Secret Service - Flash In The Night; Jon & Vangelis - I´ll Find My Way Home; Marvin Gaye - Sexual Healing; Duran Duran - Say A Prayer; Duran Duran - Rio; Eddy Grant - I Don´t Wanna Dance; J. Geils Band - Centerfold; Paul McCartney & Stevie Wonder - Ebony And Ivory; Diana Ross - Muscles; Tomas Ledin & Agnetha Fältskog - Never Again; Run DMC - It´s Like That (alltså originalet...); Taco - Putting on a ritz; Steve Miller Band - Abracadabra; Toto - Africa; Toto - Rosanna; Lustans Lakejer - Diamanter (är en flickas bästa vän); Lustans Lakejer - En främlings ögon; The Weather Girls - It´s Raining Men; MELODIFESTIVALEN/EUROVISION 1982:; Det var en stor kvinnodominans i detta års festival. Dessutom så var det första året som man använde det numera klassiska systemet med att låta fem låtar gå till final. Fem låtar hamnade på sjätte plats, bland dessa gamle rockräven Little Gerhard som sjöng "Hand i hand med dig" med Yvonne Olsson. Några andra 60-talsidoler lyckades inte heller att ta sig vidare, nämligen Shanes som sjöng "Fender-62". Shanes gjorde ett nytt försök 1992, men det gick lika illa då.; Alltså var det bara tjejer som sjöng i finalen, bland dessa Anne-Louise Hansson, som sjöng en låt av Anders Glenmark, "Kärleken lever", vilken blev femma.; Störst succé efter festivalen blev det för systrarna Kempff i trion Chattanoga som sjöng om killen som man träffat men slarvat bort och ville hitta igen i klassikern "Hallå hela pressen". Chattanoga hade dock bara denna hit och hördes aldrig från sen.; Festivalen led ännu av den skräck för kommersialism som man hade tampats med under 70-talet. Detta gjorde att festivalen hade lite talangjaktsstämpel över sig och en del totalt okända namn figurerade i listorna. Vann gjorde dock en grupp med viss identitetskris som var med för tredje året i rad, Chips. Efter att 1980 ha bestått av Lasse Holm och Kikki Danielsson och 1981 av Holm, Tanja, Danielsson och Elizabeth Andreasson så var det bara "Bettan" och Kikki i år. Holm stod dock för låten, "Dag efter dag".; I den stora festivalen i England så tycktes segraren var självskriven. En fredssång gjord av en purung tysk sångerska med vit gitarr vann. Hon hette Nicole och låten, "Ein bishen frieden".; Israel tävlade med en låt vars titel fått folk att i efterhand fnissa. Avi Toledano sjöng en låt som hette "Hora", men det betydde inte vad man tror, utan det var en israelisk dans. En totalt etnisk låt, sånt ser man inte i så ofta dagens festivaler...; Chips "Dag efter dag" lyckades hyfsat och blev 8:a och efter det så valde tjejerna att tävla var för sig, ända fram till 2002 då man återförenades med Lotta Engberg. I den engelska sändningen, där legendariske Terry Wogan kommenterade, så sa denne om "Dag efter dag":; "Sweden competes once again with a song that sounds like ABBA..."; ÅRETS HITS:; Magnus Uggla - IQ; Jag säger bara, ska man vara elak och hård i en text så ska man ta i ordentligt. Eller vad sägs om denna kultrad där Magnus Uggla vräker ur sig sitt hat mot krogvakter och utkastare:; "Stratosromeo i rosa tanga, går omkring som sina kusiner på zoo!"; Ouch! Det blev ju inte bättre av att han längre fram hävdar att de kan räkna till 100 och kan ABC, men däremot inte tugga bubbelgum och gå på en gång och slåss när hjärnan tar slut. Uggla gav en rejäl känga till uppumpade vakter efter att ha blivit utslängd en kväll från Café Opera i denna klassiker från 1983. Nej, visst stämmer det som man brukar säga. Uggla är inte så här elak i dagens texter. Vid denna tidpunkt så skrev ju ingen såna här texter så ett visst ramaskri blev det nog, men Uggla har brytt sig föga genom åren. Magnus Uggla har aldrig varit en stor favorit för mig genom åren, men den här är en av dom bästa låtarna i hans katalog. Vad få nog dock vet om är att denna låt är en cover. Originalet gjordes 1981 av Bruce Wooley från engelska The Buggles och heter då "Blue blue Victoria" och hur mycket jag än gillar Ugglas låt så kan jag inte låta bli att gilla Wooleys sorgligt bortglömda original bättre...; Agnetha Fältskog - The Heat Is On; 1982 så var sagan ABBA historia och alla medlemmarna gick tillbaka sitt. Björn och Benny filade på det som skulle komma att bli "Chess" och Frida släppte detta år en platta producerad av Phil Collins. Agnetha Fältskog skulle också försöka sig på att ta upp sin solokarriär, som hade slutat vid svensktoppshits som "När du tar mig i din famn" och "Om tårar var guld". Hon släppte plattan "Wrap your arms around me" som blev en stor succé och singeln "The heat is on" toppade den svenska singellistan under försommaren 1983. Låten var en somrig reggaelåt med äkta strandkänsla, från den tiden då sommarlåtar verkligen doftade sommar. Mike Chapman hade producerat och bakom mixningen så fanns självklart Micke B Tretow. Efter det så gjorde Agnetha en platta med Eric Stewart från 10 CC och en med Peter Cetera innan hon drog sig tillbaka för att aldrig synas i medierna igen, eller det var åtminstone var hennes mål...; Assembly - Never, never; På 80-talet så måste Vince Clarke ha haft en ordentlig stresspuls. Han bildade först Depeche Mode och lämnade bandet efter bara ett år. Sen bildade han Yazoo, med Alison Moyet, vilket höll i ytterligare ett år. Sen bildade han Assembly, som aldrig släppte mer än ett par singlar. Vince Clarke hade till sin hjälp Eric Radcliff och de var ett instrumentalband egentligen men hyrde in sångaren i engelska gruppen The Undertones, Feargal Sharkey, för att sjunga på bandets enda hit, "Never never". Låten var en enkel synthpopballad med Sharkeys ljusa röst i centrum och blev en monsterhit i hela Europa. Men Clarke upplöste Assembly väldigt snart och lade mer energi på ett band som skulle bli oändligt mycket mer långlivat, Erasure. Jag är nog en av få älskare av 80-talets synthpop-värld som inte ser detta som ett mästerverk. Jag tycker det är en rätt trist ballad. Den är OK, varken mer eller mindre.; David Bowie - Let´s Dance; 70-talets mest rebelliske och udda popstjärna valde under 80-talet att göra lagom trendig disco och anlitade en producent som hade koll på den genren, Nile Rodgers, och lät honom ratta inspelningen av plattan "Let's dance", som skapade ett flertal hits, bland annat "Cat people (puttin' out the fire)", "China girl" och titelspåret, som blev en jättesuccé, Bowies största under 80-talet. Jag är ju då inget större fan av Nile Rodgers, men här måste jag erkänna att han gjort ett mästerverk, för "Let's dance" produktion är spännande och skön. Än idag tycker jag detta är en av Bowies bästa låtar.; Irene Cara - Flashdance (What A Feeling); I början av 80-talet var Irene Cara ett ofta sett namn på listorna. Det stora genombrottet kom 1980 när hon sjöng temat till filmen "Fame". Men denna räknas som hennes största hit, för en av de stora filmerna 1983 var den om tjejen som både både svetsade och dansade och som ville dansa på Pittsburgh Conservatory Of Dance. Filmen hette "Flashdance" och låten hette "Flashdance (what a feeling)". Låten toppade den svenska försäljningslistan under tre veckor, sensommaren 1983. Sen hade Irene Cara ett par hits till innan hon lämnade hitlistorna för gott. Men än idag räknas "Flashdance (what a feeling)" som en av de största filmlåtarna från 80-talet. Och visst har den en härlig stämning i sig som gör låten till ett skönt, om än kanske lite slitet, örhänge!; Som kuriosa kan nämnas att vår egen Peter LeMarc försökte sig på att sjunga samma låt i SVTs "Måndagsbörsen", samma år. En oförglömlig upplevelse. Enligt uppgifter ska detta nästan ha dödat LeMarcs karriär på ett tidigt stadium.; Marvin Gaye - Sexual Healing; Soullegenden Marvin Gaye var en av de största i sin genre på 60- och 70-talet innan han flyttade till Belgien av skatteproblem. 1983 gjorde han stor comeback och fick en stor hit med den uppeggande låten "Sexual healing", en klassisk soulballad med snygg produktion och mysig stämning. Låten har dessutom vuxit till en klassiker mycket tack vare att det var Marvin Gayes sista hit innan han sköts av sin far bara ett år senare. Detta är förstås en av soulmusikens största örhängen och med tanke på hur snygg denna soullåt är så hade det varit intressant att höra hur det skulle kunna ha låtit om han hade fått leva. Marvin Gaye i en Michael Jackson låt i duett med Luther Vandross och med Quincy Jones som producent, vilken tanke!; Kajagoogoo - Too Shy; Att bli en "One-hit-wonder" måste vara ett dystert öde för en artist som satsar på att bli nåt stort. Hur kul är det då för en grupp att bara vara känd som inledningskarriär för en framtida "One-hit-wonder"-artist? Kajagoogoo var bandet som gav oss Limahl. Detta engelska band får väl räknas som en "One-hit-wonder" i sig, vilket är rätt orättvist för bandet gjorde många kanonlåtar under den engelska new wave-eran, förutom denna.; "Too Shy" tog tid på sig att bli en hit och nådde stora platser på hitlistan först efter två månader efter sitt släpp. Limahl hade en småfemenin och viskande röst när han avslöjande att han var:; "Too shy shy! Hush, hush! Eye to eye!"; Låten hade en mycket snygg synthmadrasserad bakgrund och var en lysande poplåt som jag än idag kan höra om och om igen hur ofta som helst. Dock lämnade Limahl bandet efter debutalbumet "White feather" för att få sin egna enda hit, filmlåten "Neverending story". Kajagoogoo försökte vandra vidare och lämnade över sången till Nick Beggs från bandet Ellis, Beggs & Howard. Dessutom kortade man ner namnet till bara Kaja. Det hjälpte dock föga, utan Limahl floppade bandet och gruppen upplöstes 1985. Efter år av bråk så återförenades dock bandet i dess originalsättning 2007 och 2011 kom den första singeln på 18 år med Limahl vid mikrofonen, "Death defying headlines".; Paul McCartney & Michael Jackson - Say, Say, Say; Paul McCartney hade efter sina stormiga år med Beatles och Wings lugnat ner sig och blivit en artist som ville hjälpa hela världen och självklart ville han sjunga duett med Michael Jackson, som på den tiden också var en artist som ville hjälpa hela världen. De gjorde två stycken låtar, denna och "The girl is mine", varav "Say, say, say" är klart bättre. Denna låt var en snygg och lättsam poplåt med en del stänk av soul, signerad Michael. McCartney var nära vän med "The king of pop" i ett antal år. Därefter så gav McCartney ett tips till Jackson att man tjänar mycket pengar om man köper rättigheterna till vissa låtar. Michael var ju inte dum och passade på att köpa upp alla rättigheterna till en stor del av Beatles låtregister. McCartney blev helförbannad och fick inte igen dessa förrän många år senare och McCartney och Jackson gjorde aldrig nåt ihop igen.; The Police - Every Breath You Take; The Police med Sting hade redan börjat att spricka men valde att göra ett försök till. Under 80-talet hade man haft hits som "Don´t stand so close to me", "Roxanne" och "Message in a bottle", men med denna låt så fick man sin största hit. Det var också låten som skulle lansera Sting som soloartist till den stora kommersiella marknaden. Den solokarriären körde igång två år senare och Police gjorde bara ett par nostalgispelningar ihop efter det. Jag har aldrig blivit nåt fan av The Police musik utan alltid långt hellre föredragit Sting som soloartist, men den här får väl ses av mig som bandets klart bästa låt, även om jag är heligt trött på den idag.; Låten skulle sen göra en vända till på listorna 1997, fast då som bakgrund till Puff Daddy och Faith Evans monsterhit "I´ll be missing you".; René & Renato - Save Your Love For Me; En totalt udda duett mellan den italienske operasångaren Renato Pigliari och engelska popsångerskan Hilary Lester, eller René som hon kallade sig. René var totalt okänd popstjärna innan hon gjorde denna och Renato var inte heller i samma klass som Pavarotti, Carreras eller Domingo. Låten var en bitterljuv ballad av den smörigaste sorten där René och Renato tittade varandra i ögonen och förklarade sin kärlek till varandra i de ömmaste ord. Och det låter ju småtrevligt, om det inte hade varit för att han mer låter som pappa till René än älskare. En popstjärna med förförisk röst tillsammans med en stor och pompös operastjärna som knappt kan engelska låter snarare som en skämtlåt. Men låten blev englandsetta och en stadig tryckare på dansgolven detta år. Dock så lämnade René projektet redan när den här låten blivit en hit och i videon blev det istället en modell som fick låtsas sjunga hennes del. Dock pulveriserade låten popkarriären för René och låten blev mer känd som dansbandsklassiker hos flera av dåtidens stora orkestrar då man sjöng:; "Om du har en dröm så dröm om mig!!!"; Renato släppte en platta i samband med hiten som inte alls sålde och sjöng sen på kryssningar samt sin sons restaurang. Jo, man kan väl säga att karriären dalade efteråt för honom också...; ANDRA HITS DETTA ÅR:; Carola - Främling
Carola - Mickey; Ratata - Jackie; Magnus Uggla - Atrologen; Bananarama - Cruel Summer; Peabo Bryson & Roberta Flack - Tonight, I Celebrate My Love; Phil Collins - You Can´t Hurry Love; Duran Duran - Is There Something I Should Know; Duran Duran - Union Of The Snake; Eurythmics - Sweet Dreams (Are Made Of This); Flying Pickets - Only You; Frankie Goes To Hollywood - Relax; Eddy Grant - Electric Avenue; Hall & Oates - Maneater; Michael Jackson - Billie Jean; Michael Jackson - Beat It; Billy Joel - Uptown Girl; Howard Jones - What Is Love; Madness - Our House; Man At Work - Downunder; Mike Oldfield & Maggie Reilley - Moonlight Shadow; Spandau Ballet - True; Toto - Africa; UB40 - Red Red Wine; U2 - Sunday Bloody Sunday; Paul Young - Where ever I Lay My Hat (That´s My Home); Kenny Rogers & Dolly Parton - Islands In The Stream; MELODIFESTIVALEN/EUROVISION 1983:; Hur många låtar kommer ni ihåg ifrån den svenska melodifestivalen 1983? Kan ni fler än en så är ni att gratulera. Jag, som sett nästan alla festivaler mellan 1984 och 2000, kunde också bara en, på rak arm. Givetvis så var alla de andra sidofigurer vid sidan av Carolas "Främling" som formligen sopade mattan med resten. Kikki Danielssons låt "Varför är kärleken röd" kan inte ha haft det lätt på sin andra plats och den är väl inte någon av hennes mest spelade låtar idag. Kikki som här förövrigt försökte sig på en revanch efter 1982 års åttonde plats i den stora festivalen med "Bettan". Men det blev alltså bom stopp direkt, något som hade Kikki kunnat undvika. Hon blev nämligen först erbjuden att sjunga "Främling", men tackade nej. Och andra sidan kan man undra hur Carolas karriär sett ut idag om Kikki valt att tacka ja till den idag legendariska schlagervinnaren. Eller om "Främling" ens lyckats med någon annan än Carola sjungandes den.; Bland andra namn som var med detta år så fanns Peter Lundblad, som här ännu inte hade släppt sin superhit "Ta mig till havet". Han tävlade i duett med en totalt okänd sångerska som hette Agnetha Olsson i en låt som hette "Vill du ha mig efter gryningen" och som aldrig tog sig till final.; Karin Glenmark var med och sjöng låten "Se" till en tredje plats och Ann-Louise Hansson, som är en av de artister som varit med flest gånger trots att hon aldrig har vunnit tävlingen, gjorde comeback och sjöng låten "Bara en enda gång" tillsammans med John Ballard, som på senare tid mest blivit uppmärksammad som mannen som gav barndiscogruppen Bubbles en musikkarriär. Låten blev femma och Ballard skulle revanchera sig redan året efter, 1984, och bli trea. Ann-Louise Hansson skulle ta mycket längre tid på sig innan hon syntes i festivalen igen, nämligen 2002 då hon sjöng tillsammans med Krusty The Clown...förlåt "Baren"-Molle.; Men 1983 måste ha varit ett ganska kändisfattigt år, för i övrigt fanns fantasifulla artistnamn som Kerstin Dahlberg, Karina Rydberg, Maria Wickman (dotter till Putte och bror till Basse) och Nils-Åke Runesson, alla utan finalplats med låtar som man sen aldrig nånsin hört talas om.; I europafinalen så hade Carola faktiskt segerchans och blev en fin trea. Det var bara att vänta ännu 8 år innan segern skulle komma för henne.; Alla som trodde att Jahn Teigen bara var en kalkon som jönsade till sig jumboplats på jumboplats i festivalen trodde fel. Han har faktiskt en bra placering i festivalen. Detta år tävlade han med en lugn låt som hette "Do-Re-Mi" och hade en barnkör på scenen. Låten blev nia och den blev faktiskt en hyfsad hit i Norden. Men tyvärr Jahn, det är väl som Wille Crawford sjöng i festivalen 1997: "Det är missarna man minns".; Israel representerades av en idag tyvärr bortgången artist som hade sin egentliga internationella karriär fem år längre fram i tiden, Ofra Haza. Men i sitt hemland så var Ofra Haza stor och det smittade kanske av sig för Ofra Haza blev tvåa i tävligen, precis före Carola. Fröken Häggkvist deppade dock inte, utan gladde sig med Ofra Haza. De båda blev nämligen goda vänner privat efter detta.; Vann gjorde den sista av den långa rad av stora franska ballader som dominerat tävlingen sen 60-talet (jo, visst fanns balladerna även efter denna, men de vann inte). Corrine Hermes och låten "Si la vie est cadeau" vann och är väl inte den mest ihågkomna segraren genom tiderna. Synd, eftersom den är helt OK.; Förutom "Främling" var det inte så många av låtarna som skulle bli ihågkomna för framtiden. Men en låt skulle bli en hit, nämligen 12:e platsens Daniel Popovic från Jugoslavien med "Dzuli", en låt som tydligt försöker casha in på Shakin' Stevens då ännu hyggligt aktuella bugghit "Oh Julie".; ÅRETS HITS:; Bruce Springsteen - Born In The USA; Bruce Springsteen släppte ett album som skulle komma att bli hans största nånsin, till och med större än hans dittills största platta, "The River". "The Boss" brölade med sin gitarr på ett imponerande sätt.; "BOOOOOOOOOORN IN THE UUUUSAAAAA, i was, BOOOOOOOOOOOOORN IN THE UUUSAA!! I´M A HARDROCKING DADDY IN THE USA!"; Nu har ju många stämplat låten som en töntig patriotisk amerikansk flaggviftarlåt, men låten har en djupare mening än så. Egentligen handlar låten om en desillusionerad Vietnam-soldat som efter kriget stänger sig ute från samhället. Men låten är en rockklassiker som blev en solklar superhit, trots en ganska kalkonartad refräng. Dock finns det ännu roligare låtar på plattan "Born in the USA", där både "Glory days" och "My hometown" är lysande låtar! Däremot måste man ju älska den totalt omstuvade och skönt funkiga rapversionen som kom året efter med Stanley Clark Band.; Alphaville - Big In Japan; En av dom bästa plattorna någonsin och den som ger mig mest nostalgiska känslor är Alphavilles "Forever young". En magisk platta med små synthpopsymfonier inbakad i varje låt. Jag och några kompisar på fritids bildade ett gäng där medlemskriteriet var att man älskade plattan "Forever young". Och det gjorde vi, i mitt fall så mycket att jag olovligen långade hem kassetten och gjorde en kopia av den och lämnade tillbaka den igen.
Sen finns det förstås ett par låtar på albumet som är klart bra, men som jag är rätt trött på och gärna lägger längst bak när jag ska spela låtar från den. Titelspåret är ett och den här är en annan, även om det är riktigt snygga kompositioner! Jag vet, därmed har jag sågat av bandets mest kända låtar, men plattan har så mycket annat godis. Men "Big in Japan" var alltså bandets debut och genombrott och titeln var inspirerad av ett annat band som hette just Big In Japan. Det bandets medlemmar är klart mer kända än bandet, eller vad sägs om Bill "KLF" Drummon, Ian "The Lightning Seeds" Broadie och Holly "Frankie Goes To Hollywood" Johnson. Alphavilles låt blev en riktig megahit, förmodligen även i Japan, och Alphavilles sångare har sagt att han ännu ser det som en ära att ha både "Forever young" och "Big in Japan" med på konserterna.
Alphaville skulle ju ha sitt överlägset bästa år 1984 då även "Forever young" och den tredje singeln "Sounds like a melody blev megahits. Tre superhits på ett och samma år, det var något få fick uppleva på den tiden! Ja, också gjorde ju en tidig Sandra en version på tyska av låten också,"Japan is weit".; Ray Parker Jr - Ghostbusters; Populäraste filmen detta år måste ha varit "Ghostbusters" med Bill Murrey, Dan Ackroyd och Rick Morranis. Ray Parker Jr hade hörts i hans band Raydio innan dess. Men nu fick han äran att göra filmtemat, vilket han hade bara ett par dagar på sig att göra, men när han såg en reklamfilm på TV så föddes den numera välbekanta frasen:; "Who ya gonna call? Ghostbusters!!!"; Dock höll det på att sluta med kaos då han anklagades för att ha plagierat Huey Lewis & The News hit "I want a new drug". Men låten "Ghostbusters" var verkligen passande en utflippad komedi, med lallande melodi och en skrålrefräng.; Videon till låten var verkligen speciell. Jag menar, hur smart är det inte att betala miljoner till ett antal skådespelare, som Chevy Chase, att stå i två sekunder och skrika ovannämnda fras, trots att de inte har nåt med filmen att göra.; Men nostalgi eller inte, idag är jag tämligen trött på låten och lyssnar mycket hellre på Raydio-plattor istället. Och för Ray Parker så var det lite av hans svanesång i karriären, då han ändrade stil på sin musik, från den sköna och tillbakalitande soul som bandet gjorde till hurtiga discolåtar i "Ghostbusters"-stil i jakten på en ny framgång.; Limahl - Neverending Story; Näst populäraste filmen måste ha varit science fictionäventyrsfilmen "Neverending story" (OK, jag erkänner att jag inte har biosiffrorna framför mig nu). Vid denna tidpunkt så var filmmelodierna mer överrenstämmande med vilken typ av film det var. Var det en komedi som "Ghostbusters" så var det en kul och fräsig låt som gällde, var det en romantisk film som "Dirty dancing" så var det romantiska pophits som var receptet och var det en drömsk äventyrsfilm, som denna, så skulle man ha en drömsk och spännande låt.; Nå, Limahl var tidigare sångare i Kajagoogoo och hade nu lämnat sina kamrater i sticket för att göra solokarriär. Hans namn, förresten, Limahl, kanske en del undrar över. Hans riktiga namn var Chris Hamill och om man tar den sista bokstaven L och lägger den först och vänder på namnet så får man...Limahl. "Neverending story" var en vacker sång signerad Giorgio Moroder och som vilade på sköna synthmattor. Låten blev en megahit världen över. Limahl släppte en debutplatta som faktiskt var ganska intetsägande och saknade helt andra hits, så det var kanske inte så underligt att han aldrig hördes från igen på listorna.; George Michael - Careless Whisper; Hur många saxofoner hittar man i dagens kärleksballader, jag bara frågar mig? 1984 släppte George Michaels dåvarande grupp Wham! en riktigt hångelballad från sitt storsäljande album "Make it big". Men av nån anledning så valde skivbolaget att lansera låten här i Europa som den första solohiten för George Michael. I USA var den krediterad "Wham! featuring George Michael". Och var det någon som på 80-talet kunde sjunga om brusten kärlek så var det George Michael, jag menar se på Whams låtar. "Where did your heart go?", "Last christmas", "Everything she wants" och då "Careless whisper". Låten blev en megahit som än idag kan höras på en del dansgolv. Ett otaliga hjärtan tändes nog på tonårsdiskoteken då när denna låt spelades och låten är ett oförglömligt balladörhänge som jag mer än gärna lyssnar på än idag.; Andrew Ridgeley, Michaels partner i bandet, var, enligt vad jag har hört, inte allt för glad och inte förrän hösten 1985 kom Wham! tillbaka med ny singel och knappt ännu ett år senare var Wham! upplöst. Sammanträffande?; Nena - 99 Luftballongs; Låtar på tyska som blir världshits och hamnar högt på den amerikanska singellistan tillhör inte vardagligheterna och i Nenas fall så spelades låten in på engelska, men den tyska versionen var likväl den som lyckades bäst. Låten som är en låt om det kalla kriget, beroende på vilken version man lyssnar på. Den tyska versionen handlar om ett gäng ballonger som tas för ett UFO och där det sen leder till ett världskrig. Den engelska versionen ignorerar UFO-aspekten och ballongerna tas som ett varningssystem för krig, dock med samma resultat som i den tyska texten. Bandet var inte alls nöjda med den engelska verisonen och dess innebörd. Men att låten just sjungs på tyska gör detta till ett klart udda inslag i det tidiga 80-talets hitlistevärld, trots att Suzanne Kerner låter som om hon tagit sömnpiller innan skivinspelningen.; Nenas debutalbum är riktigt bra och sålde stort. Senare på året kom uppföljaren, "Feuer & Flame", där Nena försökte låta som Pretenders på tyska, vilket inte blev lika stor succé trots en mycket bra hitsingel kallad "Irgendwie, irgendwo, irgendwann". 1987 upplöstes det egentliga Nena och sångerskan fortsatte ensam med det namnet.; Breakmachine - Streetdance; En väldigt intressant syn när man gick längst ner Stockholms gränder på det tidiga 2000-talet var att se ungdomar som dansade Breakdance. Lambada, Macarena, Fågeldansen, Ballongdansen och Ketchupdansen har alla passerat, men Breakdance dansdes fortfarande, mer än 20 år efter dess storhetstid. Det var 1984 som denna USAs gatudans spreds över världen. Ungdomar som snurrade på huvuden, virvlade runt på sina ryggar och rörde sig som en blandning mellan Michael Jackson och Robocop. Och, jo, visst dansade även jag Breakdance... eller, jag försökte i alla fall. Det gick väl sådär...; Denna låt kan man säga tjänade som signaturmelodi för dansen. Amerikanska Breakmachine, frontad av Keith Rodgers, var egentligen en rapgrupp, men här fick man en hit med en souldiscolåt med tidiga hiphopinslag från USA med ett tufft och rytmiskt sound. En skön discoklassiker från detta år, utan tvekan! Det överlägset bästa som har kommit från studiobordet ägd av herrar Jacques Morali och Henri Belolo, paret bakom Village People och Ritchie Family.; Laura Branigan - Selfcontrol; Laura Brannigan var en amerikansk sångerska som hade en ljus och ganska säregen röst, men som fick en näve stora hits runt 1984-1985. "Selfcontrol" var den största och dessutom hennes genombrottshit. Hon började som bakgrundssångerska till Leonard Cohen innan hon fick denna hit och sjöng en europeisk-liknande popdisco. "Selfcontrol" toppade den svenska singellistan i ett stort antal veckor och albumet med samma titel stannade på albumlistan i hela 22 veckor. Sen kom hitsinglar på rad som "Gloria" (även gjord av Carola), "The lucky one", "Spanish Eddie" och "Maybe tonight" innan hennes stjärna dalade. 2004 avled Laura Brannigan i sömnen i sitt hem.; Murray Head - One Night In Bangkok; Efter alla sina år med ABBA så började Björn Ulfveus och Benny Andersson skriva på sin första musikal, om ett schackspel mellan stormakterna USA och Sovjet. Resultatet blev förstås megasuccéen Chess, som ännu gör succé. Musikalen släppte vid dess uppförande ifrån sig två singlar. Dels den vackra duetten mellan Elaine Paige och Barbara Dickson "I know him so well" och dels denna orientaliskt influerade låt med musikalstjärnan Murrey Head. Murrey Head spelade i domare i musikalen och låtens spännande produktion och orientaliska inramning hjälpte nog till att göra denna till en jättehit som toppade Trackslistan. Men i England så var man mer förtjust i "I know him so well".; Chaka Khan - I Feel For You; "Ch-Ch-Chaka Chaka Khan! Chaka Khan! Chaka Khan! Chaka Khan!" inledde rapparen Grandmaster Melle Mel den låt som jag försökte dansa breakdance till. Resten av låten var en fantastisk soullåt med Stevie Wonders munspel som ledande ljudslinga och ett dansant sound signerad Arif Mardin. För att fullborda stjärnskaran så hade Prince skrivit låten (finns på hans andra platta från 1979). Och den amerikanska sångerskan från soulbandet Rufus, Chaka Khan, fick sin första stora hit i Sverige. Vill man ha en fullbordad soulupplevelse så bör man skaffa plattan "I feel for you"!; Nik Kershaw - I Won´t Let The Sun Go Down; Engelsmannen Nik Kershaw gjorde en lättsam pop som var väldigt trallvänlig och som hade snygga och eftertänksamma texter. Denna låt, också den med text om kalla kriget och dess fasor, var hans genombrottslåt och var en somrig popreggaelåt med en kul refräng. Låten blev en stor hit från detta år och Nik Kershaw släppte en riktigt bra platta kallad "Human racing", ett album som även släppte ifrån sig en till Kershaw-klassiker, "Wouldn´t it be good". Året efter kom en annan låt som kanske ännu mer skulle sammankopplas med Kershaw, "The Riddle" och en av tidernas bästa plattor, också med titeln "The Riddle", skulle ge honom en ännu större försäljningssuccé. Och känner man inte igen låten med Nik Kershaw kanske man dock minns coverversionen med Robin Cook från sommaren 1996.; Madonna - Like A Virgin; När denna låt skrevs ville ingen först framföra den. Den ansågs som stötande och karriärshotande. Men detta brydde sig inte en viss Ciccone om när hon, efter att ha bott på gatan, spelat trummor och jobbat som servitris, tackade ja till låten. Detta var en perfekt parning för den skapade den karriär som idag heter Madonna. Och väldigt liv blev det. Inte minst när sångerskan, i videon, åkte gondol, iförd slampig bröllopsklädsel och skumma smycken, sjungandes:; "Like a virgin, hey, touched for the very first time!"; De äldre förbannade låten och krävde förbud, medan tonåringarna älskade låten och köpte singeln konstant.; Videokids - Woodpeckers From Space; En väldigt populär barnfigur på 80-talet var den irriterande hackspetten, Hacke Hackspett. Och musikbranchen har ju aldrig varit främmande för att använda det mest bizarra i sin jakt på nya framgångar och därför var det lätt att komponera ihop en låt om denne figur, även om det aldrig avslöjas i låten att det är just Hacke. Faktum är att den som sett skivomslaget och videon ser inte en enda hackspett utan för att inte trampa på Universal Studios och Warner Brothers skapades en tecknad seriekille vid namn "Tico Tac".; Videokids var framför kameran en holländsk kille-tjej-duo som klädde sig i rymdkläder och som hade en enda hit, denna. I studion fanns medlemmar från två holländska band, glamrockarna Catapult och vokaltrion The Internationals och all sång och musik var gjord av dessa. Till videon valdes Bianca Bonelli och Peter Slaghuis att mima till sången, och dessa blev också ansiktena utåt på skivorna. Men på den tiden var detta den coolaste låt som fanns, kanske mest beroende på att man snodde en kul TV-figur och gjorde en tuff rappare av honom. Eller som figuren säger i låten:; "Everybody wants woodpeckerrapping!"; Och då en grupp bygger upp sin stora hit kring en gimmick och det är den som gör låten stor, inte låtens komposition, så är karriären ganska dödsdömd. Men "Woodpecker from space" är fortfarande en av de coolaste discominnerna från 80-talet.; Peter Slaghuis fick dock en egen hit fem år senare under namnet Hithouse, "Jack to the sound of the underground".; Band Aid - Do They Know It´s Christmas; Boomtown Ratssångaren Bob Geldof har alltid varit en av de allra mest engagerade artisterna i frågan kring de fattiga i Afrika. Så han till kallade några av Englands populäraste artister och skrev tillsammans med Ultravox Midge Ure en av de mest klassiska jullåtarna. För er som undrat vilka alla artister är som medverkar på plattan så ska jag rabbla lite namn här. De medverkande är:; Annie Lennox, Bananarama, Duran Duran, Frankie Goes To Hollywood, Heaven 17, Phil Collins, Paul Young, Paul McCartney, Boomtown Rats, Status Quo, Spandau Ballet, Style Council, Sting, Ultravox, U2, Wham, The Young Ones (alltså gänget från serien "Hemma är värst"), Culture Club, David Bowie, Kool & The Gang och Human League; Låten blev en monsterhit och det var då inne att hjälpa de fattiga i Afrika.; 1989 gjorde man en ny version av låten, nu producerad av Stock-Aitken-Waterman och med en hög av dåtidens stora artister (Kylie, Jason Donovan, Bros, Lisa Stansfield, Sonia o s v). Den låten blev också en stor hit, men givetvis inte i samma kaliber som orginaltappningen.; Som om det inte vore nog så gjordes det en del 3 2004 med folk som Robbie Williams, Paul McCartney, Coldplay, Damon Albarn, The Darkness och Jamelia. I England blev den förstås gigantiskt stor, men i resterande delen av världen så vågar jag påstå att den blev spöad av de båda andra versionerna. Inte konstigt. Den var verkligen astrist!; Och, japp, lagom till 40 års jubileumet 2024 så grävdes låten fram igen den här gången i form av en mix av låten kallad "Do they know it's christmas (2024 Ultimate Mix)", där man hade tagit vokala insatser från del 1 och del 3 (del 2 lyste med sin frånvaro) och man kunde höra George Michael och Boy George sjunga duett med Ed Sheeran och Christ Martin, vilket säkert var speciellt. Men bra var det inte och Aftonbladets Markus Larsson sammanfattade det hela träffsäkert och kallade pyttipannan "Klotterplanket Band Aid". Nej, vi behöver bara dom två första delarna!; ANDRA HITS DETTA ÅR:; Laura Brannigan - The Lucky One; Eva Dahlgren - Guldgrävarsång; The Cars - Drive; Phil Collins - Against All Odds (Take A Look At Me Now); Depeche Mode - Master And Servant; Marie Fredriksson - Ännu Doftar Kärlek; Duran Duran - Wild Boys; Fun Fun - Colour My Love; Hall & Oates - Out Of Touch; Dan Hartman - I Can Dream About You; Howard Jones - Like To Get To Know You Well; OMD - Tesla Girls; Kiss - Heaven´s On Fire; Frida - Shine; Paul McCartney - No More Lonely Nights; Mel Brooks - To Be Or Not To Be (The Hitler Rap); Queen - Radio Ga Ga; Real Life - Send Me An Angel; Real Life - Openhearted; Lionel Richie - Hello
Depeche Mode - Master & Servant; Tears For Fears - Shout; Tina Turner - What´s Love Got To Do With It; Twisted Sister - We´re Not Gonna Take It; U2 - Pride (In The Name Of Love); Dan Hylander & Raj Montana Band - Skuggor I Skymningen; Herreys - Varje Liten Droppe Regn; Ultravox - Dancing With Tears In My Eyes; Yes - Owner Of The Lonely Heart; Stevie Wonder - I Just Called To Say I Love You; Van Halen - Jump; Matthew Wilder - Break My Stride

MELODIFESTIVALEN/EUROVISION 1984:; Vad vore en melodifestival utan Bert Karlssons mygel och spel? Han hade låtit specialskriva en låt åt tre okända amerikanskättade mormonbröder, en låt som faktiskt aldrig kom med först till festivalen. Men Bert myglade in låten till finalen och där sopade den mattan med resten av startfältet. Givetvis är det Herreys "Diggi-Loo Diggi-Ley" som jag syftar på.; På andra plats kom ett klassiskt schlagerörhänge med en ung operautbildad sångerska med namnet Lotta Pedersen som tillsammans med Göran Folkestad sjöng om musikens skyddshelgon Sankta Cecilia, skriven av framtida Roxettekörtjejen och Sommartoppspresentatören Vicky Benkert. Benkert som dessutom blev femma i tävlingen med sitt eget sjungna bidrag "Livet är ett träd".; Lotta Pedersen skulle sen gifta sig med saxofonisten och producenten Anders Engberg och ställa upp i festivalen fem gånger till, då under det mer bekanta namnet Lotta Engberg.; Fyra blev det som ett år senare skulle komma att heta Gemini, syskonen Karin och Anders Glenmark med den utmärkta schlagern "Kall som is". Anders Glenmark hade varit med förr och skulle komma att vara med några gånger till, senast 1989 med Orup.; Utslagna från tävlingen blev ett antal kända namn som Janne Önnerud, Carolas framtida sångpartner Per-Erik Hallin, Attacks sångerska Rosa Körberg och Elisabeth Andreasson. "Bettan" gjorde ett misslyckat framträdande, vilket ledde till landsbyte och deltagande för Norge ett år senare.; Sist, och enligt mig mest underskattad, blev den helt okände Tomas Lewing, med en kul 80-talsdiscoschlager kallad "Tjuvarnas natt".; I stora finalen i Luxemburg så var det en barnlek för bröderna Herreys och Sverige vann för andra gången Melodifestivalen, detta trots att låten egentligen inte borde fått vara med. Det var en annars bra Melodifestival, musikaliskt. Däremot så var själva arrangemanget något krystat och trist. Kompositörer, artister, dirigenter och själva låten fick noll presentation eftersom några skådespelare valde att mellan låtarna spela upp påkostade och pantomimliknande sketcher om varje land. Under dessa sketcher skulle alla länders kommentatorer vara tysta och fick jäkta fram presentationen mellan applåderna.; Norge ställde upp med två discobimbos som på sin platta skulle försöka sig på att blanda opera med Rolling Stones "Satisfaction", Dollie De Luxe. De framförde sin "Lenge leve livet" med 80-talets mest kultförklarade koreografi. Jag säger bara Vasaloppet! Detta räckte dock endast till en 17:e plats. Men Jacob Dahlin hade tydligen en förkärlek för Dollie De Luxe, för inte långt efter att tjejerna släppt sitt album så dök de upp i hans "Jacobs Stege" och de lyckades därmed sälja ett par exemplar av sitt album även i Sverige.; Danmark tävlade med Soren Bundgaard Nielsen och Kirsten Siggaard Andersen i Hot Eyes, den första av duons tre bidrag i Eurovision. Kirsten hade schlagervärldens största glugg mellan tänderna och var dessutom gravid. Men Danmarks förmåga att skriva glada och positiva charmlåtar belönades även här och Danmark blev fyra med låten "Det' lige det", i dansbandsvärlden känd som "Det är ju dej jag går och väntar på".; Tvåa i tävlingen blev Gary Moores kusin, Linda Martin (jo, de är faktiskt kusiner), som 8 år senare skulle vinna hela tävlingen med Johnny Logans "Why me". Detta år sjöng hon den mer dramatiska "Terminal 3", även det en Johnny Logan-komposition.; ÅRETS HITS:; Bryan Adams - Heaven; Kanadensaren Bryan Adams hade ett gott rykte på andra sidan Atlanten och låtar som "Cuts like a knife" och "Run to you" var halvhits i Sverige. Men med denna ballad, som Bryan Adams väste fram med sin speciellt hesa stämma, fick han sitt genombrott även här. Ingen låt dansades det så mycket tryckare till som denna och låten blev årets låt på Trackslistan detta år med hela 14 veckors vistelse på listan. Här är en låt som hållit starkt genom åren. Jag spelade in den ofta från "Lördagsbiten" och jag lyssnar mer än gärna på denna vackra och välgjorda låt idag, både med rosafärgade nostalgiglasögon och ur musikalisk synvinkel. Låten gjorde dessutom ett nytt segertåg i Europa 2002, tack vare euroversionen med DJ Sammy.; Duran Duran - A View To A Kill; Roger Moore tackade ja till ännu en Bondfilm efter att ha fått ett mångmiljonserbjudande och då och då satsar ju Bondproducenterna på att ha en relativt aktuell artist som gör Bondtemat och man valde här Duran Duran, som vid denna tidpunkt låg i skiljsmässorykten. Låten blev en snyggt producerad Bondpoplåt med en fräck video, som visade hela Bonds kamp i Eiffeltornet med Grace Jones, fast med Duran Duran som gästspelare. Idag anses låten av många recensenter som den sämsta Bondlåten nånsin, men samtidigt är detta från samma personer som brukar såga nästan allt från 80-talet. Personligen tycker jag att det är en av de bästa Bond-låtarna. Dessutom blev denna låt det sista som originalsättningen av Duran Duran gjorde på 20 år.; +1 - Nevermore; Som jag skrev tidigare så är 1985 året då jag på allvar upptäckte popmusiken så det är svårt att inte se allt med nostalgiska ögon här, men jag ska försöka vara lite subjektiv. +1 var en svensk popgrupp i spretiga frisyrer och konstiga namn som lyckades med bedriften att få den första svenska tracksettan nånsin. Sångaren kallades Thoth och deras hitlåt "Nevermore" var snyggt uppbyggd med ett lugnt pianointro med sång innan dansanta synthar tog över. Harpo stod för övrigt för soundet. Bandet satsade även på att ge ut låten i USA, vilket dock inte blev nån större succe. Bandet släppte under hösten, och våren 1986, ytterligare två mindre hits, "(I don´t want to be left alone) Tonight" och "Young europeans", innan de föll i glömska. Det här är utan tvekan en klassiker och favorit från detta år och trots att låten var den första svenska tracksettan så är den sorgligt bortglömd hos många idag.; Tone Norum - Can´t You Stay; Marschaktig hårdrockslåt, skriven av Europe, var debuten för Tone Norum, vars bror var gitarrist i Europe. Hårdrock var ju en sak som var väldigt inne runt denna tid men lyckades i regel aldrig nå upp till hitlistorna. Så därför var det unikt när Tone tågade på upp till första platsen på hitlistorna med denna låt. Låten var ett av de snyggaste hantverken som kommit ur Joey Tempest huvud och Tone hade en stark röst som lyfte låten till skyarna.; Baltimora - Tarzan Boy; Nu till en av de mest klassiska eurodiscolåtarna detta år. Baltimora frontades av en irländare vid namn Jimmy McShane som hade rött hår och stora glasögon, men det var som vanligt med dessa italodisco-projekt några andra som låg bakom namnet och i det här fallet hette huvudmannen Maurizio Bassi. Huruvida det var McShane eller Bassie som sjöng lead i bandet debatteras det ännu om. Men låten, som slog knock på alla listor, började med en ylande Tarzan som hördes låten igenom och som varenda en kom ihåg. I USA är Baltimora en one-hit-wonder, men här i Europa hade man en hit till, "Woody Boogie", innan bandet försvann i glömska och upplöstes 1987. Här kommer vi till avdelningen låtar som delar mig. När låten går igång så får jag nostalgiska känslor av tankar till dom första trackslistorna jag lyssnade på den soliga brittsommaren 1985, samtidigt som jag är rätt less på låten i sig och har hört mig mätt på den sen länge. Men den är en klassiker utan tvekan och har använts väldigt ofta på olika event som entrélåtar, både inom wrestlingvärlden ("Jungel boy" Jack Perry) och i baseball. Jimmy McShane själv avled i aids 1995.; Nolan Thomas - Yo Little Brother; Denna tracksetta från våren 1985 är totalt bortglömd idag. Tyvärr, ska jag säga, för den är en lysande låt (dessutom den första tracksettan jag nånsin hörde...). En taktfast och rytmisk discohit från USA om lillebrorsan som går sin egen väg och är svår att kontrollera. Nolan Thomas var en ung artist från New Jersey med blond krullfrisyr som fick denna enda hit som blev en jättehit i Sverige och, som sagt, tracksetta precis innan sommaren. Däremot så var även han en pre-Milli Vanilli. Den som egentligen sjöng hette Elan Lanier, medan Marko Kalfa var ansiktet på singeln och i videon. Därefter släppte Nolan Thomas en OK debutplatta, där Kalfa som sjöng, som floppade och släppte en andra singel, en bra cover på The Osmonds "One bad apple", som också floppade. Idag är Marko Kalfa modefotograf i New York.; Paul Hardcastle - 19; Samplingen gjorde sitt definitiva genombrott detta år. Mycket tack vare denna låt. Paul Hardcastle var en engelsk multiinstrumentalist som beslutade sig för att göra en låt om Vietnamkriget och använde sig av medelåldern på de amerikanska krigarna i kriget som tema, 19 år. Han tog nyhetssändningar och samplade in dem på ett smart och snyggt sätt och lät dem utgöra stommen i låten. Sen en refräng som ingen glömde:; "Na-na-na-na-na-na-na-nineteen!"; Låten blev en klassiker från 80-talet, även om Paul Hardcastle blev liksom Nolan Thomas en "One-hit-wonder". På den här tiden var en rent samplad låt något som var extremt ovanligt och udda, vilket har ändrats rätt mycket med tiden. Och det var väl det som lockade mig STORT med låten, att den var så smart och rolig med alla samplingar, kombinerad med det snygga soundet. Låten ligger mig för alltid väldigt nära hjärtat, kanske inte minst för att plattan som Hardcastle gjorde till denna var den allra första plattan som jag köpte för egna pengar. Dock minns jag att jag blev besviken första gången jag lyssnade på den, eftersom det bara var den här och en låt till som innehöll samplingar och "19" var i en remixad albumversion. Resten var halvjazziga soullåtar, majoriteten av dom instrumentala, och det var jag inte lika intresserad av. Men det tog inte lång tid innan mina åsikter vände och idag är det en av dom viktigaste plattorna jag äger.; Hardcastle fick alltså ingen fler hit, kanske främst för att han därefter ägnade sig främst åt den typ av musik som var typisk för debuten, alltså smooth jazz. Men han är en grymt bra producent och musiker och plattan "Jazzmasters", från 1993, rekommenderas, till exempel. Den som vill kan också roa sig med att försöka hitta alla alternativa språkversioner som finns utgivna på maxisinglar. Hardcastle gjorde versioner på tyska, spanska, franska och japanska, varav jag ännu bara hittat den tyska.; Dead Or Alive - You Spin Me Around; Detta engelska band hade släppt diverse floppade album och singlar, som en cover på KC & The Sunshine Bands "(That´s the way) I like it", innan Stock-Aitken-Waterman steg in på arenan och skrev denna dänga, vilket blev något av genombrottet för den engelska hitfabriken. Dead or Alive hade en mystisk man med burr hår och svart ögonlapp för en ögat som frontfigur. Han hette Pete Burns och var den som syntes på alla bilder, oftast i förd allehanda utmanande kläder och inte sällan heller i kvinnokläder. Att han då hade 80-talets kanske kraftigaste mansstämma var svårt att tro. Ingen har väl än glömt refrängen:; "You spin me right round, baby, right round, like a record, baby, right round, round, round!"; Däremot tror jag att många har glömt att detta band gjorde fler lysande discohits, "My heart goes bang", "Lover come back to me", "Into deep" och "Something´s in my house" och "Youthquake" är en grymt bra discorökare till album.; Men snart efter framgångarna så blev Pete Burns ensam med bandnamnet och försökte hårt att leva på sina hits, och kanske då främst "You spin me around". Sista tiden av hans liv var dock kantad av skandaler, konkurser, avhysning från lägenhet och en stämning av den plastikkirurg som hade genomfört en ansiktsoperation som gått fel, den sista av hans drygt 300. 2016 avled han 57 år gammal.; Sandra - (I´ll Never Be) Maria Magdalena; Producenten Michael Cretu fick sitt stora genombrott detta år. Dels genom sin egen singel "Samuai (did you ever dream)" och dels när han producerade sin framtida hustru, Sandra, i denna svävande synthdiscoklassiker. Sandra, med efternamnet Lauer, hade en ljus och skön stämma och låten blev en jättehit och hennes enda hit i England. Sen fick hon en stadig publik i Sverige och flera mindre hits, innan hon och Cretu bildade Enigma, som fick en ännu större publik i Sverige. Dom som känner mig vet att jag har en stor kärlek till Sandras musik, Cretus sound och hennes röst och även om just den här låten känns lite söndertuggad stundtals så är den en evig klassiker!; Opus - Live Is Life; Medan det mesta av musiken gjordes på synthar eller med snygga produktioner så kom österrikiska Opus med en riktig allsångsdänga, när de i en liveinspelning skrålade "Na na na na na, LIIIIIIIVE IS LIIIIIIIIIIFE!!!" till kompet av endast en trumma, en gitarr och klappandet av publiken. Otroligt töntigt, men väldigt speciellt på sin tid. Det här är en låt jag gärna undviker om jag kan. Gärna en och annan töntig låt, men som dom brukar säga, det finns ju grader i helvetet.; 2002 var låten aktuell igen i en om möjligt ännu värre version med lika österrikiska DJ Ötzi. Opus försvann lika fort som de kom efter denna hit. Och, nej, det är inte på svenska de ropar i början, även om jag håller med om att det låter som om någon skriker "Kooom igen nu dåååååå" i inledningen. "All together now" skriker dom.; Fancy - Slice Me Nice; Frågar man någon om han/hon vet vem Manfred Alois Perilano är så får man troligen ett frågetecken tillbaka. Däremot vet en del vem han är om man säger hans artistnamn, Fancy. Fancy var en kort tysk synthdiscoartist med en småfemenin och tillbakadragen stil som hade hållit på med musik som producent länge och som till sist fick till den där stora hiten. Han hade en ganska ljus röst och sjöng om brännande och passionerad kärlek, till kompet av mystisk och svävande synthdisco. Mest igenkännande var en blipp-bloppande synthslinga som slog an tonen till låten i intron. Det gick bra vidare också för Fancy, som fick ett antal hits till, bland annat "Chinese eyes" och "Bolero". Sen fortsatte han att vara stor i sitt hemland, Tyskland, och bland oss eurodisco-fans, men från den resterande marknaden försvann han. Väldigt synd, eftersom det finns otroligt mycket mer kanonbra och spännande Fancy-musik.; Falco - Rock Me Amadeus; 1982 släpptes första hiten med denne österrikare, med födelsenamnet Johann Hölzell. Låten hette "Der Kommisar" och blev en hit i Europa, och fick mycket draghjälp av en cover som kom väldigt kort därefter av bandet After The Fire. 1985 gjorde han sin hyllning till Wolfgang Amadeus Mozart, under namnet "Rock me Amadeus". Låten blev en omedelbar framgång och nådde så småningom USA-listans första plats. Låten var en unik blandning mellan tysk rap och disco. I texten spådde Falco att om Mozart hade levt 1985 så hade han varit en rockstjärna, och de som spådde att Falco skulle bli en dagslända trodde fel, för sen släppte han singeln "Wienna calling" som blev en hit och inte minst de två låtarna om Jeannie, "Jeannie part 1" och "Jeannie part 2 - One year later", som båda blev stora framgångar 1986 (och det finns två delar till av den låten). Efter det uteblev framgångarna dock och 1998 omkom Falco i en bilolycka i Monaco. "Rock me Amadeus" var den första låten som spelades i det första Tracks som jag spelade in och jag lyssnade ofta på den. Jag har lyssnat mig rätt mätt på den numera och föredrar till exempel uppföljaren "Vienna calling" före denna. Men likväl så är "Amadeus" stor nostalgi när jag hör denna klassiker!; Scotch - Delirio Mind; Italienska Scotch var en grupp bestående av fem medlemmar, men bara två frontade bandet, sångaren Vince Lancini och Fabio Margutti. Genombrottet kom 1984 med en av de kultigaste italodancelåtarna under 80-talet, den så kallade "hostlåten", eller "Disco band" som låten hette. Uppföljaren blev en lika stor dansklasisker. Låten hade ett stuffigt och dansant sound och sångaren sjöng med en ganska hes röst, men det som nog många minns mest av låten var den italienska badrumssångaren i början. Och det var det som var speciellt med Scotch, deras sätt att leka i studion och skapa glada italodisco-låtar som stack ut lite. Gruppen fick en hit till exakt ett år senare då man nådde första platsen på trackslistan med "Mirage". Sen efter ett antal mindre hits så hördes bandet aldrig mer och upplästes 1987, men än idag räknas Scotch som ett av de mest populäraste italodiscobanden i historien.; USA For Africa - We Are The World; Medan England skördade framgångar i sitt försök att via musik hjälpa Afrikas folk med Band Aid, så ville inte amerikanarna vara sämre. Michael Jackson och Lionel Richie skrev en gospelinspirerad soullåt och övertalade amerikanska stjärnor att sjunga tillsammans. Quincy Jones stod för produktionen. Här var det soulstjärnor som countryartister som rockmusiker. 21 artister sjöng solo på låten och dessa 21 är (...djupt andetag): Lionel Richie, Stevie Wonder, Paul Simon, Kenny Rogers, James Ingram, Tina Turner, Billy Joel, Michael Jackson, Diana Ross, Dionne Warwick, Willie Nelson, Al Jarreau, Bruce Springsteen, Kenny Loggins, Steve Perry (Aerosmith), Daryl Hall (Hall And Oates), Huey Lewis, Cyndi Lauper, Kim Carnes, Bob Dylan och Ray Charles. Dessutom var Bob Geldof, som även var med på Band Aid inspelningen (och singelns ende icke-amerikan), med. Låten blev en superhit även den och efter det följde en hel uppsjö av hjälplåtar i USA. Det släpptes även en hel platta till detta tillfälle, som sålde bra och på den plattan fanns även Prince, Pointer Sisters och Chicago med. Den här hjälp vurmen har man både risat och rosat. Och ena sidan var det artister där en majoritet förmodligen bara ville se sitt namn i god dager och få PR, och andra sidan så var det ju likväl för en god sak, där jag ändå tycker att det senare borde väga över. Sen kanske jag hellre lyssnar på Band Aid-låten något hellre än den här idag. Band Aid, Live Aid och USA For Africa var lite av kulmen på en tid med väldigt många hjälplåtar för folk som hade det sämre. Det skulle komma fler efteråt, men ingen skulle nå upp i framgångarna som var åren 1984-85.; ANDRA HITS DETTA ÅR:; A-ha - Take On Me; Modern Talking - You´re My Heart, You´re My Soul; REO Speedwagon - Can´t Fight This Feeling; Eurythmics - There Must Be An Angel (Playing With My Heart); Bryan Adams - Summer Of ´69; Scritti Politti - The Word Girl; Indochine - Canary Bay; Go West - We Close Our Eyes; Go West - Call Me; Bad Boys Blue - You´re A Woman; Chicago - You´re The Insperation; Narada Michael Walden & Patti Austin - Gimme Gimme Gimme; Paul Young - Everytime You Go Away; Agnetha Fältskog - I Won´t Let You Go; Madonna - Into The Groove; Madonna - Material Girl; Simple Minds - Don´t You Forget About Me; Europe - Rock The Night; Gary Moore & Phil Lynott - Out In The Fields; Nik Kershaw - The Riddle; Howard Jones - Things Can Only Get Better; Howard Jones - Look Mama; Pernilla Wahlgren - Piccadilly Circus; Imperiet - C C Cowboys; Imperiet - Märk Hur Vår Skugga (Epistel nr 81); Katrina & The Waves - Walking On Sunshine; Bryan Ferry - Slave To Love; Swedish Metal Aid - Give A Helping Hand; Artist United Against Apartheid - Sun City; Svensk Rock Mot Apartheid - Berg Är Till För Att Flyttas; MELODIFESTIVALEN/EUROVISION 1985:; 1985 skulle Sverige arrangera den stora EM-finalen, eftersom Herreys vann året innan, men detta kalas skulle förstås kosta. Alltså gjorde man som i dag, strök orkestern och lät artisterna sjunga till förinspelade band. I siluett kunde man dock se en orkster i bakgrunden, som skulle ändå ge en sorts stämning. Melodifestivalen blev däremed något av en lågbudgetfestival med en programledare som inte tillhör tidernas mest kända eller bästa, Eva Andersson, 1980 års Fröken Sverige-vinnare.; I svenska finalen var det tre låtar som stod i en klass för sig, Kikki Danielssons "Bra Vibrationer", Dan Tillbergs
"Ta min hand" och Pernilla Wahlgrens "Piccadilly Circus". Kikki Danielsson var ju en veteran i dessa sammanhang och hade vunnit en gång tidigare. Enligt fröken Danielsson själv så var detta hennes roligaste minne från alla hennes festivaler. Men vad skulle alla utländska länder säga om titeln "Bra vibrationer", som ju kan översättas med BH-vibrationer?; Dan Tillberg var en skånsk sångare som sjöng mycket om passion och längtan och texterna kunde vara ömsom riktigt bra och ömsom rena kalkonverken. Här tävlade han med en kul och poppig sak som blev tvåa och blev en hyfsad hit.; Pernilla Wahlgren var en ung debutant som hade påbrå så det räckte. Mamman hette Christina Schollin, pappan hette Hans Wahlgren och storebrorsan hette Niklas Wahlgren. Såsmåningom skulle unga Pernilla bli större än alla sina släktingar ihop. Låten "Piccadilly Circus" blev den som överlevde festivalen bäst, men mest uppmärksamhet fick det kors som hon hade i öronen som många förknippade med ett hakors. Bakom henne dansade två stycken bröder vid efternamn Ingrosso, Emilio och Vito. Den ena, Emilio, blev sedermera Pernillas man medan en annan bror, Nicola, föredrog att dela säng med Charlotte Nilsson, detta trots att Emilio själv var emot det och bojkottade deras bröllop och Pernilla och Charlotte var bästa vänner och... nej, ni får följa såpan själva i "Se & Hör" och/eller "Wahlgrens värld"...; Senare under året så släpptes det en skiva med låtar som juryn sorterat bort och som inte kom till den svenska finalen, men som man ansåg höll hygglig klass ändå. Bland dessa fanns låtar med Adolphson & Falk, Lotta (Engberg) Pedersen, Style, Göran Folkestad, Anna Book, Stefan Borsch och en massa okända sångare som ville ha en karriär genom festivalen. Man kan säga att även om en del låtar håller riktigt hygglig klass så märks det varför man valde de låtar man valde till finalen. Kikki Danielsson (som förövrigt hade hela två andra låtar med på denna skiva) hade varit ganska ohotad som segrare vilket fall som helst.; I stora festivalen, i Göteborg, ställde ett riktigt bra startfält upp. Jag är ju då ett fan av den rena schlagerfestivalmusiken och detta var ett år då schlagerfestivalen verkligen lät schlagerfestival. Lill Lindfors tappade kjolen, precis innan omröstningen, och detta skapade eko i hela Europa. Men rösterna var mest positiva, förutom hos röstkontrollanten och EBU-hövdingen Frank Naef och hans fru som tyckte det var opassande att Lill visade trosorna i direktsändning. Därefter ändrades det i reglerna och det bestämdes att generalrepetitionerna och sändningen skulle se exakt likadana ut. Inga överraskningskupper alltså.; "Bra vibrationer" kom på en hedrande tredje plats, två platser bakom sin forna Chipskamrat Elizabeth Andreason, som tillsammans med norska revysångerskan Hanne Krog, vann för Norge med "La det swinge". Det var knappast en övertygande seger, för Sverige och Västtyskland, som tävlade med Wind och fredslåten "Für alle", var i toppen länge och Norge låg halva omröstningen igenom på 4-5:e plats. Inte förrän det var 5 länder kvar började Norge se ut som segrare. Bobbysocks fick en mittenplats på englandslistan efter detta och tvåan Wind fick också en stor hit med sin låt.
: ÅRETS HITS:; Europe - The Final Countdown; Joey Tempest fick ett erbjudande att skriva en paussnutt till ett disco på Berns som han tackade ja till. Han satte sig ner och försökte göra nåt riktigt pampigt och kom på det nu klassiska introt till denna låt. Inspirerad av David Bowis "Space oddity" så blev detta en låt som numera tillhör en av de mest klassiska svenska hits som gjorts. Låten vandrade upp till första plats på Englandslistan och tredje plats på USA-listan. I Sverige blev den årets låt på tracks och Europe förvandlades till tonårshjältar. Tempest själv torde vara mäkta nöjd eftersom han enligt intervjuer redan i skolan satt och tränade autografer.; Personligen så skulle jag bli själaglad om jag slapp höra låten mer i min livstid. Inte bara för att den är uttjatad till max eller för att låten är trist, utan också för att dess text är bland de mest krystade och fåniga som skrivits, med nödrim som "We're heading for Venus" och senare "Well, maybe they've seen us".; Sorry, alla Europe-fans, jag svävade kanske iväg lite. 1999 gjorde låten en ny vandring på försäljningslistan, i samband med millenieskiftet, men denna gång i en mer dansorienterad tappning.; Style - Dover Calais; Redan på den här tiden så var det inte alltid som man pushade mest på vinnaren av melodifestivalen. Style blev trea, men var tittarnas och mediernas favoriter. Style fick sitt stora genombrott här efter Freestyles sammanbrott genom att vara med i en melodifestival där man fick se videor, sjungandes en ballad om kärlek på en båttur mellan Dover och Calais. Låten blev en svensk kultklassiker och bara några månader senare så fick man till och med Ernst-Hugo Järegård att sitta och läsa:; "Vi såg på varann, när vi närmade oss land, när vi möttes mellan Dover-Calais!"; Och vid samma tid dök en ny parodi upp, denna gång gjord av göteborgsgruppen Di Få Under Bordi (idag känd som Black Ingvars), som sjöng om Domus-Palais och om varmkorvar utanför en korvbar i Göteborg (där kan man snacka om kult). För Style hade framgångarna bara börjat, vilket skulle märkas både 1987 och 1988.; Samantha Fox - Touch Me (I Want Your Body); Samantha Fox var en modell som visade brösten på sidan 3 på engelska dagstidningar. Sen kom någon på att hon även skulle kombinera detta med en musikalisk karriär. 80-talet var alltså en hel eon till dagens mer restrektiva samhälle vad gäller lättklädda saker och i OKEJ-tidningarna var det artikel på artikel med Samantha och inte sällan var hon avklädd i någon form.; Ja visst, ja, hon hade gjort en låt också. "Touch Me" var en discolåt med mycket stönanden och med önskanden om sexuella konfrontationer. Låten klassas idag närmast som en kultlåt som inte borde ha gjorts, men jag måste erkänna att jag ändå tycker att låten har en bra melodi och en snygg discoproduktion. Sen kan man diskutera hennes sångröst, men med tanke på att det långt senare skulle bli helt inne med att inte kunna sjunga så finns det klart värre röster. Men betänk också att även om låten idag inte har sånt bra rykte så sålde faktiskt Samantha Fox stort och ansågs vara bra då.; Berlin - Take My Breath Away; Filmmusik har väldigt ofta en väldigt stor väg till en låtframgång och mer än gärna ska den också vara gjord av Giorgio Moroder. "Top Gun" var årets största filmsuccé, varför vet jag inte för jag tyckte filmen var dötråkig. Däremot gjordes det en hel del bra låtar till filmens soundtrack ("Danger Zone" med Kenny Logins, bland annat). Mest succé blev då filmens kärlekstema, gjord av amerikanska Berlin, som förut var en synthdiscogrupp som inte hade särskilt mycket stora succer. Nu fick de hjälp av superproducenten Moroder för att göra denna balladklassiker, detta i ett år då ballader verkligen växte på träd. Låten blev en jättehit, men efter den försvann bandet tillbaka i glömskan och bandet hade delade åsikter om vad låten hade gett bandet. Och även om jag gillar "Take my breath away" så tycker jag verkligen att Berlin var värda ett bättre öde, för dom hade många fler kanonlåtar också. Låtar ett par år tidigare med titlar som "Dancing in Berlin", Sex (I'm a...) och "No more words" var lysande synthpoplåtar!; Chris de Burgh - The Lady In Red; Irländaren Chris de Burgh hade gjort ett flertal låtar, men ingen hade blivit nån storsäljare. Detta år satte han sig och skrev en hyllningssång till sin hustru, klädd i rött. Låten var årets stora tryckare på discoteken detta år och på skoldiscon jag var på så fick man spela låten tre gånger innan mina klasskamrater var nöjda. Men på den tiden så hade jag grymt svårt för låten och led mig igenom när den spelades. Detta lättades med åren och idag kan jag tycka att den är OK, men de Burgh har gjort andra låtar som är klasser bättre.; Madonna - Papa Don´t Preach; Madonna hade en hel del krav på sig efter den mastodontsuccé som "Like A Virgin" hade haft och både fans och kritiker krävde att uppföljaren skulle bli en lika stor succé. Orden har ofta varit delade om huruvida denna hit är en självupplevd låt av Madonna, men nu är det ju inte ens hon som har gjort låten. Enligt låtens kompositör, Brian Elliot, så ska han ha kommit på låten när han stod och tjuvlyssnade på lite tjejsnack utanför ett collage, som handlade om just abort och, av föräldrarna, oönskad graviditet. Låten kom precis mitt i sommaren och blev en stor sommarhit och höll under halva hösten och Madonnas ansikte var räddat. Hon var inte en dagsslända och plattan "True blue" sålde nästan ännu mer än "Like a virgin".; Device - Hanging On A Heartattack; Device var ett amerikanskt band från Los Angeles, bestående av sångerskan Holly Knight, sångaren Paul Engemann och gitarristen Gene Black. Holly Knight var som kompositör ett stort namn i den amerikanska musikvärlden och hade skrivit kända hitlåtar åt både Pat Benatar, Tina Turner och Heart. Bandet gjorde tuffare pop med en touch av både disco och rock och om jag ska utnämna någon låt till 1986 års bästa låt så blir det nog den här. Låten är ett enormt snyggt hantverk med bra sång och väldigt stark melodi. Låten blev en oväntat stor hit i Europa och blev trackstrea. Bandet släppte en platta, en riktigt bra sådan, innan de splittrades.; Level 42 - Lessons In Love; Otroligt snygga låtar var kännetecknet för Level 42. En hit hade man sen tidigare, "Something about you", året innan. Men nu var det stora genombrottet här. "Lessons in love" var en svänging jazzinfluerad poplåt med basisten Mark Kings mogna stämma i spetsen och med pianisten och keyboardspelaren Mike Lindups ljusa röst som en kontrast i bakgrunden. Låten var en sommarklassiker, som höll ända fram till augusti.; Freda - Vindarna; Smålandsbandet Freda hade släppt ett antal plattor tidigare, som passerade väldigt obemärkt förbi. 1986 släppte de låten "Vindarna", som först inte fick så mycket uppmärksamhet. Men den testades till "Sommartoppen" detta år och låten blev kvar där hela sommaren. Uno Svenningssons ljusa röst och bandets känsla för snygga texter och melodier gjorde att svenska folket fick upp ögonen för bandet, som sen gjorde att både bandet och Svenningsson fick plats i poppen verkliga finrum. Snygg poplåt, med en text som garanterat ger en nostalgiker sommarkänsla!; Pet Shop Boys - West End Girls; Det var stort genombrott i år för journalisten Neil Tennant och arkitekten Chris Lowe som under namnet Pet Shop Boys hade gjort ett par singlar under 1985, men som inte riktigt lyckats. Även den här låten spelades först in något år tidigare, då med Bobby Orlando som producent, och blev inte alls någon hit. Sen spelades låten in på nytt med Stephen Hauge bakom spakarna och då blev låten plötsligt en jättehit med första platser både i England och i USA. En synthig poppärla med vackra synthmattor, snygg melodi och text och Tennants speciella röst, vad mer behöver en perfekt hit av årgång 1986? Och detta var bara början. Under året blev hela fyra låtar med bandet stora hits, varav en, "Opportuneties (Let's make lots of money)" också
hade spelats in redan 1985.
: ANDRA HITS DETTA ÅR:; Depeche Mode - A Question Of Lust; Cutting Crew - (I Just) Died In Your Arms; Duran Duran - Notorius; Peter Cetera - Glory Of Love; A-ha - The Sun Always Shines On TV; Magnus Uggla - Joey Killer; Pet Shop Boys - Suburbia; Pet Shop Boys - West End Girls; Madonna - Papa Don´t Preach; Alphaville - Dance With Me; Imperiet - Var E´ Vargen; Münchener Freiheit - Everytime; Eurythmics - Thorn In My Side; Eurythmics - When Tomorrow Comes; Bon Jovi - Living On A Prayer; Cliff Richard & The Young Ones - Living Doll; Hollywood Beyond - What´s The Colour Of Money; Roxette - Neverending Love; Whitney Houston - How Will I Know; Professorn - Den Makalösa Manicken; Galenskaparna & After Shave - Macken; Magnus Uggla - Joey Killer; Falco - Jeannie Part 1; Falco - Coming Home (Jeannie Part 2, One Year Later); Mr Mister - Kyrie
: MELODIFESTIVALEN/EUROVISION 1986:; Den svenska festivalen detta år tillhör nog en av de absolut sämsta i historien, inte då musikaliskt utan arrangörsmässigt. Redan då experimenterade man i hur man skulle kunna förnya festivalen och hur den skulle kunna bli billigare. 1985 hade man alltså tagit bort orkestern och nu var nästa steg klart. Man lade festivalen som en del i det då populära lördagsnöjesprogrammet "Razzel", med Lennart Swahn och Tommy Engstrand, och lät alla bidrag vara i form av en rockvideo. Allt ackompanjerad av en Lennart Swahn som mer eller mindre pladdrade sönder föreställningen när han skulle intervjua de nervösa artisterna. Sen plockade man fram de fem finalisterna som juryn hade röstat på och lät dessa framföra låten live i studion till förinspelade band. Röstningsproceduren presenterades här inte efter olika olika län utan åldersgrupper mellan 16-60. Nu vann Lasse Holm & Monica Törnell med en låt som hette "E de det här du kallar kärlek" och som hade en video där de båda kastade färg på varandra. Men de skulle för den sakens skull inte bli den låten som skördade störst framgång. "Razzel" hade redan innan tävlingen samlat ihop ett antal tittare som utgjorde den s k "Razzeljuryn" som fick i uppdrag att bestämma vilken låt som borde ha vunnit och den gav vid handen att en annan låt skulle ha vunnit. För i samma festival fanns ett antal debutanter som här och då fick sina stora genombrott. Först och främst Style som fick sin dittills största framgång, med sin trea "Dover -Calais" och dom vann alltså "Razzeljuryns pris". Detta fick tidningarna snabbt att gapa att "fel låt vann" och att Törnell och Holm inte alls var tävlingens riktiga vinnare.; Dessutom tvåan, Lena Philipsson, som gjorde debut här med låten "Kärleken är evig", en låt skriven av ingen mindre än Per Gessle. Samt gruppen Sound of Music, med bland annat Nanne Nordqvist (idag Grönwall) och Benny Anderssons son Peter Grönwall. Gruppen tog låten "Eldorado" till en fjärde plats. Också fanns en ung 15-årig tjej som skulle göra tidernas mesta kultklassiker, Anna Books "ABC". Dock måste jag erkänna att jag tycker låten är riktigt klämmig och charmig!; Dan Tillberg, som var tvåa i festivalen året innan, gjorde ett nytt försök i tävlingen med låten "ABCD". Denna fredslåt om barnen i vår värld (ett ganska vanligt ämne i festivalerna då) tog sig aldrig till final och detta var det sista publiken såg av Tillberg innan han försvann i glömska. Låten blev mest känd för att den innehöll en barnkör där framtida soulstjärnan Stephen Simmons ingick.; Formen med rockvideo och förinspelade band försvann fort och till 1987 var den ordinarie orkestern på plats, detta i en stor lokal. Men det intressanta är att detta koncept aldrig har återkommit, när tävlingen längre fram skulle bli än mer inställd på att desperat förnya tävlingen. Någonstans känns det som att musikbranschen skulle ha nappat på den idén till en ny melodifestival...; Schlager-EM var enligt mig en klassiker och gick i Bergen, Norge. Framtida chefen för Svenska Filminstitutet och norska kulturministern Åse Kleveland var programledare och sjöng också i inledningen. Däremot vägrade hon att göra en "trusekupp", alltså tappa kjolen som Lill Lindfors gjorde året innan, trots att arrangörerna betalade henne stort för att göra nåt liknande.; Lasse Holm och Monica Törnells "E de det här du kallar kärlek" framfördes med stor show på scenen och med 60-årige Sten "Gena" Karlberg barbröstad spelandes gitarrsolo. Låten belönades med en 5:e plats och Lasse Holm kommenterade det i radio med:; "Bra!!! Det är precis där vi vill ligga!"; OK, men åker man inte till en tävling för att ligga först???; Tävlingen i sig blev ingen större rysare för 15-åriga, som sen visade sig vara 13-åriga, Sandra Kim från Belgien charmade hela juryn och hon vann med sin "J´aime la vie", som blev en hyfsad europahit. Därmed var det andra året i rad som ett land som tidigare sällan fått bra placeringar i tävlingen fick vinna.; Tvåa blev schweitsiska pianisten Daniella Simmons låt "Pas pour moi", en vacker ballad. Simmons skulle också försöka sig på en listkarriär, med engelska producenter och musiker, men det föll pladaskt. Fast i Bergen gick hon till hårt angrepp mot Lasse Holm som klättrade på ett piano i framträdandet av sin låt. Simmons tyckte att Holm visade bristande respekt mot instrumentet, medan Holm och Törnell ignorerade det hela med orden "musik är glädje".
: ÅRETS HITS:; John Farnham - You´re The Voice; John Farnham var sångare i det australiensiska bandet Little River Band. 1987 skrev han en låt mot våld och rasism och det blev ett stort genombrott. Låten spelades överallt och alla kunde skrika: "WAAAAOOOOOOOO!!!!". Låten till slut blev årets låt på Tracks 1987 och hans platta "Whispering Jack" sålde guld snabbt. John Farnhams karriär flyttade sig snart tillbaka till Australien, men han sjöng 2000 invigningsmelodin till OS i Sidney, tillsammans med Olivia Newton-John. Det här är ytterligare en låt som delar mig. Nostalgi är den, men egentligen är jag enormt trött på den.; Housemartins - Caravan Of Love; Engelska mediers nya favoriter under mitten av 80-talet var the Housemartins. Fyra välklädda britter med glimten i ögat som gjorde typisk brittisk melodisk pop. Men i Sverige var intresset ganska lågt, fram till dess att bandet gjorde en cover på Isley-Jasper-Isleys låt "Caravan of love" i ren á capellaversion. Låtar utan instrument på hitlistan var definitivt inte vanligt och hade inte förekommit på listorna sen Flying Pickets "Only You". "Caravan of love" blev en megahit och var en vacker kärleksförklaring på brittiskt vis med en religiös inramning. Om man än idag tänker på á capellalåtar som blivit stora så är Housemartins "Caravan of love" den som räknas som den allra största. Men efter ytterligare ett år splittrades bandet. Sångaren Paul Heaton bildade gruppen the Beautiful South, som musikaliskt inte ligger så långt från Housemartins och som räknas som bland 80- och 90-talets största band i England. Norman Cook bildade dansprojekten Beats International och Freak Power, men blev förstås mer känd under 90-talets senare del som Fatboy Slim.; Glenn Medeiros - Nothing´s Gonna Change My Love For You; 18-årige Glenn Medeiros från Hawaii ställde upp i en talangtävling hemma på ön och vann. Han gjorde en innerlig cover av George Bensons låt "Nothing's gonna change my love for you" och fick många flickhjärtan att slå. Låten blev en stor kramarfavorit på discoteken och säkerligen tändes många romanser av den. Den blev en megahit och toppade USA-listan ett bra tag. Efter det gick det dock inte alls bra. 1990 gjorde han en USA-hit med Whitney Houstons man Bobby Brown betitlad "She ain´t worth it", men förutom det så har han inte varit förekommande på hitlistorna sen. Men detta är en låt som funkar än, framför allt med denna snygga romantiska ljudbild.; Pet Shop Boys - It´s A Sin

Det mest kritiska för ett band som har sålt miljoner av sitt debutalbum och toppat englandslistan med sina första hits måste vara den andra plattan. Men för Pet Shop Boys var det inga problem. Under sommaren 1987 dök Niel Tennant och Chris Lowe upp med en låt med en pampig inramning och med klara religiösa inslag. Enligt Niel Tennant så var låten inte menad att tas seriöst och skrevs på 15 minuter. Men låten "It´s a sin" blev ett spännande stycke tidlös popklassiker, blev en megahit och räknas ännu som bandets största hit av alla de har haft. Dessutom lyckades man med bedriften att hålla två låtar igång på listorna samtidigt, för bara någon vecka efter att "It´s a sin" invaderat varenda hitlista så släppte de singel nummer 2, en duett med Dusty Springfield som hette "What have i done to deserve this". Och inte helt oväntat blev den också en jättehit...

Robbie Nevil - C´est La Vie; Robbie Nevil var en amerikansk producent som suttit och rattat mixerbord åt flera soulmadamer i hemlandet. 1986 gick han in i skivstudion och spelade in sin första egna hitlåt, en popreggaelåt med en spännande ljudbild som hette "C´est la vie". Låten blev en jättehit i USA och nådde snabbt Europa. Och även i Sverige blev man intresserad av denne långhårige gitarrist med den spännande sångrösten. Robbie Nevil fick två hits till detta år med låtarna "Dominoes" och "Wots it to ya" och hans debutplatta sålde bra. Och den plattan är riktigt bra och innehåller mängder av riktigt bra poppärlor! Men efter det kantades karriären med floppar och Robbie Nevil var tillbaka som producent, för namn som Jessica Simpson och Destiny's Child.; Aretha Franklin & George Michael - I knew You Were Waiting (For Me); George Michael hade ett år tidigare lämnat Wham! bakom sig och släppte soloplattan "Faith", som gick åt alla möjliga håll musikaliskt. Men en dröm hade han, att få sjunga med Aretha Franklin, en av sina idoler. Och Aretha tackade ja till denna duett. Men den höll inte på att bli av eftersom Aretha är fruktansvärt flygrädd och ville att duetten skulle göras i två olika studior och mixas ihop. George Michael blev besviken att inte få sjunga i samma studio som sin idol och lyckades ändå övertala souldrottningen att åka till hans studio i England. Låten blev USA-etta och en jättehit, den största Aretha hade haft på år och dar, så ibland lönar det sig att överkomma sina fobier.; Ratata & Frida - Så Länge Vi Har Varann; Frida var kanske inte Mauro Scoccos idol, men nog finns det ett litet ABBA-fan nånstans i honom. Ratata och Anni-Frid Lyngstad träffades på en fest hos Stikkan Anderson och de pratade lite grann. Frida var det då som fick idéen att de skulle göra en låt ihop. Resultatet blev balladen "Så länge vi har varann" som blev Ratatas största hit nånsin på hitlistorna och Fridas största hit som soloartist på länge. Texten handlade om ett förhållande på väg mot ruinens brant, men där man ändå valde att inte ge upp. Låten låg 21 veckor på Svensktoppen, vilket i flera år gav en plats på programmets maratonlista.; Michael Jackson - Bad; Pressen var stor på Michael Jackson efter mastodonten "Thriller", som ju innehade rekordet i flest antal sålda exemplar någonsin. Hur följer man upp en sån framgång? Det förbättrades ju knappast av att medierna vid denna tidpunkt och skrev om plastikoperationer, munskydd, syrgastält och apor. Resultatet blev en poppig soulstänkare signerad Quincy Jones och med en video där Jackson och dansanta vänner, klädda i läder och nitar, gick omkring i en tunnelbanestation och såg tuffa ut. "Bad" blev en jättehit och USA-etta och plattan "Bad" blev en storsäljare, även om den, givetvis, inte nådde upp i de siffror som "Thriller" hade. Det finns flera bättre och mindre sönderspelade låtar som jag mycket hellre lyssnar idag på från "Bad"-plattan. Och visst kan låten låta rätt fånig idag.; "Jag är elak, jag är elak!", sjunger en man med popvärldens ljusaste och pojkaktigaste röst. Låten gjordes samma år av Wierd Al Yankovisch, under titeln "Fat", där Wierd Al lånat exakt samma videoutstyrsel som Michael, fast några kilo tyngre.; Wax - Bridge To Your Heart; Engelska duon Wax bestod av Andrew Gold och Graham Gouldman. Gouldman var före detta medlem i 10CC, som hade 70-talshits som "I´m not in love" och Gold hade dels jobbat mycket med just 10CC och dels själv haft stora hits med låtar som "Never gonna let you slip away" och Pantertanter-temat "Thank you for being a friend". De släppte ett debutalbum 1986 betitlat "Magnetic heaven" och fick hits på listorna med låtar som "Shadows of love" och "Right between the eyes". Den största hiten fick de dock året därpå med en låt som hade en kul och speciell animerad video signerad ett par andra ex-10CC-medlemmar, Goodly & Creme, och med ett kul och lalligt popsound. Ännu är detta en höjdarlåt som för min mun att förvandlas till ett leende från öra till öra. Låten "Bridge to your heart" blev en sommarplåga 1987 och alla sjöng med i:; "Wooooooooooooooooooooooooooooooooooo!!! Building a bridge to your heeeeaaaaart!"; Wax släppte en bra platta som hette "American english" som sålde hyfsat. 1989 släppte de en tredje platta som floppade, varpå de upplöstes.; Trance Dance - Don´t Say Go; Det var stort genombrott detta år för Trance Dance, ett band vars främsta frontfigurer var finlandssvenskar från Ekenäs. Tidningarna var lite tveksam och kallade Ben Marlene, systrarna Yvonne och Susanne Holmström och dom andra för svenska Adam Ant-kopior, men dom fick en fast liten fankrets som snart ökade stort. På våren detta år kom "River of love" som blev en jättehit och efter sommaren så fick dom sin första tracksetta med den här låten. Det var dansant, touchade lite lätt mellan pop och rock och bandets image var stentuff för sin tid. Och även jag lockades och älskade Trance Dance musik och står än för att deras två första plattor, "A-ho-ho" och framför allt "Dancing in the shadows" är lysande svenska popplattor med många pärlor!; Därefter gick det lite si och så med karriären. Några mindre hits blev det, men steg för steg dalade karriären och julen 1990 lades gruppen ner. Pelle "Pop" Hökengrens bilder har nog många sett utan att veta det, för han blev grafisk designer och har gjort ett flertal skivomslag. Ben Marlene blev ett stort namn i musikbranschen och kom att jobba som VD på skivbolaget Chrysalis i Skandinavien samt även Per Gessles bolag Jimmy Fun Music.; T´Pau - China In Your Hand; T´Pau, med rödhåriga sångerskan Carol Decker, var en av 1987 års intressanta nya band då de singeldebuterade med den lysande låten "Heart and soul". T'Pau var ett band som normalt hade en rockigare stil på sina låtar, men nu plockades dom allra mjukaste sidorna fram till den andra singeln, "China in your hand". Låten hade en skön pianoliknande inledning och en bra melodi som gjorde låten till en av de största balladerna under 1980-talet.; Efter "China in your hand" hade bandet en mindre hit med "Valentine" , innan de föll tillbaka i glömskan och splittrades 1991. Lite oförtjänt, eftersom många av låtarna efteråt var minst lika bra som de stora hitsen.; ANDRA HITS DETTA ÅR:; Trance Dance - River Of Love; Johnny Logan - Hold Me Now; Rick Astley - Never Gonna Give You Up; Starship Nothing´s Gonna Stop Us Now; Lili & Sussie - Oh Mama; Susanne Alfvengren & Mikael Rickfors - Som Stormen River Öppet Hav; George Michael - Faith; George Michael - I Want Your Sex; Johnny Hates Jazz - I Don´t Want To Be A Hero; Pseudo Echo - Funky Town; Freiheit - Play It Cool; Wilmer X - Teknikens Under; Den Harrow - Don´t Break My Heart; Marie Fredriksson - Efter Stormen; Sound of Music - Alexandra; Orup - Jag Blir Hellre Jagad Av Vargar; Living In a Box - Living In A Box; Peter Wolf - Come As You Are; Level 42 - Running In The Family; Mel & Kim - Showing Out; Madonna - La Isla Bonita; Pet Shop Boys - Always On My Mind; Gary Moore - Over The Hills And Far Away; A-ha - The Living Daylights; Stephanie - One Love To Give; Bananarama - Love In The First Degree
: MELODIFESTIVALEN/EUROVISION 1987:; Melodifestivalen 1987 var ett mellanår, vad kända artister beträffade, vilket kan ses som lite förvånande eftersom SVT redan då valde friskt och diktatoriskt vilka som skulle få vara med. Man nobbade Ola Håkanssons förslag att låta Lili & Sussie sjunga "Dansa i neon" och man nobbade Bert Karlssons förslag att låta pojkbandet The Pinks sjunga det segrande bidraget. Största hitar fick Sound of Music, som för andra året tävlade och blev fyra med sin girlpowerlåt "Alexandra", Arja Saijonma, tvåa med sin kultklassiker "Högt över havet" och Lena Philipsson, som blev femma med sin discoklassiker "Dansa i neon". Gravida Lotta Engberg, som varit med och körat och tävlat i flera år under namnet Lotta Pedersen, vann med den calypsosmittande "Fyra Bugg och en Coca-Cola", låten som Bert ville att The Pinks skulle sjunga. Ibland kanske man ska vara glad att det blev som det blev...; Men låten skapade en viss debatt när man nämnde kända märken som tuggummimärket Bugg (finns det fortfarande?) och Coca-Cola. Låten låg ett par veckor etta på Svensktoppen innan den plockades bort från listan helt av programmets producenter eftersom det innehöll för mycket reklam för public service. Kompositörerna Christer Wendt och Michael Lund kröp till korset och ändrade texten till "Boogalo dansa rock ´n rolla" (i vår serie desperat påhittade låttitlar...).; I EM så hade den dock inte en chans och blev tolva. Festivalen var riktigt bra där allt kretsade kring vinnaren Johnny Logan från Irland, som blev den förste att vinna två gånger. Låten "Hold me now" blev en megahit i Europa. 1993 vann han igen, då han skrev Linda Martins segrare "Why me". En mindre hit blev dock Italiens "Gente di mare", sjungen av veteranerna Umberto "Ti amo" Tozzi och Raf. Israel ställde upp med en låt som hyllade latmasken, "Shir ha'batlanim", sjunga av herrar Datner & Kushnir, eller Lazy Bums som de internationellt kallades. Men just den låttiteln tror jag ingen minns, för låten kallades allmänt för "Hoppa hulle", efter refrängens mest förekommande ord. På svenska skulle den bli Bert Karlssons första, och gudskelov enda, insats som sångare. En oförglömlig upplevelse! Och namnet på Bert Karlssons sångprojekt skäms inte för sig heller... öhhh nåja... eller vad sägs om Bert & His Willis Boys?; Årets stora plagiat stod Grekland för. Man hade skickat två unga killar under gruppnamnet Bang!, vars låt hade drag av en viss "Wake me up before you go-go". Det rådde inget snack om att Wham! var den solklara inspirationen. Dock lyckades inte kuppen och låten blev knappt 10:a.
: ÅRETS HITS:; Mauro Scocco - Sarah; Efter 8 år med Ratata så valde Mauro Scocco att släppa ett soloalbum 1988. Men att hans första sololåt skulle bli en större hit än vad någon av Ratatas hits tidigare varit kunde nog knappast ens han ha räknat med. Det var en förälskelse till en svensk skådespelerska som var Mauros inspiration till låten och 30 år senare kom det fram att det var Ingmar Bergman-skådespelerskan Elin Klinga, då 19 år, som var "Sarah".; Låten var en lätt och luftig produktion kombinerad med en längtan efter en speciell tjej och en av den svenska popvärldens mest igenkänliga refränger:; "Åh, SAAAAAAAAAAARAAAAAAAAAA, kom uuuuuuuuuuuuut i kväll", ylade Scocco och låten blev årets låt på både Tracks och Svensktoppen 1988. Då älskade jag låten, men med åren har den kärleken mattats något, även om jag ännu tycker det är en riktigt bra låt.; Ratata gjorde en ny sväng 1989 innan Scocco under början av 90-talet blev en av de största artisterna i svensk popmusik.; Enya - Orinoco Flow; Irländska Enya hade varit keyboardist i gruppen Clannad innan hon gick solo och denna låt stack ut i jämförelse med det mesta som kom ut på marknaden detta år. En drömsk och vacker låt med en udda och speciell video. Låten blev en superhit i England och man talade om att låten hade kvaliteer att bli den låten som man skulle minnas ifrån året 1988. Nu blev inte låten fullt så stor och med åren skulle det komma hits med Enya som skulle konkurrera "Orinoco flow" om den benämningen. Även om det här är en riktigt snygg och vacker låt, så stämplar jag till exempel 1991 års "Carribean blue" som en låt jag hellre lägger på.; Grace - Inga Kan Älska Som Vi:; Film och musik hör ihop, i alla fall så är 80-talet ett stort bevis på det. 1988 dominerade två stycken ungdomsfilmer, "Inga kan älska som vi" och "P.S - Sista sommaren". Filmmässigt är båda ganska amatörmässiga, men "Inga kan älska som vi" är något bättre gjord. Musikmässigt var dock "P.S - Sista Sommaren" bättre.; Grace hade sångaren Chris Lancelot som centralfigur och han var en sångare med väldigt ljus och nasalröst, en röst som jag aldrig gillade. Låten "Inga kan älska som vi" var en rätt flummig låt om oändlig kärlek, till en stillsam och drömsk produktion. Jo, jag erkänner, jag har tämligen svårt för den här ännu.; Chris Lancelot och Erik Holmberg i bandet bildade 1990 Dive och fick en hit med den stilla och mystiska "Captain Nemo", en låt som lyckades vara än tråkigare än Grace-låten.; Fleetwood Mac - Everywhere; Under 80-talet så fanns det en massa band från det glada 60- och 70-talet som fick stor renässens och höll sin karriär vid liv. En av de mest framgångsrikaste var Fleetwood Mac, som 1987 släppte det kritikerrosade och lysande albumet "Tango in the night", vilket släppte ifrån sig hits som "Big love" och "Little lies" under 1987. 1988 kom en tredje singel, som var den av dessa som sålde bäst, "Everywhere". En poppig och lättsam poplåt med Christine McVies röst i toppform. Givetvis var detta en stor favorit då och den håller sig än idag. En enkel och riktigt bra poppärla, helt enkelt!; Tone Norum & Tommy Nilsson - My Summer With You; Som sades ovan så var "P.S - Sista sommaren" en av 1988 års största ungdomsfilmer. Man släppte ett soundtrack som hade flera av de största svenska artisterna under denna tid, Suzzis Orkester, Trance Dance, Orup, Lili & Sussie o s v. Kärlekstemat fick göras av redan meriterade Tone Norum och Tommy Nilsson, som vid denna tid var nyskild från hårdrocksbandet Easy Action. Låten gjordes både på svenska och engelska och båda versionerna spelades på högvarv i radion. På Tracks, som hade den engelska versionen, så var låten etta i flera veckor och på Svensktoppen, som följdaktligen använde sig av den svenska versionen, så blev låten så stor att den länge var en av de tio största låtarna på listan nånsin. En underbart skön låt till en ganska usel film.; Alien - Only One Woman; Den svenska mjukishårdrocken firade stora succéer och överallt på tonårsväggar hängde bilder på långhåriga och lockiga killar med slitna jeans eller skinbrallor. Alien var ett svenskt band ledd av idag inte helt okände schlagersångaren Jim Jidhed och deras cover på The Marbles låt "Only one woman" var en stillsam och enligt mig erbarmligt tråkig ballad där Jidhed ylade sig fram i:; "Oooooooooooooonly one woooooooooooooooooooooooman!"; Men låten var en superhit och var en av de tio populäraste låtarna på Tracks under 1988. En typisk cigarettändarballad på hårdrocksfesterna på 80-talet.; Alien försökte vandra vidare utan Jim Jidhed, men det misslyckades och bandet försvann i glömska.; Milli Vanilli - Girl You Know It´s True; Producenten Frank Farian var tidigare mest känd som mannen bakom Boney M och satsade nu på att lansera två färgade killar med långt och flätat hår och namnen Rob Pilatus och Fabrice Morvan. De kallade sig Milli Vanilli och gjorde hiphophouseinspirerad dansmusik som gick som smör i solsken. Debuthiten "Girl you know it´s true" var en av få i sitt slag på hitlistorna och var faktiskt riktigt bra. Låten blev en storsäljare, discoklassiker och englandsetta 1988.
Tyvärr var de efterföljande hitsen inte lika bra och segast var den största hiten de hade här i Sverige hösten 1989, balladen "Girl, i´m gonna miss you" som var etta över hela världen. Sen sprack bubblan och det avslöjades att Rob och Fabrice inte sjöng en ton själva utan att det var tre studiosångare som sjöng. Musikvärlden kände stor skam och bandet blev de första som blivit tvungna att återlämna en Grammis (och Rockbjörn också, vill jag minnas). Jämför man detta med idag så känns Milli Vanilli-skandalen väldigt avlägset och andra som gjort samma sak har både kommit och gått genom åren. Och det fanns ju även artister innan Milli Vanilli som också hade studiosångare och en frontperson framför kamerorna, inte minst inom italodisco-genren. Vad jag alltid har undrat är hur en låt som alla tidigare gillat plötsligt är sämre för att nån annan än omslagsartisten sjunger. Visst, en usel och desperat metod att skapa framgång, men för oss som lyssnar är det ju faktiskt samma låt, oavsett vad sångaren heter...; Nå, Robs och Fabrices karriärer rasade som stenar och de som sjungit på hitsen försökte sig på en karriär som The Real Milli Vanilli, men det var dömt att misslyckas. Rob fick drogproblem och blev kriminell och tog livet av sig 1998, medan Fabrice har hankat sig fram med studiojobb och misslyckade soloplattor. Frank Farian, som skapat oredan, fortsatte dock som om inget hade hänt.; Roxette - Listen To Your Heart; Roxette bildades 1986 och hade siktet ställt högt från början. Man skulle ut i världen och bli störst. Ändå fick man harva med svenska jättehits i några år. 1988 släppte man en låt som skulle bli den första som kunde kallas Roxetteklassiker, "Listen to your heart". Nu säger en del, men "It must have been love" då? Jo, förvisso, men den fick ju sin klassiker-status först 1990 med nylanseringen till filmen "Pretty woman". "Listen to your heart" var en vacker rockballad med ett piano som gick i bakgrunden och med Marie Fredrikssons starka stämma i toppform. Kanske ännu bland det bästa Roxette har gjort
i balladväg.; "Listen to your heart" gjorde en nytt segertåg 1989 då den lanserades i USA vilket resulterade i en andra plats på USA-listan. Efter denna låt så var det dags för "The Look" och som de säger, "the rest is history"...; Joan Jett & The Blackheart - I Hate Myself For Loving You; På den här tiden tyckte jag sommarmusiken detta år var rätt medelmåttig. Europe kom tillbaka med en urtråkig hårdrockare, Mori Kante från Guinea överraskade med en jättetrist world music-dänga, France Gall gjorde comeback med en malande låt om Ella Fitzgerald och Sator slaktade Lili & Sussie. Dom två sista låtarna lärde jag mig dock gilla mycket mer med åren. Och en annan låt som jag också helt ogillade då, men som med åren blivit en favorit från denna sommaren var Joan Jett och hennes The Blackhearts. För om jag stänger av "I love rock 'n roll" när den spelas så åker volymknappen upp när den här sommartoppsfavoriten spelas.
Joan Jett hade dock inte haft en hit på en hel evighet och kände desperat i behov av något som bli lika ihågkommet som ovan nämnda megahit
och kontaktade kompositören nr 1 på den här tiden, Diane Warren, som snickrade ihop denna allsångsdänga och den blev bandets största hit på bra länge. Den var alldeles perfekt för sommarens fester och strandäventyr med en klockren allsångsrefräng.
: ANDRA HITS DETTA ÅR:; George Michael - One More Try; Tommy Nilsson - Maybe We´re About To Fall In Love; Style - It´s A Secret; Kim Wilde - You Came; Kim Wilde - Never Trust A Stranger; Bros - Drop The Boy; Eric Carmen - Hungry Eyes; Belinda Carlisle - Heaven Is A Place On Earth; Tiffany - Could´ve Been; Sha-Boom - R.O.C.K; Pet Shop Boys - Domino Dancing; Taylor Dayne - Tell It To My Heart; Koreana - Hand In Hand; Breath - Hands To Heaven; Richard Marx - Hold On To The Nights; Europe - Superstitious; Johnny Hates Jazz - Heart Of Gold; Whitney Houston - One Moment In Time; Orup - Min Mor Sa Till Mig; Erasure - Ship Of Fools; Roxette - Dressed For Success; France Gall - Ell´a Ell´a; Eldkvarn - Kärlekens Tunga; Sator - Oh Mama; Talk Of The Town - Free Like An Eagle; Mori Kante - Yeki Yeki; Yazz & The Plastic Population - The Only Way Is Up; Blue Zone - Jackie; Michael Jackson - Smooth Criminal; Visitors - Nothing To Write Home About; Gloria Estefan & The Miami Sound Mashine - 1-2-3; Björn Skifs - Akta Dig!; Eight Wonder - I´m Not Scared; Lili & Sussie - We We´re Only Dancing; Ian Matthews - Following Every Finger; Toto - Stop Loving You
: MELODIFESTIVALEN/EUROVISION 1988:; Countrysångaren Billy Geson, Annika Burman, Karin Ljung & Michael Nannini och All Of A Sudden. Vad fasen menar karln, undrar ni? Var det bara okända artister detta år? Nej, men dessa var några av de artister som var med och inte nån av dem tog sig vidare i tävlingen och samtliga försvann i det okända efter det.; Bland de mer kända kan nämnas Paul Rein, som några år tidigare var stor flickidol med hits som "Stop (Give it up)" och "Lady O" och som 10 år senare var mer känd som låtskrivare åt Christina Aguilera.; Lotta Engberg, som vann 1987, fick inte nog utan ställde upp igen. Nu var hon i sällskap med en showgrupp som senare skulle få egna program och göra stora krogshower, Triple & Touch. Tripplarna var fyra på den tiden, men skulle knappt ett år senare bli tre. Låten "100 %" skulle bli trea i tävlingen och enligt textförfattaren Monica Forsberg så tog det flera år för henne att knåpa ihop texten till den.; I övrigt fanns Sten Nilsson från Sten & Stanley med, samt Siw Malmqvist, som gjorde comeback efter ca 15 år i en låt som skulle floppa totalt. Dessutom skulle vi för sista gången på många år få se Lena Philipsson i festivalen och det skulle bli en avslutning som hette duga, med en andra plats för hennes "Om igen". 1991 var hon tillbaka som kompositör åt Pernilla Wahlgrens låt "Tvillingsjäl", men som sångerska fick vi vänta ända till 2004 då hon ju vann med Orup-låten "Det gör ont".; Tommy Körberg vann med en låt signerad Py Bäckman kallad "Stad i ljus". Tommy Körberg har sagt en gång att han ställer upp i festivalen vart 19:e år. Nära ändå, 24 år tog det innan han var med i kändisgruppen Ravaillacz 2013.; Körberg hade dock varit tveksam till att ställa upp här, eftersom han häcklat festivalen med jämna mellan rum under två decennier, men lyssnade på låten om och om igen i bilstereon till dess han bestämde sig för att acceptera låten.; Nå, Körberg fick halsproblem lagom till finalen i Dublin och det var nära att Py Bäckman skulle fått framföra låten själv (intressanta tanke...), men Körberg blev någorlunda frisk. På tävlingen så lät Tommy helt perfekt, men på genrepet fick han en knut på stämbanden, efter förkylningen, och låten blev oförtjänt 12:a. Detta års festival skapade varken hits eller skandaler, men var helt OK musikaliskt. Vann gjorde en ung kanadensiska som tävlade för Schweiz och som skulle få vänta ytterligare fyra år på sitt stora genombrott, Celine Dion med "Ne parte pas sans moi", enligt mig hennes bästa låt nånsin.

: ÅRETS HITS:; Christer Sandelin - Det Hon Vill Ha; 1989 gick medlemmarna i Style skilda vägar. Ingen av dem var ovänner, men det tog ett antal år innan Christer Sandelin och Tommy Ekman samarbetade igen. Innan dess drog Sandelin igång sin solokarriär. Först på engelska och fick en liten hit med låten "Mine". När det inte gick riktigt så bra som han väntat sig gjorde han låtar på svenska istället. Det gick åtskilligt bättre och låten "Det hon vill ha" blev en stor hit, trots att hans svenska halkade lite.; Låten låg väl inte alltför långt det han hade gjort med Style bara ett år tidigare, men var ändå en luftig och kul poplåt, med en text som var ganska vanlig vid den här tiden. Om han som har en tjej som alla vill ha, men som han vet bara vill ha honom. En trevlig poplåt med ett snyggt sound, varken mer eller mindre.; Edelweiss - Bring Me Edelwiess; Att göra ABBA-covers är något som skett ofta, och Björn och Benny accepterar det, men fattar inte riktigt varför. Men att sampla ABBA är något helt annat, där är det bara ett fåtal som har fått rätt till. Och att låna några strofer av en ABBA-låt utan tillåtelse var inte alls populärt. Men visst var det inte så lite likt ABBA's "SOS" i österrikiska Edelweiss galna låt.; Edelweiss var tre galenpannor som gick klädda i läderhåsen och knästrumpor och hade studerat KLFs bok "The manual (How to have a number one the easy way)", om hur man skaffar en försäljningssuccé på billigast sätt. Edelweiss jodlade, ringde i koskällor och rappade. Deras låt om att hitta den blomma högst uppe på Alpens top som är mest typiskt för Österrike var en av de galnaste låtar som gjorts, inte minst om man ser på videon. Men låten blev en jättehit i hela Europa, till Björn och Bennys ilska. Tydligen så hade medlemmarna i Edelweiss frågat om lov, men fel person, och gick till Stikkan Andersson istället, som accepterade. Detta gjorde stämningen mellan ABBA-medlemmarna och deras forna manager än mer infekterad.; Inte helt oväntat så blev det mesta bandet gjorde efter det floppar, även om deras andra album, "The Wonderful World of Edelweiss", innehåller en del riktigt bra låtar, inklusive "Bring me Edelweiss". Det här är en grymt skön och kul låt som jag kan höra hur många gånger som helst!; Chicago - Look Away; 1986 så lämnade Peter Cetera Chicago efter nära två succéfyllda decennier. Men vid denna tidpunkt så hade hans solokarriär gått utför. Chicago levde dock vidare, även om man levde en liten undanskymnd tillvaro mellan 1986 - 1989. 1989 var det dags för deras album nummer 19 och till den anlitade man powerballaddrottningen Diane Warren till att skriva ett antal låtar. Hon skrev låten "Look away" till bandet och man fick sin första USA-etta på mycket länge och sin tredje i historien. Bill Champlin hette sångaren nu, som var en i USA uppmärksammad artist sen 70-talet. Låten, som är en av de skickligaste powerballaderna som gjorts, blev en stor hit även i Europa. Låten hade en bra och stark kärlekstext, om han som försöker acceptera att hans ex-flickvän fått en ny pojkvän, men som inte klarar av att se det själv. Man kan debattera länge om vilken Chicago-version som är bäst, den första jazzrockiga, den slicka pop-varianten på 70-talet eller 80-talets kommersiella powerballad-era. Jag vill dock inte välja, eftersom jag gillar alla tre väldigt mycket!; Guns N' Roses - Paradice City; Axl Rose och hans mannar i Guns N' Roses hade släppt ett par singlar i USA som fått journalister och rockälskare att höja på ögonbrynen. Deras debutalbum hade varit en storsäljare hemma i USA, men ännu var Sverige förskonade. Bandet gjorde rock som aldrig gjorts förr, en skitig blandning mellan hårdrock och punk och med medlemmar som försökte göra sitt bästa att leva upp till rockmyten. Att ett sånt band skulle till slut nå Sverige var
ju bara att vänta sig.; Och när denna låt kom så ska jag med glädje erkänna att jag lade huvudet i handflatan och undrade VAD som gjorde att detta plötsligt skulle börja sälja, och det gör jag än. Men "Paradice City" var likväl onekligen en av 1989 års mest ihågkomna hits.; "Paradice City" hade en mer skrålvänlig allsångsrefräng än till exempel föregångarsingeln, "Welcome to the jungle". Än idag kan man höra ungdomar som skrålar:; "TAKE ME DOWN TO THE PARADICE CITY, WHERE THE GRASS IS GREEEEN AND THE GIRLS ARE PRETTY"; Guns N' Roses gjorde nu inte bara dynga. Redan en singel senare (balladen "Patience") så var de klasser bättre och personligen tycker jag bandet var bättre på ballader. Kanske beroende på att Axl Rose då sjunger relativt normalt och inte som en hes Musse Pigg med influensa, som i de snabbare låtarna.; Magnus Uggla - Jag Mår Illa; Det hade gått tre år sen Magnus Uggla släppt sitt förra album "Den döende dandyn" och världen skakade nu när Uggla gjorde comeback med en ny dos häcklanden och drifter om Sverige och kändisvärlden. Denna första singel från plattan "39-åringen" skapade enorma rubriker, när Uggla formligen vräkte ur sig sitt hat mot kändisar och kändispartyn. Givetvis gick inte detta obehindrat och flera av de kändisarna som nämndes hotade med stämning och åtal, men det blev aldrig av. Några exempel:; "Jag mår illa när Lotta Engberg står i rafset vid sin villa... när Arja Sarja visar upp sin franska frilla (Arja Saijonmaa)... när jag ser Körberg jäsa med pudrad näsa... när två finska systrar inte kan stå stilla (Lili & Sussie)... när jag ser Seiltz med lammköt på fest vingla in (Mona Seilitz)... när Emilio står och kysser sin Pernilla (Ingrosso och Wahlgren)". Dessutom kallade han schlagerfestivalen för "skandalen där menlösa får visas upp varenda år", ungefär åtta år innan han ställde upp där själv igen.; Låten började som en megahit och klättrade högt på alla listor. Men sen rasade den som en sten, lika fort som den hade kommit. Men när radioprogrammet Metropol skulle utse 80-talets bästa svenska låt så vann denna låt, ett beslut man kan diskutera. Ett bevis på att Sveriges Radio redan då påminde folket för lite om att det faktiskt fanns ett liv innan gällande år?; Alice Cooper - Poison; Skräckrockaren Alice Coopers meddelade 1989 att han nu tog en paus från sin roll som sminkad transvistitaktigt monster för att bli en mer normal hårdrockare. Tre år hade gått sen hans senaste hit, "(He´s back) The man behind the mask", och som många andra powerrockare så vände han sig till Desmond Child för att få den ultimata rockhiten. Resultatet blev låten "Poison", där Cooper i videon sjöng bland en massa fotomodeller som i stringtrosor klängde bland en massa kedjor. Alice Coopers kultrykte som skräckmonster gjorde nog sin del i pushandet av låten, men den sålde i otroliga mängder. Till och med min musiklärare på högstadiet satte på Alice Coopers platta vid slutet av lektionen.; Alice Cooper fick en näve hits till i skarven mellan 80-tal och 90-tal och hade verkligen kommit tillbaka till de stora rocknamnen igen. Nu är inte Alice Cooper min normala dos av musik, men ska jag välja så är det den här eran av hans karriär jag helst lyssnar på.; Mike & The Mechanics - The Living Years; Genesis-medlemmen Mike Rutherford hade sen 1985 ett hobbyband som hette Mike & The Mechanics med Squeeze-sångaren Paul Carrack på sång, men fram till detta år så var det inte många fler än engelsmännen som brydde sig. Lite synd för debuten från 1985 är riktigt bra! Men på 1988 års sista månad så fick man en mindre hit även i Sverige med "Nobody´s perfect". Och mitt under våren 1989 så kom det stora genombrottet med denna låt. "The Living Years" var en tänkvärd text om att inte skiljas från sina kära medan man är ovänner, för om döden kommer så finns det så mycket man skulle ha sagt.; Låten var otroligt snyggt gjord med en skicklig popproduktion och snygg kör i bakgrunden. Den blev en jättehit och parkerade sig i toppen på englandslistan. Mike & The Mechanics fick sen aldrig nån mer hit, eftersom Mike Rutherford 1991 gick tillbaka till Genesis och Paul Carrack blev tillräckligt stor som soloartist, via hits som "Don´t shed a tear" och covern på "When you walk in the room".; Svullo & Electric Boys - För Fet; Svensk humor vid denna tidpunkt var mest Helt Apropå, Galenskaparna & After Shave, Kurt Olsson och Claes Malmbergs genombrott, Ronny Jönsson. Också då Svullo, Micke Dubois. Efter allehanda smaklösa figurer på folkparkerna så gjorde han och Hans Crispin, senare en av TV4s tidigaste profiler, TV-program under namnet "Agne och Svullo", där Agne (Crispin) var en råtönt som ständigt mobbades av den bullrige, skitige och gapige Svullo.; Svullo fick sen eget liv och blev så populär bland tonåringarna att han fick göra en egen skiva. Han tog hjälp av Conny Bloom och de andra i det då relativt nya hårdrocksbandet Electric Boys. I låten så skrek Svullo, han rappade, han hade ljudeffekter och han förde ett himlans oväsen där han hävdade att han var för fet för ett fuck. Men den var en kultlåt bland grabbar i 12-13 årsåldern och den hamnade faktiskt också på Svensktoppen under ett par veckor.; Jag var väl inte så jätteroad av Svullos TV-program, även om Dubois gamla alter ego, Den Elaka Polisen, kunde vara småkul ibland, men "För fet" var ganska kul med tiden. Men uppföljarsingeln, "Ride on", var faktiskt riktigt bra än.; Micke Dubois avled dock 2005.; Simply Red - If You Don´t Know Me By Know; Simply Red, med den karismastiske rödhårige sångaren Mick Hucknall, var ett band som var väldigt omskrivet i medierna och fick riktigt bra recensioner för det mesta dom gjorde. Smeksam engelsk popsoul av finaste märke blev dom känd för, med Hucknalls speciella sångröst. "The right thing", "Holding back the years" och "Money's too tight to mention" var låtar som spelades ofta med bandet, men som aldrig riktigt nådde hitlistorna i Sverige, förutom möjligen "The right thing" som hade några veckor på trackslistans nedre halva. Men till bandets tredje platta "A new flame" så passade man på att göra en cover på en riktig soulklassiker, Harold Melvin & The Blue Notes ballad "If you don't know me by now", vilket blev en riktig lyckoträff och bandet fick sin största hit någonsin världen över! Den gjordes mer naken än originalet, utan stråkarrangemang. Och originalet är en grymt bra låt som jag gärna lyssnar på! Däremot har jag nästan alltid haft en mindre agg mot den här versionen eftersom jag tycker Simply Reds version är otroligt tråkig och seg. Här hade jag kanske behövt det där stråkarrangemanget för en mer malande ballad detta år är svårt att hitta enligt mig.; Black Box - Right On Time; Italienska Black Box var ett band som under åren 1989-90 hade några stora dansanta hits men som likväl är främst ihågkommen för en sak, "Right on time". Gruppen hade samplat bitar ur Loleatta Holloways låt "Love sensation" från 1980 och satt ihop det med ett väldigt trendigt och dansant italohouse-sound. I praktiken bestod låten av en melodiloop och Holloways skrikande från originallåten och det var det. Problemet var att Black Box inte hade rättigheter att använda "Love sensation". Enligt bandet själva hade man trott att Holloway var död och att man därför fick låna två sekunder från en låt. Loleatta Holloway visade sig dock vara i allra högsta grad vid liv och Dan Hartman, som hade skrivit originalet, drog låten till rätta. Till slut fick låten spelas in på nytt, nu med Heather "Fyra år innan M People" Small vid mikrofonen. Men låten blev något man mindes och som passade perfekt till fester och discon. Den blev en jättehit och det smittade även av sig på uppföljarna "I don't know anybody else" och "Everybody, everybody", som jag tycker är klart bättre.; Jag älskar orignalet med Loleatta Holloway, "Love sensation". Men här har bara man tagit dom allra skrikigaste och gapigaste delarna av den låten och upprepat dom till förbannelse vilket gjorde låten irriterande skrikig och jag har väldigt svårt för det, även om "Right on time" rent instrumentalt är helt OK. Men plattan "Dreamland" innehåller en hel del riktigt bra i dansväg, förutom den här sönderkörda låten.
: ANDRA HITS DETTA ÅR:; Madonna - Like A Prayer; White Lion - When The Children Cry; Milli Vanilli - Girl I´m Gonna Miss You; Robin Beck - First time; Belinda Carlisle - Leave A Light On; So What - I Was Lucky; Martika - Toy Soldiers; Ratata - Glad Att Det Är Över; Roy Orbison - You Got It; Queen - I Want It All; Niklas Strömstedt - Sista Morgonen; Lisa Stansfield - All Around The World; Titiyo - Talking To The Man In The Moon; Eriksson/Glenmark - Upp Över Mina Öron; Ankie Bagger - People Say It´s in The Air; Ankie Bagger - Where Were You Last Night; Lena Philipsson - Tänd Ett Ljus; Michael Jackson - Leave Me Alone; Def Leppard - Rocket; Sha-Boom - Too Hard To Say Goodbye; Sofia Källgren & Uffe Persson - The Phantom Of The Opera; Depeche Mode - Personal Jesus; Jason Donovan - Too Many Broken Hearts; Bon Jovi - I´ll Be There For You; Bon Jovi - Born To Be My Baby; Kaoma - Lambada; Jakob Hellman - Hon Har Ett Sätt; Phil Collins - Another Day In Paradice; Depeche Mode - Personal Jesus
: MELODIFESTIVALEN/EUROVISION 1989:; Orup har benämnt årets tävling som det sista året då alla ville vara med, på några år i alla fall, detta år då tävlingen lades i det då nyinvigda Globen. Orup var själv med detta år, tillsammans med Anders Glenmark, och var stor favorit med låten "Upp över mina öron", tvåa i festivalen. Dessutom hade han skrivit tävlingens trea, "Mitt ibland änglar" med Fingerprints, en trio med långhåriga killar som hade en näve bra hits runt 1988-91. Orup, som hatar att förlora, var givetvis inte glad över den uteblivna segern och tävlade inte på 15 år efter det. Men han och Glenmark hade sått ett frö till en konstellation som fem år senare skulle bli mäkta stora, GES.; Lili & Sussie var med och sjöng, iförda flamencodräkter, "Okey okey" till en femte plats, vilket blev en hyfsad hit.; Skönaste schlagern stod nog Haakon Pedersen för när han tillsammans med operasångerskan Elizabeth Berg sjöng om både "Boheme" och "Rigoletto" i "Nattens drottning". Texten kanske var i desperataste laget, men vilken schlagerkänsla!; Debut var det för Sofia Källgren, som tillsammans med Visitors sjöng "Världen är vår". Hon hade redan fått ett stort rykte om sig tack vare sin ljusa och sköna röst. Denna gång gick det inte så bra och låten blev 7:a, men dagen efter festivalen så gick hon in på Svensktoppen med en annan låt, "Längtans vind", som skulle stanna hela 16 veckor på listan. 1990 var hon med igen och sjöng "Handen på hjärtat", festival-4:a. Sen tog det 14 år innan hon var med i tävlingen igen, när hon 2003 sjöng "My love" med Robert Wells.; Största pang och dundersuccén stod en blott 18-årig sångerska från Stockholm med soul i rösten för. Hon skulle senare komma att bli en av Sveriges mest säljande artister, Lisa Nilsson. Hennes "Du" blev fyra i tävlingen och låten finns faktiskt med, ommixad, på hennes succéskiva från 1992, "Himlen runt hörnet". Fast hon höll inte på att få vara med i tävlingen till en början. SVT satte munkavle på alla som skulle vara med och inga artister fick ens nämna att de skulle vara med. Men Lisa hade råkat säga i en intervju att hon skulle vara med och därmed var låtens deltagande i stor fara. Men sen det kommit fram att fler artister hade pratat i tidningarna om sina medverkanden så fick SVT se sig slagna och godkände både den här och alla andra låtar.; Att Tommy Nilsson skulle vinna kändes lite i ryggraden med tanke på de framgångar han hade haft de två tidigare åren med "Maybe we´re about to fall in love", "Miss my love " och Tone Norum-duetten "My summer with you". Hans "En dag" hade tidernas största kändiskör, bestående av en massa artister som aldrig snuddat vid tanken att vara med i festivalen, men som här gärna stod i kören för att ge låten lite extra krydda, Jean-Paul Wall, Ankie Bagger, Jerry Williams och Tommy Ekman (ja, OK, han hade väl varit med, då...). Gissa den gemensamma nämnaren? Alla hade samma skivbolag som Tommy Nilsson, Sonet, och bolaget trodde låten skulle klara sig bättre om man kryddade den med känt folk. Och hör man låten idag så har man lite svårt att fatta att Alexander Bard ligger bakom den.; I EM-finalen i Lousanne så var Tommy Nilsson segertippad och fick faktiskt en riktigt bra fjärde plats för besväret. Dieter Bohlen från Modern Talking fick en rejäl summa pengar för att skriva två av årets bidrag, "Nur ein liet" åt österrikiske Thomas Forstner, som blev femma, och "Fliegen" åt tyske Nino De Angelo, som också blev bland de bästa. Bohlen hamnade i debatt om festivalens moral när tävlingens yngsta deltagare nånsin, Israels Gili Netanael, 12 år, och Frankrikes Nathalie Paque, 11 år, sjöng. Gili Netanael hade tvingats öva på låten varje ledig tid som fanns och en rädd och nervös Gili lyckades inte bära låten. Nathalie Paque lyckades bättre, men Bohlen undrade vem som skulle plocka upp bitarna efter lilla Nathalie när tävlingen var över, medan de franska delegaterna slog till med att Nathalie Paque i alla fall sjöng till orkester, och inte till förinspelade band som Dieter Bohlens artister. En batalj mellan mänsklig moral och kommersiell moral, alltså, där båda har förlorat i dagens festivaler. Både Nathalie Paque och Gili Netanael bröt ihop efter festivalen och efter det satte EBU en åldersgräns på 16 år.; Vann gjorde Jugoslaviska Rivas bugglåt "Rock me". På bara fyra år hade alltså tre länder som tidigare var kända för bottennoteringar vunnit varsin gång.